För de som inte vet så har Embla haft problem med ett knä. För 2 år sedan drog hon av korsbandet när vi tränade agility. När korsbandet sen skulle opereras så skedde ett misstag och en sena i knät blev avskuren. Efter det följde en dryg månad i gips och ytterligare 3 operationer för att försöka få bukt men knät. Det blev tillslut helt ok, men inte bra... Så i söndags när vi var ute på promenad blev Embla plötsligt helt halt på det andra bakbenet, och jag bara visste att det var korsbandet. Jag började direkt fundera på hur det skulle bli att operera det knät när det andra knät inte är helt bra (Embla belastar det inte fullt ut och har ont till och från) och direkt kom tankarna att hon kanske faktiskt inte skulle klara det... Måndag morgon blev det att boka en veterinärtid och vi fick tack och lov komma in nästan direkt! Det var som jag misstänkte... Efter att det konstaterats att korsbandet var av och undersökning av det andra knät var gjort sa veterinären att hon inte med gott samvete kunde rekommendera operation, och det enda andra alternativet var avlivning. Man kan ju inte gå runt med trasigt korsband. Veterinären gick för att höra med ortopeden för att se vad hon tyckte - och nu följde 40 minuters rent helvete, där låg Embla sövd och jag trodde inte att hon skulle få vakna igen, jag trodde att jag skulle behöva åka hem med ett tomt koppel utan världens bästa Embla................... Ortopedens utlåtande: Om Emblas har fler bra dagar än dåliga (med gamla skadan) så tycker jag att vi försöker. En lättnad större än ord kan beskriva och plötsligt var det istället röntgendags och sen fick vi åka hem! Jag ville såklart få operationen gjord så snart som möjligt för att Embla skulle slippa gå och överbelasta den gamla skadan i onödan. Så hux flux på grund av att en annan operation blev inställd fick Embla opereras redan idag! Jag lämnade in henne i morse och sen har jag bara väntat på att dom skulle ringa så jag fick åka och hämta hem henne. När dom ringde fick jag veta att en komplikation hade tillstött, när dom skulle fästa kilen hade benet brutits... Det är förhoppningsvis bara en skitsak som inte kommer påverka läkningen alls, men det är ju fan att Embla ska råka ut för allt! På grund av komplikationen måste vi tillbaka till kliniken imorgon bitti, men för nu myser vi i soffan och vissa av oss jobbar på att nyktra till... ^_^
När Embla vaknar är hon förhoppningsvis pigg nog att äta lite kvällsmat och sen fick vi med lite extra smärtstillande som hon ska få innan vi går och lägger oss. Det känns som att jag har gråtit mer dom här 3 dagarna än de senaste 10 åren tillsammans... SNÄLLA låt det här gå vägen!!! Idag var första dagen den här veckan som jag kände mig träningssugen så jag tänkte ta tag i våran lilla lista. Jag tog med mig Lycka, en drös apporter och roliga leksaker ut i solen!
Jag vill ju få hårdare grepp och mer bestämda gripanden så det var också vad vi tränade på, och det blev framsteg direkt! Varför kan man inte bara ta tag i sånt direkt så är det klart sen?? Sen fick hon också träna på sitt i grupp med förväntan (jag provar någon vecka och utvärderar sen huruvida vi ska fortsätta eller inte) och lite Zäta. Jag hade inte tänkt träna elitmomenten innan hon hade sitt förstapris i trean men eftersom det kommer dröja typ 1,5 månad innan vi ska tävla igen tyckte jag att det känns riskfritt att börja lite smått :-) När vi hade tränat klart släppte jag ut dom andra hundarna, och då ville Morris också träna, såklart! Morris fick göra elitmomenten slm inte kräver "rekvisita" + vittring, var tanken i alla fall ;-) Tjejerna var ju ute medans Morris skulle träna så det blev lite annorlunda träning! Såhär blev den: Fritt följ gjorde Morris på min vänstersida och Lycka på Morris västersida. Zäta fick han göra i fred och det var kalasfint! Inkallning gjorde Lycka vid sidan av Morris (tydligen var det lätt med elitinkallning, vi kan väl hoppas att hon fortsätter tycka det!). Vittringen gjorde bara Lycka, hon var snabbare fram till pinnen, sökte fint och kom in fint med den - Sug på den Morr ;-) Fjärren var hon inte med på nedläggandet för jag slängde ut lite godis på gräsmattan till tjejerna, men när jag lade ner Morris insåg hon vad som hände så då kom hon och ställde sig framför Morris och gjorde sen alla skiften sisådär 2m framför honom. Och som om det inte är svårt nog att vara duktig när dryga lillasyster försöker klämma sig emellan och stjäla uppmärksamheten hela tiden så hade Morris också en liten storasyster som försökte stjäla alla belöningar av honom ;-) Apropå Morris träning håller jag på och funderar lite fram och tillbaka hur jag ska göra med den och hur jag ska göra med tävlande... Jag kommer inte direkt fram till något klokt utan funderar på och under tiden får han bara slaskträna lite. Inte direkt smart men motivationen tryter så det är vad som blir just nu. MatteBli en duktigare tävlingsförare - Jag vet inte riktigt, men jag hoppas det! Utvecklas som hundtränare - Det tycker jag verkligen att jag har (apropå nästa punkt ;-) ) Komma ihåg att erkänna för mig själv när något gått bra och inte bara fokusera på det som går dåligt... - Njä, jag har blivit duktigare på att kunna kliva av tävlingsplanen och vara nöjd över det som gick bra istället för att fundera över det som gick mindre bra. Men i övrigt är jag fortfarande dålig på att komma ihåg det som blir/går bra, så det behövs mer jobb på den punkten! Målen för 2014:
