Eftersom det inte fanns någon passande kurs för mig och Jippie att gå startade jag upp en egen online-satsning. Det är ingen kurs utan mer en träningsgrupp. Vi använder oss av Maria Brandels bok "Från valp till stjärna" och studieguiden som finns där. Vi är nu halvvägs in i lektion 3 (vi håller på med varje lektion i två veckor). Lektionen går ut på fokus och engagemang. Samt färdigheterna ligg och stå. Vi har bara tränat aktivt i ett par dagar då jag var sen i starten den här gången, ligg och stå har vi redan pysslat med en del men fokuserar nu helt på att få in kommandon. I övrigt tränar vi på att Jippie ska bjuda in till träningen, de senaste passen har jag ställt mig i "tävlingspose" och när hon hittar utgångspositionen börjar vi träna - jag gjorde det här i fredags och idag när vi var iväg hade hon förstått precis vad som förväntades. Vi pausade lite, jag provade att bara gå iväg någon meter och ställa upp. Först nosade hon runt med det hon pysslade med men så fort hon såg mig sken hon upp och kom rusande, hon gillar verkligen träningen!! Film på när Jippie själv ska välja att bjuda på senaste beteendet efter att jag avslutat belöningen: Film från idag när jag "testade av" kommandona lite". Jag inser att hon är klokare än jag förväntat mig på ord, jag har hittills nästan inga kommandon alls men det är definitivt dags att lägga till det på de andra sakerna vi jobbar med! Bjuder på en bild på galningen när hon kopplats upp och insåg att det var sluttränat för idag, protester och unghäst-stegringar, galenpanna!
Japp, den pyttelilla valpen jag hämtade hem i somras börjar bli en hund. Hon är nu lite över 4 månader, består till 80% av långa ben och är skvatt galen! Hon har energi så det räcker och blir över, är lättsam, glad, social och enkel. Älskar både människor och hundar men börjar så sakteliga ändå gå att träna/leka med även när hon mer än gärna skulle mingla runt. Hon har fått vara med på både träningar och när jag och Lycka varit iväg och tävlat, hennes mål verkar vara att charma allt och alla och frågar man henne är varenda kotte hennes bästa vän. Samtidigt passar jag alltid på att leka och ibland träna lite i dessa miljöer och hon utvecklas i en rasande takt! Vi håller ju också på med online-satsningen utifrån boken Från valp till stjärna, som jag drog igång. Den är perfekt för att jag ska få till strukturerad träning. Nu på sistone tycker jag det har hänt massor i hennes sätt att vara när vi tränar. Jag tycker mest att det är helt otroligt vad en så himla liten valp kan förstå, Lycka var ju som de flesta vet verkligen ingen enkel valp så med henne fanns inte det här på kartan. Jag nyper mig i armen hela tiden för jag är allt som oftast full av förundran när jag och Jippie leker lite lydnad! Mest måste jag se till att hejda mig själv så jag inte går händelserna i förväg - stabil grund är det vi ska jobba på nu! Här kommer ett litet klipp på några av sakerna vi pysslat med hittills, både "på egen tass" och i satsningen. Världens gladaste och galnaste lilla valp! <3 Igår var vi iväg och tävlade rallylydnad igen. Den här gången bar det av till Bro-Håbo brukshundklubb. Den ena banan kändes klurig medan den andra skulle kunna passa oss fint! När det väl var start på första banan kände jag att Lycka var riktigt "på" det gjorde tyvärr att jag lutade mig tillbaka lite väl mycket och vi strulade bort lite poäng direkt... I övrigt är jag supernöjd med hennes attityd och hennes utförande! Bana två fokuserade jag lite mer, men där fick vi -3 FF på 3 steg bakåt - kanske stannade jag till för länge? Inget att gräma sig över! Jag var kalasnöjd med henne och mig själv!! 