Igår kväll satt jag och kollade på sbk-tävling efter lägre spår för att starta med Morris. Då insåg jag att om vi ska ta oss genom spåret gäller det att vi börjar träna också!! För er som inte vet det så har Morris ett ganska svalt intresse för spårarbete (viltspår undantaget). Han spårar väldigt flamsigt och med hög nos, egentligen letar han bara efter sina finfina pinnar... Jag kände att nu måste jag ta tag i det här och börja om från början. Idag lade jag ett spår åt honom som bara fick ligga drygt 40 minuter. Jag vet inte om det var det som gjorde susen eller om han bara plötsligt bestämt sig för att spår är kul, men han gick med nosen konstant i kärnan, tog alla vinklar kanonfint och framförallt tyckte han att pinnarna var litr blasé! Han lyfte pinnarna men spottade ut dom lika fort och en pinne gick han till och med rakt över! Kanske lite knäppt men jag är överlycklig att han missade en pinne!! Det innebär ju att spåret var mer värt än pinnarna, och det är ett enorm framsteg för Morris-pinnplockare!
Tjejerna fick också varsitt spår men utan pinnar och på en äng istället för i skogen. Embla är ju mattes spårstjärna så det är inte så mycket att kommentera ;-) Lycka har haft spårandet inbyggt från dag 1! Och snart är det dags att börja lägga in pinnar! :-) |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|