EmblaAbsolut inga förhoppningar på att kunna tävla något utan jag hoppas bara att hon ska bli bra i knät och kunna bli en aktiv sällskapshund igen. - Knät har varit lite hit och dit (speciellt när det är kallt...) men generellt sett har hon varit pigg och frisk! Hon har till och med tävlat lite rally. Tävla är dock inte riktigt Emblas grej så inför 2014 ska hon få vara det hon trivs bäst med, våran klapp- & kakhund =) Morris1:a pris i klass 3 - Check! 2:a pris i elitklass - Vi tvärfastnade i klass 3 och har bara hunnit med 1 väldigt impulsiv elitdebut. Uppflyttad till högre klass - Vi kom med på 1 lägre tävling men jag fegade ur och strök oss, sen har vi blivit bortlottade... Uppfl. Klass 2 hopp - Vi har inte fokuserat på agilityn alls, och kommer nog inte göra det framöver heller. Utställd, 1 cert (hänger på att vi klarar brukset!) - Av uppenbara skäl ;-) Viltspårchampion - Ren lathet eller bristande engagemang, jag har inte ens anmält honom till prov. RLD F - Check! Mål för 2014:
Lycka1:a pris i klass 1 - Check! 1:a pris i klass 2 - Check! RLD N - Efter funderande har jag bestämt mig för att inte tävla rally med Lycka, vi satsar på lydnaden! MH - Hon har ju varit lite väl ung för det, vi satsar på BPH till våren istället. Viltspårchampion - Samma som Morris, bristande engagemang eller lathet? Utställd minst 1 gång officiellt - Jag tror att det har blivit 4 gånger så det får vi säga Check! på. Mål för 2014:
Mina träningsmål och drömmål behåller jag för mig själv, så får vi se om jag råkar försäga mig eller om jag lyckas hålla på dom :-) Nä, att Embla ska få en lydnadskarriär har jag gett upp på. Det här med att jobba en massa minuter i rad utan belöning är inte riktigt hennes grej alla dagar (andra går det ypperligt!). Men även om hon inte tycker att det är så kul att träna lydnad så vill hon ändå träna! Hon är en lättlärd tjej som tar alla sorters belöningar, hon kan en hel radda tricks och faktiskt lydnadsklass 1 och 2. Just ikväll var det "köksträning" på schemat, då brukar dom 2 lydnadshundarna få träna fjärrdirigering och Embla brukar få lära sig ett nytt tricks, men jag kunde bara inte komma på något att lära henne! Vi tränade på lite gamla tricks och lite rallylydnadsmoment, sen kom jag på att det vore ganska kul att lära henne en Elitklass inkallning (lydnad)! Vi har ett ganska litet och trångt kök så det fick bli en miniliten en, men vi måste nog prova det på fullångt avstånd imorgon och se om hon utklassar husets elithund även där ;-) Igår kväll satt jag och kollade på sbk-tävling efter lägre spår för att starta med Morris. Då insåg jag att om vi ska ta oss genom spåret gäller det att vi börjar träna också!! För er som inte vet det så har Morris ett ganska svalt intresse för spårarbete (viltspår undantaget). Han spårar väldigt flamsigt och med hög nos, egentligen letar han bara efter sina finfina pinnar... Jag kände att nu måste jag ta tag i det här och börja om från början. Idag lade jag ett spår åt honom som bara fick ligga drygt 40 minuter. Jag vet inte om det var det som gjorde susen eller om han bara plötsligt bestämt sig för att spår är kul, men han gick med nosen konstant i kärnan, tog alla vinklar kanonfint och framförallt tyckte han att pinnarna var litr blasé! Han lyfte pinnarna men spottade ut dom lika fort och en pinne gick han till och med rakt över! Kanske lite knäppt men jag är överlycklig att han missade en pinne!! Det innebär ju att spåret var mer värt än pinnarna, och det är ett enorm framsteg för Morris-pinnplockare!
Tjejerna fick också varsitt spår men utan pinnar och på en äng istället för i skogen. Embla är ju mattes spårstjärna så det är inte så mycket att kommentera ;-) Lycka har haft spårandet inbyggt från dag 1! Och snart är det dags att börja lägga in pinnar! :-) Hundarna fick oxöron, Morris var nog inte så sugen för han tuggar inte på det utan bär bara runt på det eller lägger sig med örat bredvid sig. Lycka blev nog lite förundrad över varför han gör så och hon sitter och tittar på honom och följer efter honom medans han går runt (hon kanske trodde att hon hade världens chans att stjäla det?).
Under tiden hinner Embla äta upp sitt öra och norpa Lyckas obevakade öra. Terrier 367 - 0 "Smarta" lydnadshundar |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|