Här kommer mitt försök till årskrönika. Troligtvis glömmer jag en hel del men jag ska försöka ta med ALLT så ni får förbereda er på långläsning. Januari: Första helgen i januari tävlar jag och Morris lydnads klass 1 och märker att han tog åt sig av slagsmålet på platsliggningen på tävlingen i december = Han är orolig mednas vi ställer upp men lugnar sig ganska fint när vi väl stå på plats, i övrigt gick tävlingen ganska dåligt och vi fick 120p. Embla får livmoderinflammation, efter ett par vändor på strömsholm blir hon inlagd för att få dropp och intravenös antibiotika för att dagen efter klara av en operation. Februari: Ytterligare en klass 1 start med Morris, platsliggningen är den här gången jobbigare, jag var definitivt inget bra stöd tävlingen innan, jag insåg inte då att det hela berodde på osäkerhet utan snarare att det var busighet... Han skäller flera ggr tills jag kommit ut på avståndet och vänder mig om, då slappnar han av. Fram till den här tävlingen har jag läst Lyckas på tävling samt pratat med Niina Svartberg om mina hemska tävlingsnerver, jag kommer in på planen med en helt annan attityd och det skiner igenom på hela Morris också. En generellt sett fin tävling med 153,5 poäng (p.g.a platsliggningen klarade vi oss inte men det var en stor dag för mig eftersom det var första tävlingen helt utan 0:a!!!!!) Mars: Ny tävling! Vi tävlar i kungsörshallen, en uppvärmd hall och "dessvärre" var det sommarvarmt ute och Morris blev trött och loj av värmen, tandvisningen och platsliggning är sist på dagen. Jag inser att jag inte är i närheten av den nervositet jag haft eftersom jag för första gången tittar upp från golvet (som jag brukade stirra i på tävling) och upptäcker att det faktiskt är människor som tittar när man tävlar.. Who knew liksom ;-) Men VI KLARAR 1:a PRISET! En helt fantastisk känsla, det sprätter i hela kroppen och det känns som att det är jag och Morrmaskin mot världen! April: Vi går en endagskurs för Niina Svartberg och får massa hjälp på rutan problemen och ånga tankeställare på hur jag gör framförallt kring belöningar... Jag och Morris provar på freestyle på en 2 dagars tävling. Helt och hållet på måfå med någon timmes träning. Inga superresultat. Men jag har fått för mig att om jag tävlar "mindre värda" grenar (för oss!!) där jag inte har någon prestationspress på mig själv så kommer det hjälpa mig att bli bättre på att hantera tävlingsnerverna. Vi hade ganska kul ändå och det är en trevlig tävlingsform som vi säkerligen kommer komma tillbaka till =) Maj: Jag och Morris ska tävla appell spår, på Eskilstuna BK men på väg från bilen till spåret händer något och han börjar halta. Lite snopet får vi bryta tävlingen innan vi ens hunnit starta och åker till våran hemmaklubb för vårstädning istället. På kvällen upptäcker jag att han har skurit upp en trampdyna.. Vi debuterar lydnadsklass 2 och tävlar klassen 3 gånger, 3:e gången gillt principen använder vi oss för 1:a priset. Det känns ändå väldigt okej med 3:e gången gillt, det mesta handlar om att jag har svårt att hitta mig i klassen och på dom 2 första tävlingarna tjuvstartar han på apporteringen. Vi klarar 1:a priset med 171p Embla skadar sig på en agilityträning, det visar sig vara korsbandet som har gått av. Operation bokas in och hon lämnas in. Jag kan inte komma över en dålig magkänsla jag går med hela dagen och jag tycker att det tar lång tid innan dom hör av sig. Jag skulle ju få hämta henne på eftermiddagen! På eftermiddagen tar jag en långpromenad i skogen med Morris för att skingra tankarna lite, då ringer mamma och säger att hon har pratat med strömsholm. Ett misstag har begåtts och patellarsenan är avskuren. Embla ska gå med gips i minst 6 veckor och hon måste stanna inlagd i 3 dagar. Det känns som en gigantisk spark i magen, jag tappar luften och mer eller mindre trillar ihop där i skogen och gråter. Bara att skriva om