Jag vill bara börja med att säga TACK till all uppmuntran, diskussion och hejarop som kom i samband med att jag lade ut förra inlägget. Om du missat det rekommenderar jag att du börjar HÄR! Vi alla har någon gång misslyckats med något. Misslyckande är såklart ett ganska godtyckligt uttryck, vad är ens ett misslyckande? Det är nog högst individuellt. Om vi pratar i små termer så kan ett misslyckande vara att få en rivning i ett agilitylopp trots att du tränat massor med hoppteknik, eller ett lyft av fel pinne trots att du lagt ner mängder av träning på att hunden inte ska "smaka" på pinnarna. I större termer handlar det kanske om att inte nå uppsatt resultatmål för dagen, året eller hundens liv. Jag upplever dessa saker som olika svårt att hantera, mindre misslyckanden kan man oftast trösta sig med att det kommer nya chanser, större misslyckanden kommer det kanske inga fler chanser på, eller åtminstone inte på väldigt lång tid (t.ex ett mästerskap). För att kunna misslyckas måste du ha ett mål, något som du kanske aldrig klarat innan som du vill försöka uppnå. De som aldrig misslyckas med något är troligtvis sådana som aldrig strävar efter något som ligger utanför sin komfortzon och utanför den kunskap hen har i nuläget. Bara det gör det ju egentligen till något fantastiskt, även om du misslyckades med detta försök, med denna tävling eller med denna hund så är misslyckandet trots allt ett bevis på att du försöker, att du vill utvecklas! Hur man hanterar ett misslyckande är förstås även det högst individuellt. Jag måste få tjura en stund, så jag brukar sätta upp en deadline i förhållande hur stort misslyckandet är och när tidsfristen löpt ut måste jag ta mig i kragen och ta tag i känslorna. Nedan ska jag skriva om framför allt två saker som hjälper mig mycket i hanterandet av ett misslyckande. "Mig lurar jag inte!" Våra hjärnor och fantasi är något alldeles fantastiskt. Vi kan fantisera ihop och tänka ut i princip vad som helst. Tyvärr brukar hjärnan i samband med ett nederlag bli ens värsta fiende. Hjärnan kan säga att du är usel, du hade dålig tajming, du kan inte träna hund, om bara din hund hade en annan förare skulle alla minsann få se hur fantastisk den är. Det här är tankar, tankar som du troligtvis kommer tro på. Du skulle väl aldrig ljuga för dig själv? När det händer brukar jag bara inse att tanken finns, konstatera att det är just bara en tanke, något jag fantiserat ihop, och tänka för mig själv - Mig lurar jag inte! Du kan ju alltid lura i dig något roligare, t.ex. att jag är världsmästare i att vända pannkakor i luften! Det är ju faktiskt rent trams (tyvärr!), något jag bara tagit ur luften och hittat på - precis på samma sätt som jag hittat på att jag skulle vara usel bara för att jag inte satte nollan, förstapriset eller what ever. Med det här i åtanke, att vi faktiskt har kontroll över våra tankar och inte behöver låta oss luras kan vi väl se till att tänka bra och konstruktiva tankar. Om du nu ska lura i dig något, se till att du lurar i dig trevliga, positiva och upphöjande tankar! "Jag kan" Det är tyvärr enklare att tro på negativa tankar, särskilt för oss som gillar lydnad med allt pet. Man blir så van att leta fel att man tillslut nästan inte kan göra något annat. Så se till att ta för vana att ta åt dig av beröm, säg tack med självförtroende och tro på att det är sant. Övertyga dig själv med uppmuntrande och trevliga tankar - programmera dig själv till att tro mer på det positiva! Offer eller hjälte?Som jag ser det har du två val. Inte bara i samband med att träna och tävla hund utan egentligen i allt. Vid ett misslyckande, vill du ta på dig den trygga offerkoftan, skylla allt på omständigheter, domaren, funktionärer eller i värsta fall hunden? Eller, vill du dra på dig superhjältecapen, ställa dig sträckt i ryggen och ta dig an problemet? Jag tror att för att inte ta misslyckanden så hårt så gäller det att äga situationen, på så vis är du i kontroll. Du kan påverka framtida resultat och framtida händelser. Ett offer är någon som inte har kontroll över sina egna händelser, någon som bara åker med i baksätet och ser vart det bär. Om något inte går vägen, och du känner dig maktlös för du hade ju inte kunnat göra något, det gick ju bara dåligt eftersom domaren stod precis där, tävlingsledaren hade gula shorts och rutan var på helt fel ställe, hur ska du då kunna gå vidare? Jag är övertygad om att det är den maktlösa känslan som gör att ett misslyckande svider så mycket hårdare. Om du istället drar på dig capen och tar allt detta som information för saker att träna på, något som du kan påverka och styra, så lovar jag att den jobbiga misslyckandekänslan som gror i magen istället kommer bytas ut till revanschlust och jävlar anamma! Varför inte även bryta ner det i delar och fira de framsteg som trots allt troligtvis fanns där? Så, är du ett offer eller är du en hjälte? Vill man förenkla det ännu mer, och du fullt ut anammat det jag skrev om i första inlägget så kan man helt enkelt säga: Även om det ibland inte går vägen så gör man trots allt det man älskar, det är väl inget att bli besviken över? I den verkligheten existerar nästan inte ens ett misslyckande. Med allt detta sagt så vill jag även påpeka att jag vet att det är svårt. Att tävla hund är lite som att bära självförtroendet på utsidan, att visa upp det käraste man har, det som byggts med blod, svett och tårar, och utelämna det för bedömning. Det är jobbigt när det inte går vägen, men de här knepen har hjälpt mig, jag hoppas de kan göra detsamma för Dig!
|
Archives
February 2020
Kategorier
All
|