Jag hade egentligen inte tänkt köra rally med Jippie, åtminstone inte nu utan nu skulle fokus ligga på lydnaden. Men eftersom hon har det lite jobbigt i stökiga miljöer och när andra hundar gör coola grejer i närheten tänkte jag om - rallyn skulle få fungera som tävlingsträning för henne. Så jag anmälde till en trippelstart i nybörjarklassen. Tyvärr har vi inte alls tränat så mycket som jag tänkt utan vi har kört på med lydnaden istället. Vi har "paniktränat" lite i veckan men ändå lyckades jag glömma bort ett par skyltar... Igår var det då dags att tävla och på första banan är skyltarna "hund runt förare" samt "sitt, stå" med, båda hade jag helt glömt bort. När jag skulle värma upp fick det alltså bli litet försök till inlärning. Hund runt förare var inga problem det är ju typ "sitt framför, höger ingång" fast utan sittet ;) "Sitt, stå" var det dock värre med. Jag försökte lära henne att göra ett hoppstå från sitt men lyckades inte alls. När det närmade sig vår tur bestämde jag mig för att strunta i det, vi fick ta en fel övning på den och hoppas att resten skulle funka. Trots allt var vi ju faktiskt där för att träna på miljön och på morgonen tänkte jag att om det inte funkar alls så kör jag 3 belöningsstarter istället. Första banan var jobbig för Jippie. Hon tyckte det var lite läskigt med en massa hundar (något som ligger kvar från hunden som rusade fram??) och var ganska kluven och frustrerad inne på banan... Jag lade all min energi på att passa på och peppa och uppmuntra henne att jag gjorde fel på en skylt...När hände det senast?? Så är det när man varit ifrån rallyn i 8-9 månader och helt tappad fingertoppskänslan. Det plus att jag medvetet körde en fel övning på "sitt, stå" gjorde att vi hade -20 poäng och alltså bara 10 poäng tillgodo för att kunna klara kvalificerande... Men å det positiva hållet så klarade hon hela banan med ok fokus och tog mitt tävlingsmässiga (tänk lydnad) beröm efter målbandet himla fint! Dessvärre hade de inte liveresultat så jag fick våndas hela dagen över om poängen skulle räcka eller inte... Bana nr 2 var i princip bara följsamhet och alltså en alldeles lysande träning för den lilla lydnadshunden, det blev alltså i princip ett fotgående i alla tre tempon och med en massa svängar och krusiduller. Känslan efter den starten var fantastisk! Hon hade gått med självförtroende och fokus hela banan och jag var supernöjd! Bana nr 3 kändes som den svåraste på hela dagen, här var det flera moment och 2 x slalom så med en trött liten Pippi tänkte jag att det får gå som det går. Även här var skylten "sitt, stå" med. Och jag tänkte att vi kan fasen inte sumpa 10 poäng till utan vi måste träna det under lunchpausen. Ungefär där kom jag också på att hon kan ju sitt -> stå när vi tränar fjärr så det är väl klart att jag borde kunna använda det kommandot även vid sidan. Och jo då, visst kunde hon göra ett frambensfjärr sitt -> stå även vid sidan och jag grämde ihjäl mig över den onödiga fel övningen på bana 1 xD Väl dags att köra bana 3 (även den som är på film längst ner i inlägget) kändes hon trött, hon låg helt utslagen i buren och när vi väl skulle börja värma upp var hon inte så på som hon varit innan. Väl på banan kändes hon något ofokuserad men inte så som hon brukar i att hon låste på någon som kampade med sin hund eller liknande utan bara lite som att hon var lite slut i skallen. Jag sa även att mamma visst minsann kunde ta med Lycka i koppel när hon skulle filma men som synes på filmen blev Jippie störd av det, något som aldrig brukar spela någon roll så visst var hon lite "off". Men momenten gjorde hon trots det fint och även "sitt, stå" satt som ett smäck! Väl på prisutdelningen visade det sig att första starten gav 76 poäng där jag dragit på oss två fel övning, andra starten 89 poäng där jag fått 