Tacka vet jag facebookminnen, för det mesta i alla fall. Det här inlägget gjorde jag några timmar innan jag skulle tävla lydnad officiellt för första gången i mitt liv. Det var med min briard Morris som det skulle ske. Jag tog över Morris när han var ungefär 1,5 år och han hade bott hos mig i typ två månader när vi skulle tävla. Hans tidigare matte hade förstås tränat med honom innan, men ändå lite smått galet nu när jag tänker efter. Å andra sidan har jag alltid haft uruselt tålamod och velat göra allt på stört så föga förvånande gällde det även tävlandet, även om jag var så paniskt nervös att jag knappt kom ihåg att andas... För så var det, mina nerver ställde till det en hel del för oss, tja det kanske i och för sig inte hjälpte att jag var smått usel på att träna lydnad ;-) Tyvärr har jag ingen film på Morris tävlingsdebut, jag var nämligen både nervös och vidskeplig och helt säker på att "filmar man så är det för att man ska tro att det ska vara värt att titta på i efterhand och därför kommer det gå åt skogen". Men jag lyckades hitta ett klipp på youtube av ett litet genrep två veckor innan tävlingen. För skojs skull lade jag även in länkar till Lyckas debut i klass 1 och Jippies debut i startklass. Jag får lite ont i magen och skämskudden åker fram när jag tittar på klippet med Morris, men samtidigt blir jag lite nostalgisk och det är ganska kul att se skillnaden på nu och då. Hur gick tävlingen då undrar ni? Ptja, käpprätt åt skogen! Kommer inte ihåg i detalj, men Morris blev pilsk av en doftfläck och började jucka på mig när vi gick in på planen, uppepå det var jag så nervös att jag bara kunde tänka på att försöka komma ihåg att andas... Enligt kommentarerna på facebook fick vi ihop 114,5 poäng. Jag kommer inte ihåg exakt hur många starter det blev men har för mig att det krävdes 7-8 starter i klass 1 innan vi lyckades ta förstapriset. Till stor del var min paralyserande nervositet en bov, men sen hade vi inte några pangmoment och hade verkligen inte råd men några nollor. Jag kommer väldigt väl ihåg tävlingen när vi tog förstapriset - det var i mars i Kungsör. Det var den första tävlingen där jag kom på mig själv med att faktiskt kunna ta in miljön, kunna titta på tävlingsledaren och inte bara ner i golvet, och kunna föra Morris på ett skapligt vis. Morris var alltid en väldigt rolig hund att träna med, men det skar sig mellan oss till vardags så för två år sedan fick han flytta till ett nytt hem och lever nu livets glada dagar med en hundkompis och är med i stallet. Apropå det här blev jag sugen på ett blogginlägg om mina tävlingsnerver och hur jag kom tillrätta med det - det får jag nog ta tag i! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|