Igår var vi på Rocklunda-utställningen för att ställa ut Morris dotter Tippa. Idag åkte vi till utställningen för att träffa Maria och Ines, socialträning för våra ungdomar och lydnadsträning stod på schemat! Först tog vi ett halvt varv runt utställningen, när vi kom fram till finalringen insåg vi att vi hade hittat perfekta stället att träna på! Först lade jag henne för platsliggning men stod bara ca 5m bort, sen detaljpillade vi lite med allt möjligt med wow-belöning vid fullt fokus. Sen gjorde vi en liten kedja med kort fritt följ, sättande (1:a försöket avbröt jag för hon tappade fokus) och inkallning med ställande. SVÅRT men KUL tyckte vi! =D Sen gjorde jag också ett "ordentligt" klass 3 sitt i grupp och en platsliggning där jag var synlig. Det var jättekul att pressa gränserna lite och både överraskande och superkul att Lycka löste det så himla bra!!! Mer sån här träning!! Här är en länk till fb där våran lilla kedja finns på film =) https://www.facebook.com/photo.php?v=10202363324307726&l=7571517597584326752 Innan vi åkte gick vi förbi four friends montern för att tävla, det gick ut på att man skulle ta bild på sig själv och sin hund i deras monter. Eftersom Lycka och jag inte är som alla andra måste vi ju sticka ut lite. Lycka hoppade upp på ett bord och därifrån var det inte så långt steg upp på mattes rygg - och ett gott skratt fick vi oss också! Nu är vi hemma och Lycka soooover djuuuupt efter sisådär 4 timmar på utställningen ^_^
Jag skrev ett inlägg för drygt 2 veckor sen om att Embla's korsband var av och hon blev opererad. Tidigare i veckan var det dags för ett återbesök där knät skulle röntgas för att se hur det såg ut med frakturen. Det såg inte bra ut alls... Först ska jag kanske skriva att 2 dagar efter operationen svullnade benet väldigt och Embla fick feber och blev låg. Jag pratade med kliniken och eftersom det såklart var fredag kväll kom vi fram till att se om hon piggade på sig efter ytterligare någon dag med antibiotika. Om hon blev sämre skulle vi åka in akut. På lördagen började febern gå ner, på söndagen var också svullnaden borta - Embla mådde tipp topp så vi behövde inte åka in. Nu då på återbesöket visade det sig att hela lagningen var kaputt... Stift hade gått av, kilen hade åkt iväg och likaså den lösa benbiten......... Enda alternativet var en ny operation men det var ganska osäkert om det skulle gå vägen... Operationen lyckades och Emblas fantastiska veterinär gjorde en riktig MacGyver lösning! Den lösa benbiten sattes fast med nya stift och en vajer, men nu fick inte kilen plats längre, istället tog hon benmärg från ett framben och lade in i frakturen! Embla har verkligen charmat in sig hos personalen, det är inte alla patienter som får fika från personalrummet, men Embla får! :-) Vad innebär det här nu då? Jo det här är sista chansen, blir det inte bra nu så kommer det inte att bli bra... Embla har strikt burvila i 3-4 veckor, hon har också ett stort bandage som ska sitta på under den tiden. Det känns jätteläskigt så fort hon ska göra någonting och det är med andan i halsen som jag rastar henne. Det här bara MÅSTE fungera! Burvila är dock inte särskilt skoj, speciellt inte när matten tar småsyskonen och går på promenad... Så nu har vi införskaffat en barnvagn så Embla kan följa med ut på promenader utan att riskera sitt knä.
Idag har Morris träningstävlat, många fina grejer men även myyycket att jobba med för att komma ut och tävla. Det var tänkt som en liten avcheckning för att se vart vi låg - nu får vi se hur långt vi kommer i träningen och huruvida det blir tävling för honom eller inte.
För Lyckas del blev det ingen träningstävlig, nästan alla moment är nedbrutna i molekyler och alltså inget att kedje/störningsträna just nu. Efter att "tävlingen" var slut stannade jag och Emelie för att träna och Lycka fick träna lite på några av sina molekyler. Ojojoj så fina saker hon gör! Senaste veckans detaljträning har gjort så stor skillnad! Nu ska vi bara ha lite avvägning så vi inte fastnar i detaljpillet utan faktiskt sätter ihop allt inför kommande tävling! Precis när jag skulle packa ihop hundarna och åka iväg för att träna läste jag Jessica Svanljungs status om en apporteringsdirigering där man först gör det "som vanligt" åt ena hållet, och när hunden har lämnat av apporten skickar man igen fast åt andra hållet och då på vittringspinnar. Jag kände mig inspirerad och var tvungen att testa med Morris! Jag brukar aldrig utmana honom på det sättet för jag tror att han behöver lite "stabilitet" i momenten och det får han genom att alltid veta hur momenten ser ut (men självklart med störningsträning). Men briarden överraskade! Svårt men kul sa han =D För de som inte vet så har Embla haft problem med ett knä. För 2 år sedan drog hon av korsbandet när vi tränade agility. När korsbandet sen skulle opereras så skedde ett misstag och en sena i knät blev avskuren. Efter det följde en dryg månad i gips och ytterligare 3 operationer för att försöka få bukt men knät. Det blev tillslut helt ok, men inte bra... Så i söndags när vi var ute på promenad blev Embla plötsligt helt halt på det andra bakbenet, och jag bara visste att det var korsbandet. Jag började direkt fundera på hur det skulle bli att operera det knät när det andra knät inte är helt bra (Embla belastar det inte fullt ut och har ont till och från) och direkt kom tankarna att hon kanske faktiskt inte skulle klara det... Måndag morgon blev det att boka en veterinärtid och vi fick tack och lov komma in nästan direkt! Det var som jag misstänkte... Efter att det konstaterats att korsbandet var av och undersökning av det andra knät var gjort sa veterinären att hon inte med gott samvete kunde rekommendera operation, och det enda andra alternativet var avlivning. Man kan ju inte gå runt med trasigt korsband. Veterinären gick för att höra med ortopeden för att se vad hon tyckte - och nu följde 40 minuters rent helvete, där låg Embla sövd och jag trodde inte att hon skulle få vakna igen, jag trodde att jag skulle behöva åka hem med ett tomt koppel utan världens bästa Embla................... Ortopedens utlåtande: Om Emblas har fler bra dagar än dåliga (med gamla skadan) så tycker jag att vi försöker. En lättnad större än ord kan beskriva och plötsligt var det istället röntgendags och sen fick vi åka hem! Jag ville såklart få operationen gjord så snart som möjligt för att Embla skulle slippa gå och överbelasta den gamla skadan i onödan. Så hux flux på grund av att en annan operation blev inställd fick Embla opereras redan idag! Jag lämnade in henne i morse och sen har jag bara väntat på att dom skulle ringa så jag fick åka och hämta hem henne. När dom ringde fick jag veta att en komplikation hade tillstött, när dom skulle fästa kilen hade benet brutits... Det är förhoppningsvis bara en skitsak som inte kommer påverka läkningen alls, men det är ju fan att Embla ska råka ut för allt! På grund av komplikationen måste vi tillbaka till kliniken imorgon bitti, men för nu myser vi i soffan och vissa av oss jobbar på att nyktra till... ^_^
När Embla vaknar är hon förhoppningsvis pigg nog att äta lite kvällsmat och sen fick vi med lite extra smärtstillande som hon ska få innan vi går och lägger oss. Det känns som att jag har gråtit mer dom här 3 dagarna än de senaste 10 åren tillsammans... SNÄLLA låt det här gå vägen!!! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|