2 x -5 förarfel och sista starten där jag skötte mig fick vi 98 poäng. I mina ögon fick Jippie 96, 99 och 98 och det var fasen grymt med tanke på hur svår miljön var och hur inställd jag var på att ta det hela som en träning! Inte nog med att hon hanterade lekande/skällande/tävlande/passerande hundar och folk som en stjärna så låg hon även i bur hela dagen bredvid två banor utan att bli helt i gasen. En väldigt slitsam dag för den lilla damen men oerhört nyttigt för framtiden! Och som ett litet plus i kanten fick hon titeln RLD N och får nu börja tävla i fortsättningsklassen :D I onsdags var jag och Jippie till Örebro för att göra vår debut i lydnadsklass 1. Det känns som att hennes utvecklingskurva gått stadigt uppåt under sommaren så en klass 1 tävling var inte alls orimligt att vi inte skulle skämma ut oss på. Hon har gjort stabila moment under hela sommaren även om vi fortfarande jobbar på att klara av störning av andra hundar som tränar/leker så kändes hon mogen. Vi har tränat bredvid agilityplan och hon har klarat det fint! Väl på plats och precis innan vi skulle in på planen kommer hunden som startade innan oss framrusande, ganska odramatiskt egentligen då jag petade bort den innan den hann fram, men Jippie är väldigt mjuk och det var nog för att göra henne lite osäker och framförallt nog för att få henne att tappa koncentration och lite fotfäste precis när vi hittat in i bubblan och gjort oss redo att kliva in på planen. Efter att vi tagit någon minut extra egentligen mest för att leka och ruska av oss händelsen gick vi in på planen. En bit bort körde startklassen, en vanlig dag hade hon klarat den störningen med de kunskaper hon har nu, men jag tror att den inledande utstörningen gjorde att hon inte riktigt lyckades landa och fokusera fullt ut igen och därför fick hon svårt att koncentrera sig med startklassen vid sidan. Generellt i momenten skötte hon sig bra men det blev ett stort missförstånd på läggande under gång där hon inte var med i transporten och verkade inte riktigt med på att momentet börjat utan gick plötsligt ur position, och på rutan där hon gick fel men imponerade stort på mig när hon tog mina dirigeringar så skickligt som hon gjorde trots att vi egentligen inte tränat på det (på träning brukar hon springa rakt till rutan ;)). Även fjärren där hon bara halvlade sig på mitt ligg men eftersom vi har frambensfjärr och hon lägger sig bakåt var det omöjligt för mig att se... Men min känsla när jag klev av planen var helt usel, det kändes som att hon gått mig helt ur handen och bara hela tiden strävade framåt och att jag fick tjata för att få henne med mig. Nu ikväll tog jag tag i att titta på filmen... Och vad tusan, så jäkla hemskt ser det inte ut. Visst var hon lite ur hand mellan momenten men nu när jag tittar på filmen känns det som att det var mer för att jag inte var som jag brukar, efter rutan och hoppet där jag var mer som vanligt sköter hon sig ju fint... Suck! Nåväl, tur att jag hade filmen! Jag har däremot börjat träna på transporterna på ett bättre sätt, jag inser att jag tränar alltför tillrättalagt med korta transporter så vi tar tag i det nu, sätter ett kommando med tydliga kriterier och satsar till vår revanschtävling som jag redan anmält till! Känslan förresten... Jag tror att anledningen till att det kändes bra mycket värre än det ser ut är att Jippie i vanliga fall är väldigt lätt att leda runt, hon vill så mycket och gillar att gå med mig att jag aldrig riktigt behövt jobba med det på det här viset. Den här gången krävdes det mer av mig och det var nog egentligen mest ovant egentligen än dåligt. Ännu ett bevis på att den där känslan är svår att lita på, nästa gång ska jag titta på filmen snabbare istället för att gräva ner mig i ett hål! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|