95 och 96 poäng samt två nya cert! :D Nu måste vi bara slipa på de där småfelen... Men det får bli nästa år för nu blir det fokus på heelworken inför SM! Ps. För den som är nyfiken så finns filmer på båda rundorna längst ner i inlägget :) De här två, det är ju det mitt intresse handlar om. Det handlar om att ha roligt tillsammans med det bästa jag vet. Förra veckan lät jag mig påverkas av negativitet. Jag vet egentligen bättre. Jag borde insett direkt att det inte var något att bry sig om. Men jag är inte mer än människa, när någon talar illa om mig, mina hundar, min träning, ja då är det svårt att låta det rinna av. Jag önskar att jag alltid kunde ha ett fantastiskt självförtroende där ingen negativitet kunde tränga sig in, men så är det inte. Så jag lät mig påverkas. Jag var redo att lägga ner allt vad tävlande heter, att strunta i allt och bara umgås med mina två favoriter. Jag tränar och tävlar för att det är kul, att med jämna mellanrum dras ner i någon mörk avgrund på grund av att någon annan tar sig friheten att trycka ner känns faktiskt inte jättelockande. Dagen efter det hände skulle jag tävla med Lycka, jag var redo att lämna återbud. I sista stund på morgonen bestämde jag mig för att åka ändå. Väl på plats, med den röd-vita vid min sida, leendes med bara det leende hon har kändes incidenten som bortblåst. Det var ju hon och jag, ingen kunde tränga in i vår bubbla, ingen kunde sänka oss och ingen kunde sabotera! Idag var det tävling igen. Samma härliga bubbla, samma leende från min kompis, samma fantastiska känsla. Känslan av att vi kan, vi räknas, vi struntar i allt utanför Oss. Självförtroendet växte och jag höll på att spricka av stolthet. Vet ni, jag tror att mitt pansar mot negativitet har blivit ytterligare någon mm tjockare. För några år sedan började en kampanj som gick ut på att om man har en hund som inte vill att folk eller hundar kommer fram till den så kunde man knyta ett gult band på kopplet, utifrån det bandet skulle alla veta att av en eller annan anledning så skulle man låta hunden vara ifred.
Nu undrar den här matten om det finns för oss också, ett band som betyder att man ska hålla sig borta, mer i synnerhet att man ska hålla sin negativitet borta. Kom inte fram på en tävling och kläck ur dig en ogenomtänkt kommentar, snacka inte skit och klanka inte ner. Ett band som betyder den här matten vill bara ha kul med sin hund och utöva sin hobby, snacka skit kan ni andra göra. Kanske till och en annan färg på bandet för dom som vill spy galla på varandra? Jag vet inte hur många gånger man får tråkiga kommentarer, direkt eller som man råkar höra. Det snackas skit och lyckas man göra något bra så sitter de och är missunsamma, går det dåligt njuter dem... Med dem menar jag såklart de som har den andra färgen på bandet. Jag är så innerligt less på att man inte kan ha hund som hobby, att syssla med det man älskar mest, utan att det ska tjafsas, snackas skit eller spridas rykten... Hundträningen är alltid rolig och ger mig energi, det är allt det andra som fullkomligt suger musten ur mig. Jag tycker att vi spikar det, sätt ett gult band så det syns, så vet alla att negativiteten kan dom lämna innan de närmar sig (fysiskt eller på det berömda nätet). Eller förresten... Kan vi inte istället bara ha lite hyfs och vara vuxna? Idag var jag med Emelie och Lycka på avslutningen av deras agilitykurs. Efter att ha tittat en stund när de körde avslutningsbanan smet jag och Jippie iväg för att träna lite. Vi var på Västerås Brukshundklubb och där är det en smal stig ner till planerna, när skogen öppnade sig och Jippie såg att det var en lydnadsplan blev hon alldeles nipprig och pockade på att jag skulle börja. Så häftig reaktion och så häftigt att hon lagt ihop 1+1! Planerna ligger också bredvid en stor idrottsplats där det just då var match med alla störningar det medför för en väldigt social lite tjej som även går igång på applåder. Jag fick alltså revidera min plan en gnutta och istället för att träna på relativt nya grejer körde vi på sånt hon "kan". Det var både matchen, halvfigurer till framåtsändande och andra störningar som störde ut men efter att vi lite snabbt jobbat förbi det var hon såååå jäkla duktig. Jag får nypa mig i armen för det är helt otroligt att hon är min. Min drömhund! Kanske stort att säga så här tidigt, men det känns så jäkla bra! <3 |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|