det drar fram tårarna... Jag blir auktoriserad tävlingsledare i lydnad. Film på tävlingen där vi tog 1:a pris. Juni: Embla är gipsad så sommaren blir väldigt lugn och spenderas mest på en filt i trädgården. Juli: Vi går en 2-dagars kurs för Lillemor Edström och får en hel massa hjälp framåt i klass 3 träningen! Morris och jag debuterar i agility eller snarare hoppklass, dels har Morris varit rädd för balanshindren (men det börjar gå över) men jag har aktivt valt att inte träna på dom då det var på ett A-hinder Embla skadade knät. Första starten går vi i mål med 15 fel och en mindre hög tidsfel men vi gick i mål och blev inte diskade!!! Det var hela årets agilitymål och klarades av på första starten så det kändes helt okej! =)) Augusti: Rallylydnaden har slagit igenom ordentligt så självklart måste vi också testa. Det gör vi på en dubbeltävling i Fagersta och 2 starter resulterar i 2 godkända resultat. Många missar från mattes håll eftersom jag inte har läst reglerna eller tränat på sporten, men Morris skötte sig fin-fint! Vi åker till Gotland i nästan en hel vecka, STORT TACK till Pernilla för att vi får bo hos dig och för att du står ut med oss!!! <3 Vi turistar runt lite men mest tar vi det lite lugnt och semestrar. På fredagen är det SBK-utställning där Morris dessvärre bara får Very Good, men han gör också sin exteriörbeskrivning och blir godkänd! =D Nu har även Malin och Pia kommit med sina BT-brudar så det är full stuga hos Pernilla! Trevligt hade vi det helt klart även om det var intensiva och uttröttande dagar! På söndagen ställer jag Morris på SKK int. och han slutar som 2:a bästa hane med R-CACIB och jag känner mig helt klart nöjd med det resultatet, även om jag inte kan låta bli att tro att vi hade tagit bästa hane om bara inte hans halsband hade gått upp mitt i när vi sprang... Shit happens så att säga =)) September: Ännu en rallylydnadstävling med en riktig kaosdag! Vi åker totalt vilse och kommer till platsen ca 1 timme efter första start, men tack vara snäll arrangör och telefonkontakt får jag och Morris starta sist så vi har gott om tid på oss. Det spöregnar så vi sätter upp ett utställningstält nere vid planen, det tältet glömmer vi sen eftersom "Äsch det kan stå kvar under prisutdelningen..." Hur som så blev det ännu ett godkänt resultat med en titel som heter RLD N. Embla's knä vill inte bli bra så hon opereras på nytt och man tar bort en ståltråd. Jag och Morris provar på appell spår igen, inga direkta förhoppningar på gott resultat om jag ska vara ärlig! Spåret gick rent ut sagt dåligt! Jag som är helt orutinerad förstörde det mesta, jag hade för kort lina första halvan av spåret, första pinnen tar Morris upp och kommer med men släpper en bit framför mig. Jag kommenderar "ta den" men han fortsätter spåra istället och dum som jag är trodde jag att den pinnen nu var borta att hunden helt enkelt var tvungen att fullfölja sin markering, så var visst inte fallet! Dom andra två pinnarna tar han också jättefint och nu är jag mer vaken och rusar fram när han tar upp en pinne. Poängen på spåret lyder 5,5 och 6,0. För att ens ha en chans på uppflytt så måste vi alltså få bra poäng på budföringen som han 2 dagar innan när vi tränade knappt kom ihåg och definitivt inte alls skulle in i fotposition. Nu kommer tankarna på om jag ska bryta och åka hem istället, för dessutom är klockan ca 10.00 och lydnaden beräknas dra igång 13.00, är det värt en hel dags väntan bara för att det ska skita sig direkt på budföringen!? Mamma övertalar mig att jag ska köra på, det kan ju gå! Efter många timmars väntan och litee budföringsträning på parkeringen är det dags för lydnaden, först platsliggning och sen budföring. Platsen ligger han fin-fint som jag trodde att han skulle. Dags för budföring (som jag inser på utgångspunkten att vi aldrig har blivit kommenderade på!) och det går så klockrent som det bara kan, 10-10 