Idag har jag och Lycka varit till Arboga för att tävla rally. Det här var vår reservtävling om vi inte hade lyckats ta championatet på förra tävlingen. Eftersom vi var anmälda och jag tävlingssugen var det ju bara att tuta och köra! Första starten gick fint, Lycka gick och vindade något i skogen (eventuellt ett badvänligt dike, men det var så många som vindade så jag undrar...) Men hon gjorde vad jag bad om. Vi belönades med 96 poäng och en tredjeplats! När det började närma sig start nummer 2 började jag plötsligt må dåligt... Jag hade mått lite småilla hela dagen, men medan jag filmade Jossan och Siri som startade lite före oss blev jag plötsligt yr och alldeles skakis och svag i kroppen. Jättekonstigt, har aldrig varit med om det men misstänker att kombon att sova dåligt, dricka dåligt och inte äta, inte direkt var ett vinnande koncept i värmen... Jag funderade på att stryka oss men så tänkte jag att så illa kan det väl inte vara. Sa dock till mamma att om jag svimmar måste du ta hand om Lycka, prioriteringar vet ni ;) Det hade blivit tokvarmt och även om jag både hade kylväst på Lycka och vi höll oss i skuggan hjälpte det inte. Första skylten som var ett hopp kraschade hon nästan in i, sen var hon loj och lite uppe i det blå resten av banan, och jag med. Jag borde egentligen passat på att belöna på planen men jag skyller på tillfällig sinnesförvirring. Vi hade vår vanliga mysstund efter så jag hoppas att hon inte märkte att jag var lite konstig. Hon var ändå glad och gjorde mycket bra med tanke på hur påverkad hon var. 82 poäng men framförallt väl kämpat för hon som är så värmekänslig såhär i början av säsongen <3 Apropå inläggets titel.
Jag har lite svårt för banvadringarna i rallyn. Jag kan ha svårt att fokusera, släpper in onödiga saker i huvudet och kan gå runt och irritera mig på folk. Jätteonödigt så inspirerad av en klok kompis skulle jag testa att lyssna på musik medan jag banvandrade. Jag tog en riktigt peppig och upplyftande låt på repeat, vräkte på volymen och bara körde! Jag kunde verkligen bygga in en härlig känsla och börja skapa en bubbla att ha tills det var dags (åtminstone till första starten). Jag måste säga att det kändes klockrent! Jag var också lite "fräck" och tog yttervarv när det dök upp bromsklossar. Men så mycket bättre känsla fick jag efter banvandringen! Jag kommer definitivt fortsätta! Efter tävlingen åkte vi för att äta direkt, det hjälpte inte utan jag har fortsatt känt mig lite svag och nästan som att jag haft ett filter ut mot världen. Jag hoppas att lite sömn ska göra susen. Imorgon börjar ju en ny vecka med sikte på nya tävlingar! Har känt mig stressad under en period och nu har det blivit till en slags inre oro. När jag kom hem från jobbet funderade jag på att bara begrava mig i soffan under ett täcke. Istället åkte jag hem till mamma och pappa för att tvätta hundarna, hängde kvar i deras trädgård och myste med hundarna innan jag åkte och tränade HtM med Lycka. Mycket bättre än att deppa ihop, och skönt att tänka på annat och slappna av lite ~ Precis vad jag behövde idag!
Japp, seriös som tusan har jag blivit. Jag är verkligen inte typen som planerar, utvärderar, skriver träningsdagbok och liknande. Jag är mer typen som går på känsla och tränar det som jag märkt behövs (ja och ibland använder jag bloggen för att komma ihåg). Men så var jag ju på det där lägret i HtM och freestyle för ett tag sen, där både Lizette och Anita (som båda ingår i landslagen i respektive gren) menade att mer eller mindre alla som pysslar med HtM/freestyle på hög nivå har ett programschema. Ja då kan väl inte jag vara sämre tänker jag, om vi nu ska försöka platsa i klass 3. Tadaa!! Och självklart i rosa ;) Nä hela behöver ni inte se, jag vill bara visa hur otroligt uppstaplat och seriöst det är. Så jäkla bra så jag tänker om jag laminerar en kopia till Lycka och slår på musiken så kommer hon lösa det där utan mer träning inför tävlingen!
Eller? Skämt åsido så känns det faktiskt bra att ha något att förhålla sig till. Det i sig lär inte ge oss magiska resultat men jag tror att det kan vara en bra hjälp för mig :) Men några andra planeringar eller dagböcker kommer det inte bli! Närmast för oss ligger ytterligare en dubbeltävling i rally, men om mindre än tre veckor är det HtM tävling och jag känner att vi behöver lägga största av träningsfokuset där.
Jag har bestämt mig för att behålla förra årets program men med en del ändringar på slutet (eller snarare andra halvan). Det innebär att jag dels måste bestämma mig för hur jag vill ha det, och dels måste Lycka hinna träna in sig på det. Vi får såklart klämma in lite rally! Men fokus ligger på att knyta ihop HtM programmet och hoppas att vi kommit så långt i träningen att det ska räcka till.. :) Idag har vi varit till Köping för att tävla rally. Med dubbelstart och bara ett cert kvar till championat hade jag förhoppning om att vi skulle lyckas knipa det där efterlängtade championatet idag. Jag kände mig sjukt taggad med en gnutta magpirr redan igår kväll. Som tur är hade vi bästa tränings- och tävlingskompisen med oss som kunde hjälpa mig att tänka rätt. Väl på plats kändes det som att förmiddagens bana kunde passa oss bra. Jag körde och blev onödigt nervös efter ungefär halva banan, men runt tog vi oss utan större missar så det var bara till att hoppas att smågrejerna som nosande och ett par missförstånd inte skulle kosta alltför mycket. Tillslut kom resultatet ut på nätet och vi hade lyckats få 94 poäng - Lycka var rallylydnadschampion! Behind the scenes på rosettfotograferingen ;) Efter en stunds väntan (och gyttjebad i ett dike för Lyckas del....) drog det ihop sig för banvandring igen. Andra banan passade oss också, eller kanske framförallt mig. Lycka kirrar det mesta men hennes matte kan ibland tappa huvudet. Vi hade dock startnummer nästan sist så efter banvandringen var det långt kvar innan vi skulle starta. Mamma och pappa kom för att kika på andra rundan (mamma hade jobbat på natten och skulle egentligen sova men kom för att heja på oss <3), med sig hade dom också en megafin championatspresent till Lycka! Så vi umgicks, tittade när Jossan och Siri tävlade och så blev det så småningom vår tur. Den här banan var jag inte alls lika nervös på, inte nervös alls faktiskt, och Lycka var mer "på" än på förmiddagen - totalt alltså en mycket mer njutbar runda! Efter vårat varv kollade jag inte resultatet eftersom vi hade fått vad vi var ute efter för dagen, men väl på prisutdelningen visade det sig att även andra rundan räckte till 94 poäng. Superkul och jag är så nöjd med dagen. Vi har saker att slipa på men det känns som att vi fått till en fin stabilitet under vårens tävlingar och det känns verkligen tryggt! Årets mål med rallyn var ju championat, men jag har verkligen börjat gilla rallyn igen så vi tävlar på och ser vart vi kommer helt enkelt, jag och min vapendragare. Film på eftermiddagens start, för den nyfikne :) |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|