Jag har (som jag nämnt tidigare) lite svårt för att fokusera och satsa på både Lycka och Morris lika mycket samtidigt. SÅ nu försöker jag någon rättvis variant med "varannan gång" träning. Vi får väl se hur det funkar. Igår när träningsgruppen träffades var det fokus på Morris och helhet (om vi ska komma ut och tävla snart är det dags att ta tag i det nu...), så idag blev det fokus på Lycka! =) Vi tränade på mer än vad filmerna visar men det var vad som gick något sånär okej att filma. Lite dåligt tempo och segt ställande, men det börjar minst sagt ta sig! Inkallning med ställande: Första passet med vittring på marken. I och med sättet jag har lärt in det på blev det ett par första gånger som hon frysmarkerade pinnen istället för att lyfta den, men det släppte hon fort så det är nog bara ett litet trappsteg att komma över! =) Vittring: MatteBli en duktigare tävlingsförare - Jag vet inte riktigt, men jag hoppas det! Utvecklas som hundtränare - Det tycker jag verkligen att jag har (apropå nästa punkt ;-) ) Komma ihåg att erkänna för mig själv när något gått bra och inte bara fokusera på det som går dåligt... - Njä, jag har blivit duktigare på att kunna kliva av tävlingsplanen och vara nöjd över det som gick bra istället för att fundera över det som gick mindre bra. Men i övrigt är jag fortfarande dålig på att komma ihåg det som blir/går bra, så det behövs mer jobb på den punkten! Målen för 2014:
EmblaAbsolut inga förhoppningar på att kunna tävla något utan jag hoppas bara att hon ska bli bra i knät och kunna bli en aktiv sällskapshund igen. - Knät har varit lite hit och dit (speciellt när det är kallt...) men generellt sett har hon varit pigg och frisk! Hon har till och med tävlat lite rally. Tävla är dock inte riktigt Emblas grej så inför 2014 ska hon få vara det hon trivs bäst med, våran klapp- & kakhund =) Morris1:a pris i klass 3 - Check! 2:a pris i elitklass - Vi tvärfastnade i klass 3 och har bara hunnit med 1 väldigt impulsiv elitdebut. Uppflyttad till högre klass - Vi kom med på 1 lägre tävling men jag fegade ur och strök oss, sen har vi blivit bortlottade... Uppfl. Klass 2 hopp - Vi har inte fokuserat på agilityn alls, och kommer nog inte göra det framöver heller. Utställd, 1 cert (hänger på att vi klarar brukset!) - Av uppenbara skäl ;-) Viltspårchampion - Ren lathet eller bristande engagemang, jag har inte ens anmält honom till prov. RLD F - Check! Mål för 2014:
Lycka1:a pris i klass 1 - Check! 1:a pris i klass 2 - Check! RLD N - Efter funderande har jag bestämt mig för att inte tävla rally med Lycka, vi satsar på lydnaden! MH - Hon har ju varit lite väl ung för det, vi satsar på BPH till våren istället. Viltspårchampion - Samma som Morris, bristande engagemang eller lathet? Utställd minst 1 gång officiellt - Jag tror att det har blivit 4 gånger så det får vi säga Check! på. Mål för 2014:
Mina träningsmål och drömmål behåller jag för mig själv, så får vi se om jag råkar försäga mig eller om jag lyckas hålla på dom :-) Nu runt jul brukar man gå igenom det gångna året, och sen börja planera för det nya. Många sätter upp tävlingsmål för det nya året (jag inräknad!) i allt möjligt, säkerligen också träningsmål och mål för sig själv som person och inte bara hundtränare. Det är dock mest det här med tävlingsmålen som intresserar mig. Jag brukar sätta upp "realistiska mål", alltså mål som jag känner att vi kommer ha tid med och det känns troligt att uppnå från utgångsläget, och jag sätter upp "drömmål", något som är ganska orealistiskt och inte helt troligt att vi klarar - men chansen finns! Och det där stora målet får fungera som en morot. Drömmålen håller jag dock för mig själv (bara någon enstaka vet dom) därför att det känns bäst så. Om vi nu inte skulle uppnå ett mål, vad händer då? Går vi under? Nä, det är liksom sånt som händer... Målen har jag som något att sträva mot och sikta till, jag tycker att det är svårt att sikta framåt (och uppåt för den delen ;-) ) om man inte har ett riktmärke, checkpoints om man så vill! Jag har flera mål som har fått följa med Morris från början (typ viltspårschampionat...) och som kanske inte prioriteras men ändå finns med i beräkningen. Jag har också under hundarnas flikar här på hemsidan "livstidsmål", sånt som jag vill få gjort men vi får se när det blir. Det var lite kring hur jag tänker om mål, vad jag egentligen var med det här inlägget var att ta upp något som jag tycker är lite tråkigt. I alla dessa diskussioner om mål finns det alltid några som säger att: "Nä, vi sätter inga mål. Vi vill bara ha roligt!" Det är det såklart inget som helst fel i, man måste verkligen inte tävla! Men när man säger/skriver så låter det nästan som att det ena utesluter det andra; Varför är det så för? Jag tränar och tävlar just för att det är så himla kul, den dagen det slutar vara roligt är den dagen jag lägger av. Men jag undrar varför man verkar tycka att om någon har höga mål så är träningen kravfylld och tråkig. Eller läser jag in för mycket i den frasen? Jaja, skit samma. Jag fortsätter att sikta högt och ha roligt samtidigt! God Jul på er :-)