blir betyget och chansen till uppflyttning tillkännager sig! Vi har startnummer 2 så det blir snart våran tur och när vi kommer av lydnadsplanen med ett helt okej program så står mamma och Emelie med telefoner och bruksappen i högsta hugg. Vi hoppade över framförgående som vi inte tränat på alls så chansen till uppflytt känns minimal, men båda fånler och säger att vi har fått 237,75 poäng och är alltså uppflyttade! FANTASTISKA HUND! =D Oktober: Väldigt få (knappt någon) vet om att en speciell liten röd dam föddes i slutet av september, nu när dom är 2,5 veckor gamla så får vi komma och hälsa på i valplådan, därefter följer 1 besök i veckan (även leveransveckan för annars hade det gått alldeles för många dagar mellan pussarna!) för fotografering, valpbus och bara allmän livsglädjepåfyllnad! Vi provar på Lydnadsklass 3 med ytterst blygsamma resultat och jag inser att jag måste bli mer rutinerad i klassen och kedja bättre innan vi ger oss på tävling igen. November: Ytterligare en kurs för Lillemor, massa bra tips och en hel del påminnelser om saker som jag har börjat fuska med. Mer detaljträning! Morris gör sitt MT på värmdö BK med 403 poäng blir han KORAD! Lycka flyttar hem till oss och blir en högt älskad familjemedlem! Embla's knä vill fortfarande inte riktigt bli bra och det blir ny operation. Den här gången tar dom ut all ståltråd och alla skruvar... Fortsättning följer... December:
Den senaste månaden har spenderats med valpträning, valpsocialisering och knappt någon regelrätt träning alls. Men det kommer det bli skillnad på från och med nu när träningsinspirationen har kommit tillbaka. Men mer om nästa års mål i morgondagens inlägg! =) Både Morris och Lycka har gjort träningsframsteg med stora mått idag!
Lycka i form av ingångarna. Jag tycker att det är svårt när an tränar med "kroken" att veta när man ska minska rörelsen och hur mycket, det är visserligen ganska lätt att bara prova men jag känner att speciellt med en liten valp vill jag inte att det ska bli för svårt = tråkigt. Men så idag tänkte jag att nu måste vi försvåra för att komma någon vart! Resultatet, tjejen har ju koll på läget!! Jag sänker handen som en symbol på vad jag vill, och när hon är på väg mot mig behövs bara en minimal rörelse för att hon ska gå in och sätta sig *LYCKA* (i 2 bemärkelser ;-) ) Nu kan hon faktiskt också gå flera steg vid sidan med fin kontakt och inte sväva ut och tycka att allt annat är mycket roligare, det tycker jag är ett tecken på att det börjar bli en riktig liten hund och inte bara en liten skit =D Morris platsliggning... Jag har velat ha huvud i marken på honom, inte för att han ligger oroligt direkt. Men efter ett slagsmål på en platsliggning förra året (han var inte inblandad men blev väldigt rädd) så märks det att han tycker att situationen är lite äcklig och då tänker jag att om han har en mer distinkt uppgift så kommer han bekymra sig mindre om dom andra hundarna. I alla fall, i våras kom tanken men jag tänkte att det är ingen vits att lära om medans vi försöker ta 1:a pris i klass 2 utan jag väntar tills vi har det och det kommer dröja innan vi tävlar igen. Det var bara det att när det väl var dags att lära in så gick det bara inte! Shejping fungerar inte alls på honom eftersom tystnad från matte betyder att man gör rätt och godis kan komma (vilket är vad jag vill ha i och med tävlingar) så det jag gör nu är alltså rätt och så går han in i stadga vad det än är han gör, han är helt blixt stilla och kan på sin höjd snegla med ögonen. Okej då får vi ta target istället tänkte jag! Alla targets som jag har erbjudit honom har han tagit som en omvänd lockning övning och ignorerat så gott han kunnat, någon belöning har jag lyckats få in men då verkar det snarare som att han tänker "Hoppsan matte där belönade du nog fel"... Då bestämde jag mig för att jag får väl locka honom med en godis! Men det är långt