I lördags åkte vi till Nykvarn för att göra BPH med Jippie. Jag har tänkt göra det länge men de enda som det funnits platser på häromkring har varit på vardagar, nu råkade det komma ut ett med kort varsel så då var jag tvungen att hugga platsen! Jippie tyckte nog att det var lite konstigt, hon förväntade sig lydnadsträning när vi kom till gräsplanen så det var lite underligt... Jag hade räknat med att hon skulle vara mer social för det är hon till vardags, vet inte om det var för att hon förväntade sig träning? Då är hon klart mer ointresserad av att hälsa. Hon ville inte alls bjuda in mig till att leka utan körde sin egen grej! Och hon var faktiskt tuffare än jag trodde, hon känns alltid så mjuk och "fjäskig" till vardags men det visade hon inte på beskrivningen, blev faktiskt lite imponerad i den delen när en utklädd människa närmar sig och hon satte sig framför mig och blev lite småarg, hade snarare räknat med att hon skulle stå bakom mig och ta skydd ; ) Underlagen tyckte hon var väl halkiga, men med svansen rakt upp var det inte så hon kändes rädd utan snarare undrade varför vi gick där när det fanns gräs... Skotten reagerade hon ganska mycket på, inte så hon kändes rädd utan snarare undrade vad fasen det var. Jag insåg ju där och då att vi faktiskt aldrig haft någon skotträning, hon har hört det på håll och aldrig reagerat så jag vet att hon inte är skotträdd, men det hade ju varit schysst om hon hört det så nära/högt någon gång innan. Som man ser i filmen så undrar hon vad fasen det är men har ingen rädsla i reaktionen och vill glatt leka efter. Överlag känns hon på papper som en väldigt stabil och trygg hund, och det känns även skönt att veta att hon finner trygghet i mig. Och, nu får vi delta på bruksprov, om den lusten skulle falla in. Protokoll, diagram och film finns längre ner i inlägget! Jag har under hela våren brottats med uselt självförtroende när det kommer till hundträningen. Jag har varit ur gängorna lite generellt och det har alldeles säkert påverkat, men jag har verkligen inte haft någon "Prestationsglädje", hur passande är det då inte att Niinas bok på just det ämnet kom ut precis? Jag åkte och inhandlade den förra veckan och satte tänderna i den direkt (inte bokstavligen då alltså... ). Jag kom ungefär en tredjedel i boken i lördags och jag gillar den verkligen hittills! Men jag blev smått matt av att läsa så jag var tvungen att pausa nu i veckan. Jag har kommit till en del insikter som jag behövde fundera igenom. Jag tänkte läsa ut den nu till helgen och sen gå tillbaka och läsa om de delarna som är allra viktigast för mig. Den tar upp flera olika områden och vissa av dessa har jag "kontroll" över men jag vill ändå läsa igenom även de bitarna för att inte missa några guldkorn. Men de bitarna jag verkligen vill förkovra mig i är det om målsättning och det om självförtroende.
Som det är just nu har jag knappt vågat ta tag i träningen för klass 3 i lydnaden mest för om jag inte försöker kan vi ju inte misslyckas... Det är inte alls normalt för mig att vara feg eller inte våga men det är den känslan som allt mer kommit under våren. Rädslan att misslyckas, att bli bedömd av andra och känslan av att inte räcka till/platsa in. Jag har en gnagande känsla av att det jag och Jippie lyckats åstadkomma bara är ren slump/tur och att om inte allt flutit på för oss hade vi aldrig kommit så långt som vi har. Det är svåra känslor att hantera, och svårt att ta sig för något när man känner att det enda det kan leda till är misslyckande... Jisses vilket deprimerande inlägg, men ändå någonstans renande att ventilera lite. Nu ska jag som sagt ta tag i det och försöka få tillbaka tillräckligt med självförtroende för att våga gasa på igen! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|