Idag var det träning med den lilla träningsgruppen, jag jobbade inatt så jag kom lite sent men i alldeles lagom tid för att träna lite med Morris, Vi fokuserade på det som gör att vi inte har kommit ut och tävlat igen, konskicken i apporteringsdirigeringe... Apporterna är såååå hiiiimmla fiiiiina att herr briard inte riktigt har tid att stanna vid konen. Vi har lagt en del krut på det så nu fick vi testa hur det funkade när någon annan lägger ut apporterna, och det funkade! Åt ena hållet var rutan i linje med konen så då drog han däråt (något att träna på!) men när han hade "schyssta" förhållanden för sin kunskapsnivå funkade det fint! När vi hade tränat på konskicket fick han springa åt både höger och vänster på apporterna också, vänster var jättefint, höger var han på väg mot mitten men valde rätt helt själv. Polletten har nog trillat ner! När dom andra åkte hem stannade vi kvar en stund så Lycka skulle få träna lite också, men det gjorde vi inne i klubbstugan ;-) Lycka fick träna på inkallning med ställande, stegförflyttningar, vändningar på stället, sättande under gång och vittring! Hon är en liten kalaspingla hon, det gick faktiskt bra alltihop! Vittringen har vi bara precis börjat på (skämmes matte!) men hon har redan en finfin förståelse. Jag bjuder på ett litet axplock av dagens träningspass av vittring =) Väckarklockan ringde 05.00 och 05.47 rullade jag och Lycka mot mamma där vi skulle möta upp Lyckas uppfödare för att samåka! Resultatmässigt gick det väl sisådär, men jag får lov att vara nöjd! Det fullkomligt regnade Very Good i tollarringen, men Lyckorus fick Excellent (Kritik). Meeeeen det hade ju varit skoj med ett CK ;-) I övrigt med att kolla av hur hon tog mässmiljön var det inga problem, hon hade skoj från första stund och gled igenom hela dagen. Hon har nog krängt ett par tollarvalpar genom att vara tillgänglig för att vara allmänt söt och dela ut hångel och kramar till både höger och vänster ;-) Jag menar vem vill INTE ha tollare efter att ha träffat bästa Lycka?! Tollarna var klara ganska sent men det blev lite snabb shopping (läs väldigt snabb shopping!) med dagens bästa inköp, en kort bollkastare á lá fickmodell! Och sen gick jag och lydnadshunden bort till lydnadsringen där vi kände oss mer hemma! Det bästa med mässan är att man träffar så mycket folk som man i vanliga fall aldrig träffar, om någon av er läser det här; Kul att ses!! Annars är det nog inte så mycket som jag kan skriva som inte dom flesta redan vet, så jag bjuder på bildkavalkad istället! ENJOY =D Ps. Jag lämnar över tangentbordet till Lycka nu ;-) Jag hade bestämt mig för att ta det lite lugnt på lydnadsfronten ett litet tag, låta både Lycka och mig själv vila lite. Jag är lite rädd för att jag ska tappa träningssuget om jag tränar för mycket (men det verkar inte som att det går?). Jag hade i alla fall bestämt mig för att inte träna med henne alls den här veckan. Men så var jag inne i stan, i närheten av Västerås BK, hade hund och träningsgrejor i bilen, och där någonstans brast min självkontroll ;-) Vi gick igenom alla moment förutom vittring och fjärr (som inte är redo för att tränas någon annanstans än hemma i lugn och ro). Vissa moment har hon provat förut, andra påbörjade vi idag. Jag måste säga att hon imponerar på mig! Det är verkligen månader kvar innan det ens är att tänka på att komma ut på tävling, men hon kan mer än jag tror och det hon inte kan snappar hon upp fort! Jag gissar på att det kommer hänga på fjärren och vittringen om det blir 3 eller 7 månader innan en klass 3 debut. Första rutan på klass 3 avstånd. Jag är helt klart för att variera avståndet till rutan redan i inlärningen, men Lycka har ju inte kunnat rutan fören typ 2 veckor innan klass 2 tävlingen, och då ville jag hellre säkra upp inför tävlingen. Så det får vi ta nu istället! =) Första passet med inkallning m. ställande också. Jag har inte velat lägga in det tidigare med risk för dåligt tempo i den släta inkallningen. Jag har bestämt mig för att använda handtecken. Hon har lite svårt för att byta tanke från fart till stopp, men hon köper ändå handtecknet och använder en fin tekning med mycket muskler för att stanna, me like! Första passet med hopp apport också! Hon hade lätt för att hoppa ut och ta den men sprang runt på vägen in, då påminde jag henne med ett "hopp" när hon var på väg tillbaka, det verkade hon köpa och plötsligt förstod hon vad jag var ute efter. Jag lade också in lite baklänges kedjning men det var inte lika stor hjälp för henne som att jag sa hopp. Hon verkade förstå sig på momentet mot slutet! Metallapportering är ett moment hon har gjort förr! Ett litet snett sitt, men ingångarna är ju något vi jobbar på... Tempot var lite sisådär också men det får jag nog beskylla hennes matte för, hon orkar inte köra gasen i botten hur länge som helst... Det andra vi påbörjade var:
Sitt i grupp (själva), det var inga problem, för även om vi inte har tränat det som moment så har hon fina grundfärdigheter i stadga! Platsliggning med dold förare. Det har jag inte vågat prova innan för jag har varit rädd att få (tollar)ljud där och kända att det är bättre att bli klar med klass 1 & 2 och i sådana fall ta problemet när vi måste. Vi tränade bara superkorta stunder men hon verkade tycka att det var helt ok = Hon brydde sig inte alls utan låg fint! Jag var rädd att hon skulle lyfta hakan när jag försvann (och undra vart jag tog vägen) men inget sånt (även om hon lyfte hakan någon gång ändå...) utan lika lugn och trygg som vanligt! Emelie var sällskap och 1:a filmare, Hector var sällskapets fryslort ;-) |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|