från där han har sitt huvud när han ligger ner till marken och oavsett hur långsamt jag "drog" godisen så var det vid en gräns som han tänkte "Jaha omvänd lockning" och så reste han upp huvudet igen. Och DÄR gav jag upp! Jag tänkte att det får kvitta helt enkelt. Men så idag skrev Emelie Joons på fb om att hon hade lärt sina tävlingshundar (en av dom är Morris kullbror) hakan i backen och då blev jag inspirerad, nu jäklar liksom! Så mitt sätt att lära in det då, så otroligt självklart och enkelt att det är pinsamt att jag inte kom på det redan i somras: Jag höjer golvet! Jag la' Morris i soffan (golvet är piraya-/Lyckaland) sen tog jag en av ryggkuddarna i soffan och la' under hans huvud, nu hade han bara ett par cm innan hakan skulle träffa underlag, och dom cenimetrarna gick helt okej att bli lockad! Jag la snabbt på ett kommando, efter ett par repetitioner bytte vi ner oss till en huvudkudde = inga problem. Och efter dagens 3 pass kan han nu lägga ner huvudet på marken på kommando, och tack vare hans "dryga" färdigheter i form av att han inte rör sig så länge jag är tyst och att han är duktig på omvänd lockning så stannar huvudet kvar (jag har shejpat in samma grej på Embla men eftersom hon kunde nicka sen innan så blir det snarare en nicka övning med golv inblandat ;-D)! Nu ska vi bara lära honom att kommandot plats (hakan i backen) ska ersätta gamla ligg (på platsliggningen alltså) och kommer gälla från sitt, sen ska svårigheter byggas på, tiden utökas och det ska bli en komplett platsliggning. Men det känns som att det största hindret är avklarat och målet är att han ska ha en hakan-i-backen-platsliggning till nästa tävling! =D Sist måste jag bara nämna Ziwi Peak, ett hundfoder som kostar 230:-/kg som jag har varit sugen på att prova som godis. Men med tanke på priset så har det tagit emot. Nu var det så att dom fanns på hundmässan och där köpte jag en liten provpåse, det var det godiset vi använde idag och det gick verkligen hem! Så nu ska jag beställa hem en större påse! För även om det är dyrt så är det billigare än t.ex. Brit's Bite godis. Lite långt inlägg men hundarna var så duktiga så jag var tvungen att skryta lite om våra "stora" framsteg =D Jag har velat ha en spegel hemma som jag ska kunna träna på fotpositioner framför, nu fanns det väldigt billiga speglar på IKEA när jag var där igår så det köpte jag självklart.
Nu sitter dom uppe på en liten vägg i köket, det är ingen gigantisk spegelvägg (som jag skulle vilja ha) för det har jag inte plats för men det är ändå så man kan träna lite position och kontakt och kunna hålla blicken framåt samtidigt. Men det lär dröja innan jag kommer kunna träna där med Lycka... Hennes nya bästa kompis sitter nämligen bakom speglarna! Hon pussar på kompisen, slår på den med tassarna, skäller, gör lekinviter och hämtar leksaker och erbjuder den lilla kompisen. Det är ju lite tråkigt att den inte springer efter utan hela tiden stannar där vid diskbänken, men det är ju bättre än ingen valpkompis alls! ;-) Jag har haft lite svårt att hitta motivationen för att träna, överlag men lydnad i synnerhet. Inte för att jag tycker att det är tråkigt men jag har känt att jag och Morris har stått väldigt stilla i utvecklingen. Jag har väl känt det lite hela hösten egentligen men fick en skjuts efter en 2-dagars kurs för Lillemor Edström, men efter ett tag dog det ut igen. Jag har ändå tränat men känt själv att jag släpper igenom saker, är inte särskilt noggrann och inte särskilt engagerad vilket definitivt inte är rättvist mot Morris! MEN NU! I julklapp fick jag av mamma en clinic helg med Maria Brandel och Siv Svendsen, tema strukturerad träning + lek, precis vad vi behöver!! Jag fick också ett träningskort i kungsörshallen av min snälla syster, snön och vädret har ju liksom stått i vägen senaste månaden och det har knappt blivit någon träning alls! Hur som helst så är det