Jag har en himla tur med människor omkring mig som ställer upp och har hand om tjejerna både när jag jobbar och när jag once in a blue moon hittar på något "icke hundigt". Det är ju perfekt! Tyvärr har det inneburit att Jippie aldrig varit ensam hemma och jag har inte tagit tag i hennes ensamhetsträning. Mest för att hon har ju inte behövt kunnat vara ensam, men också för att jag misstänkt att om hon blir uttråkad så kan det hända att hon så att säga sysselsätter sig själv...
Men för ungefär en månad sen kände jag att det var hög tid att ta tag i saken. Jag gjorde som man gör, började med korta stunder och sen utökade. Så ikväll har hon varit ensam (tja, med Lycka som sällskap såklart) sitt längsta hittills. Jag skulle iväg och äta middag med min syster så hundarna fick vara själva i ungefär 3 h. När jag kom hem möttes jag av två glada flickor och ett hus som såg ut precis så som jag lämnade det! Bravo Jippie! Jag har en övervakningskamera så jag kan kika på dom när jag inte är hemma. Hittills ligger de nästan jämt och sover på sina vanliga platser. Idag försvann de ur bild en stund och båda kom tillbaka med öronen på sniskan så jag skulle tro att det blev en improviserad brottningsmatch ;) Jag ropar inte hej än, allt kan hända med en ung och påhittig hund. Men ett litet förisktigt hurra över hur bra hon skött sig hittills :) Ända sedan jag bestämde mig för att lägga ner lydnaden med Lycka tappade jag motivationen för hundträning. Visst gjorde jag det ändå för att vi hade andra tävlingar inbokade. Men det var ju lydnad som var vår huvudgrej, rally och htm skulle ju bara vara små sidospår för att ha något att pyssla med när vi behövde en liten paus från lydnaden. Plötsligt höll vi bara på med sidogrejerna och det var inte där mitt riktiga intresse låg. Det är svårt att satsa tid och engagemang i något som man inte helhjärtat brinner för.
Sen kom Jippie in i mixen och genast kände jag hur mitt träningssug kom tillbaka, hur jag eftersom jag fick pyssla med lydnaden som jag älskar lätt hade ork till att träna även med Lycka och hennes grejer. Och det känns så himla bra! Jag finner mig själv titta på inspirerande filmer på både fb/insta och framför allt youtube. Jag kan inte titta mig mätt på alla härliga tränings- och tävlingsklipp. Idag blir Jippie 7 månader och jag bara längtar efter att få utvecklas med henne och få träna på alla svåra moment, få klura på lösningar och fundera på hur vi ska ta oss vidare! Jag inser att mycket kan hända som ställer till det, men jag väljer att tänka positivt, förutsätta att inget hemskt kommer hända på vägen. När jag funderar på framtiden är det bara med positivitet och förhoppningar! Möjligtvis galet naivt, men varför ha ångest över något jag inte kan kontrollera när jag istället kan njuta av resan? Jag var lite för mör i skallen för att skriva något igår när jag kom hem så dag 2 och 3 får komma i samma inlägg.
Igår hade jag ingen hund med utan skulle bara lyssna och titta, jag slapp alltså både handsvett och ångest och kunde ha fullt fokus på vad som sas. Igår var de flesta hundar i klass 3 och jag tänkte att vi skulle få mycket idéer till framtida träning. Tyvärr var det många som valde att träna på samma saker, men visst fick jag absolut med mig mycket tips! Utav de instruktörer jag tränat för har Valentina ett väldigt annorlunda tänk, men de flesta verkar precis som jag tycka att det finns många oerhört intressanta delar. Bland annat ett väldigt smart sätt för att träna in både konskicken och tomskicket som jag tror kommer passa Jippie utmärkt när det väl är dags :) Idag var upplägget mer som en vanlig kurs, vi var 7 stycken som deltog med hund och strax under 10 åhörare. Skillnaden var att för att slippa använda mikrofoner så fick alla istället följa med ut på planen. Något jag trodde skulle bli supersvårt för Jippie men där hon överraskade och inte brydde sig nämnvärt. Däremot backade hon tillbaka lite till valpstadiet och blev oerhört intresserad av andra hundar och när andra tränade, så pass att hon till och med sprang fram till en som värmde upp medan vi tränade. Det beteendet uppskattade jag verkligen inte. Om det är en ny vana eller om det var någon slags frustration i att inte få träna så mycket per pass som hon är van får jag ta reda på nästa pass... Det var bara en parantes. Vår träning då! Jag hade två fullånga pass och ett 5-minuters pass i slutet. Första passet tog jag upp rutan. Jag har inte tränat på den fasligt mycket men jag har använt den vanliga targetmattan. Valentina träna dock att klicka fram en target i bakre kanten av rutan, så att rutbandet blev som en target. Jag såg det här i helgen och kände att jag ville testa. Jippie är klickertränad så att hon kan bjuda beteenden, jag har dock inte använt själva klickern - men det spelar ju mindre roll. Med Valentinas vägledning fick vi till en riktigt fin start