Igår var det tävling på EHDK och jag och Lycka tävlade både på förmiddagen och eftermiddagen.
Jag önskar att jag kunde skriva att det gick bra, jag hade en så bra känsla inför det och träningarna på sistone har gått hur bra som helst. Men nä... Båda starterna hade hon det oerhört jobbigt i gruppmomenten, eftermiddagsstarten funderade jag på att kliva av efter sitt i grupp då hon verkade så orolig men dumt nog gjorde jag inte det... Resten då? Ptja, det absolut bästa var att hon var engagerad och tog mitt beröm, hon bliv inte insluten i sig själv utan hon var öppen och glad, på eftermiddagen klarade vi oss (bortsett från sitt i grupp då...) utan nollor och det känns rätt stort och jag klev av planen och kände mig jättenöjd. Dom där gruppmomenten känns riktigt skit, Morris fick jag ju sluta tävla med när vi kom upp i eliten då han började avsky gruppmomenten, och allt jag kunde se framför mig igår var hur även Lyckas lydnadskarriär var över. Och idag är det inte direkt positivare tankar. Så här, jag har alltid tyckt att Lycka är duktig, jag har lärt henne fina saker, hon är arbetsam och har en härlig attityd. Jag tycker egentligen egentligen att jag är duktig också (screw jantelagen för en stund!), jag tycker att jag kan träna hund och komma på lösningar, att vi tar oss igenom problem och att vi kan - Nu känner jag inte så längre... Det känns som att det kanske är dags att inse att oavsett hur roligt jag tycker att det är med lydnad så är det kanske inte för mig. Jag har tävlat med Morris och vi kämpade oss till ett förstapris i klass 3 och sen väl i eliten blev han så otrygg i gruppmomenten att det inte gick. Lycka och jag kämpade oss till ett förstapris i klass 3 och nu i eliten har vi gjort mängder av starter utan att ens vara nära ett förstapris, någon som anar ett mönster? Det känns som att "enough is enough" man kan ju inte stånga sig blodig och ständigt bli besviken, det orkar man faktiskt inte med. Som det är nu är vi anmälda till tävling redan imorgon, men jag vette tusan om vi åker, till vilken nytta liksom? Det är möjligt att jag tänker om tills imorgon, taggar om och kör på utan minsta eftertanke, det har hänt förr. Men just nu känner jag för att deppa ihop rätt rejält och kanske börja leta efter en ny hobby. |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|