lydnadsträning, agilityträning och rallylydnadsträning en kväll vardera varje vecka som man får komma och träna på med kortet. Min ambition är att åka varje vecka på lydnadskvällen och iaf varannan på agilityn, rallylydnad blir det säkert också någon gång. Utöver att det kommer bli strukturerad träning framöver så har jag 4 kursdagar för Niina Svartberg och 1 för Kenth Svartberg under våren. Jag är MEGATAGGAD och vill bara komma igång direkt! Jag funderar också på den här http://www.klickerklok.se/grundkurs-online/ med Lycka för att få en så bra "start" som möjligt på träningen. Sen måste jag bara dela med mig av en film (med Siv Svendsen som håller i lekbiten på clinicen!) som jag såg igårkväll, blev extremt inspirerad och tränade lite fritt följ och ställanden (när Morris kom rusandes mot mig för inkall. m. ställande) med precis den principen. Briarden blev glad, överraskad och förmodligen lika förväntansfull som jag på kommande träningar. Mitt nyårslöfte till mig själv är att bli en duktig hundtränare på riktigt!! =) Det händer inte överdrivet mycket här, det är lite vinterdvala med Morris träning så vi får se när nästa tävling blir, målen för nästa år är iallafall uppsatta för både Morris och Lycka så får vi se om jag vågar lägga ut dom här ;-)
Målen med Embla är lätt; Hon ska bli bra i knät och hålla sig frisk!!! Nu är vi trötta på att bo på Strömsholm.. På återseende och GOD JUL på er alla! =D Dom flesta hundarna tycker ju om ostbågar om det är för att dom verkligen är goda eller för att dom luktar fötter låter jag vara osagt! Men som sagt dom flesta hundarna tycker om dom, så idag när jag kollade på film fick Embla och Morris en varsin ostbåge, självklart ville ju då lillskit a.k.a Lycka också smaka.
Där gjorde jag ett misstag! Hon tyckte att det var så gott och blev heltokig, först tog sin ostbåge och brallade runt med innan hon åt upp den och när den var borta så ville hon ha en ny. Jag tykte att det räckte med en så hon fick inte någon ny, då pep hon och suktade efter påsen på vardagsrumsbordet (och gick i cirklar runt bordet), jag flyttade påsen till köksbordet men det hjälpte inte nämnvärt så då la jag in den i kylskåpet. Då tappade hon intresse och gav sig på en leksak istället ^_^ Man kan väl säga som så att jag ha Världens duktigaste lilla Lycka har fått ett träningspass i köket. Det är ju bara gaaaalet kul att träna med en entusiastisk, lättlärd liten lvalp!!! Klossträningen går framåt hela tiden, nu går hon självmant upp på den och flyttar på baken allt eftersom jag rör på mig. Vi har börjat lite med apportering på det viset att hon får springa och hämta leksaker, men vi har också börjat smyga in apportbockarna. Mycket bara för att jag är otålig och tycker att det är så kul att träna! Men också för att jag hade väldiga problem med Morris att ta apporterna och det arbetet vill jag gärna slippa. Vi tränade alltså att sitta och greppa apporten (både metall och trä) och det gick också bra förutom att hon måste bralla av sig lite för det är lite jobbigt att sitta stilla för länge ;-) Handtarget fortsatte vi också med, den kommer jag använda senare dels för att enkelt kunna "styra" henne inför rallylydnad men framförallt för att få bra avlämnanden av apporter! Vi tränade också ingångar till vänstersidan och nu har hon börjat förstå att hon ska följa med mig när jag går. Tidigare har jag fått locka med henne för hon går snabbt (och av sig själv) över till stadgeträning, "det lönade sig ju att sitta här så jag sitter kvar", vilket är suveränt så jag utnyttjar det till fullo!! När hon har lagt/satt sig och blivit belönad så blir hon kvar där tills jag bryter (än så länge i alla fall ;D) Jag tror att det var vad vi gjorde ikväll... Det blir ju mycket träning mest hela tiden för det är ju så jäkla kul!! Åh just det, nu vet hon vad hon heter! =D |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|