så den träningen tänker jag definitivt fortsätta! Pass nummer två ville jag prata fokus och anspänning, hon tyckte dock att Jippie var för ung för anspänningsbiten och tyckte att vi skulle vänta med det. Det köper jag, men kommer absolut fortsatt ha med det i träningens alla delar även om vi inte gör några direkta övningar på det. Det blev istället fokus, något Jippie skulle behöva några skopor av. Valentina gav oss tips på hur jag ska kunna bygga upp fokus, och tänka om i fotgåendet. Sista minipasset hade jag slut på saker som jag kände att jag ville ta upp, och det var ändå så kort så ingen idé att ta upp något nytt. Jag valde helt enkelt att fortsätta titta på runda kon eftersom jag tränat vidare lite själv efter mitt pass i lördags. Första skicket stannade hon till någon sekund vid konen men valde själv att starta och springa in. Sen stannade hon inte men sprang ganska avvaktande och verkade inte riktigt veta vad som förväntades. Vi ökade avståndet och det blev ändå lite bättre. Vi ska fortsätta träningen som vi börjat nu och definitivt jobba på långt håll för att främja högre fart. Nu är det mycket som ska läggas om, läggas till och vidareutvecklas! Det enda problemet just nu är att jag är full av motivation och vill bara träna, men det är inte riktigt den lättaste årstiden. Åh vad jag längtar till våren och ljusa kvällar! Dag 1 av 3 på kurs för regerande världmästaren är avklarad!
Det är intressant nog att höra hennes tips och tankar överlag, men idag hade jag turen att få plats med hund. Jag hade tänkt ta upp flera saker men eftersom det var 5 andra som gick med hund hanns det mesta med och det kändes trist för de uppåt 50 åhörarna att få titta på samma saker om och om igen. Första passet tog jag upp att Jippie börjat stanna vid rundakonen. Det började med att vi tränade stopp (inte i samband mef runda) så började hon stanna på väg mot mig, jag tänkte lösa det med att belöna tidigare men istället fick jag att hon stannade tidigare. Passet började med rent kaos... Jippie har inte gjort något vettigt på en vecka, låg i bilen (på laddning) i några timmar och sen gick vi in och skulle köra. Hon höll på att dö dåndimpen när vi skulle gå fram till Valentina och presentera oss och berätta vad vi ville träna på, vet inte om det var hennes vanliga upphängda och nedsläppta jag eller om hon blev lite starstruck ;) Jag hade bestämt redan innan att jag skulle var helt öppen och testa vad hon än föreslog! En bra strategi då jag kände mig lite tveksam till hennes tanke på runda kon men körde på min plan och testade. På 15 min hinner man inte supermycket träning så när vårat pass var slut gick jag ut och ställde upp kon och fortsatte träningen. Suuuuperresultat och helt rätt väg att gå med Jippie! Till pass två tänkte jag träna på rutan då hon hade en lite annorlunda tanke mot andra, men när båda ekipagen före mig tränade på den kändes det trist att ta det, så jag bestämde mig för att ta apportering istället. Jag förklarade att undantaget ingångarna har vi inte några direkta problem, men att jag var nyfiken på hur hon skulle träna vidare och tänka. Jag fick en tankeställare för ingångsstrulet, en halvny övning för att få mer "intensitet" och fina repetitioner till bättre och "renare" ingångar. Toppennöjd med det passet! Och tänker inte sticka under stol med att när någon med en meritlista som Valentina säger att man lyckats bra med träningen och att det ser bra ut, då är det så man blir alldeles varm i hjärtat. Så innerligt glad att jag har henne och får uppleva glädjen med lydnadsträning igen <3 Faktiskt skapligt imponerad över min lilla slyngel som ändå överlag fixade den svåra miljön med mikrofonpratande och en hel massa publik. Perfekt träning! Överlag då... Ja Valentina har en rätt annorlunda filosofi mot de jag gått kurs för tidigare. Jag gillar den, i alla fall i teorin. Jag tror att det är mycket av det tänket som jag vill applicera på min och Jippies träning från nu. Något av den häftigaste lydnad jag sett har varit hennes hund så lite koll verkar hon ju ha ;) Som instruktör var hon oerhört rak och ärlig. Något som kan vara svårt att hantera. Min och min hunds träning är ju lite som att bära självförtroendet på kläderna, det är sårbart för kritik och det kan vara lätt att gå in i försvar när det kritiserades. MEN jag valde att gå in med öppna ögon och är oerhört glad för det, tipset med runda som jag tänkte avskriva var ju perfekt för oss. En lärdom att ta med sig till nästa gång man känner sig kritiserad och redo att gå i försvar! En annan fördel är att med riktigt ärliga instruktörer som highlightar ALLT som måste tränas på, vet man också att det är en lika rak och ärlig sanning när de ger positiv feedback! Imorgon får Jippie vara hemma och pausa för då blir det utan hund, men på måndag är det på't igen! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|