Eftersom jag inte har bloggat sen i maj har det hunnit hända en hel massa, ingen större vits att försöka summera utan det är bara att komma med ytterligare ett (tomt?) löfte om att jag ska bli bättre på att blogga från nu! På så sätt kanske jag också kan hålla fb lite mer rent från träning och låååånga inlägg. Jag ska i alla fall försöka! det Lycka har ju nu tävlat eliten ett par gånger, bland annat var jag lite smågalen och anmälde oss till tävlingen på stockholmsmässan. Men det var mist sagt ett minne för livet ;-) Som dom flesta vet har vi haft en del problem med lydnaden, efter olyckan för snart 2 år sen så ville hon inte vara på tävlingsplatser över huvud taget, vi kämpade och efter drygt ett år blev det bättre. Sen för att hoppa fram i tiden så var vi till Karlstad för ett par veckor sen och tävlade, där kändes det som att vi var tillbaka på ruta 1. Hon ville inte riktigt samarbeta utan gick och släpade lite och efter zätat var hon helt oengagerad, det om något kan göra att man deppar ihop rätt rejält... Men jag är omgiven av kloka människor och framförallt Zandra som jag alltid kan diskutera med, vi tänker rätt lika men ändå inte - perfekt människa att diskutera lösningar med! Vi satt i bilen på väg hem från Karlstad, och till slut var vi rätt överens om att det hela handlade nog inte så mycket om det där gamla "otäcka" utan hon har helt enkelt bara kommit på att på tävling har matte inga belöningar med sig alltså kommer man inte få nåt för jobbet = det är inte värt att göra det. Jag brukar ofta belöna rätt mycket, det är svårt att se hunden göra något kanonfint på träning utan att sticka dit en karamell eller kasta bollen - det är i alla fall svårt för mig! Men så fick det bli de här senaste veckorna! Jag har tränat detaljer vid sidan men även gjort rätt många helt tävlingsmässiga kedjor och där kommer inte belöningen förrän efter sista momentet (och trots att jag varit rätt duktig på att kasta om momenten fattade den lilla tollaren att fjärren är sista momentet och i filmen nedan på gårdagens tävling märks det genom att det bubblar upp ljud ;-) ). Hur som, det har gett effekt! Nu var det annat som strulade istället, zätat var hon inte alls med första "benet" utan missade kommandot helt och så blev det felskifte på sträcka 2, inkallningen var urkass (vi fick en 5:a men förtjänade den inte...) och rutan var hon på tok för överspeedad och släppte helt tanken på jobb utan sprang istället mest runt och hade kul för sig själv.... MEN! Och det är verkligen ett stort MEN - Hon var engagerad! Hon var engagerad och hon tog mina momentavslut som riktiga belöningar, hon blev genuint glad! Jag som inte är särskilt blödig blev nästan tårögd när jag såg filmen igår kväll, min lilla lus var så himla duktig! Trots att vi inte ens fick ett tredjepris, trots att vi kom sist och trots att det var ytterligare en tävling i raden med dåligt resultat så är jag NÖJD! Och jag ska se till att alltid komma ihåg den känslan, aldrig ta glädjen för given och uppskatta varenda träning och tävling vi får tillsammans! Är det något man blir av sådana här problem så är det ödmjuk! Jag kommer aldrig mer ta engagemang och glädje för givet. |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|