Idag var det dags att röntga Lycka's leder, det såg bra ut men man vet aldrig... Så nu blir det en jobbig helg innan vi får "domen". Hon hade nog överlag en trevlig upplevelse (innan sederingen åtminstone ;-) ), först fest i väntrummet med personal och reakorgen med leksaker. Väl inne på rummet fanns det nya människor att pussa på, när hon väl hade fått sprutan blev hon ju jättetrött snabbt men hon viftade ändå på svanstippen så fort någon kom in <3 Hon är fortfarande lite småfull, så hon får lite extra kärlek idag <3
Det pågår en storm på fb på grund av en diskussion i en grupp. Det jag har läst handlade om allt från etiken med stryphalsband till namngivning av vilka instruktörer/gurus som förespråkar "elak" hundträning.
Jag gav mig inte in i debatten. Efter år i hundvärlden (både online och in the real world) har jag insett att det aldrig finns någon vits med att ge sig in i diskussioner på ämnet. Alla är helt sålda på sin idé och diskussionerna är inte egentligen några diskussioner utan snarare människor som vägrar lyssna på andra, men som gett sig f*n på att övertyga andra om att JAG HAR RÄTT! I min värld är det inte särskilt komplicerat, mina hundar har inte valt att bo med mig men jag har valt att bo med dom. Det är alltså på mitt ansvar att allt vi gör tillsammans, vare sig det är morgonpromenad eller lydnadstävling, är trevligt! Respekt och ömhet skulle jag vilja säga är vad som präglar mitt hundliv. Att vara stygg och orättvis platsar inte i ekvationen oavsett om vi tränar på ett lydnadsmoment eller på jobbiga hundmöten. Visst finns det "brandsläckningssituationer" där man kanske får ta till något man aldrig annars skulle använda sig av, men det är just i nödsituationer där man räddar upp potentiell fara, i träningssituation ska man aldrig försätta sig i den sitsen att man måste ta till det för att lösa upp situationen! Om vi alla bara kan komma överens om att vara snälla, rättvisa, schyssta, och sluta utnyttja våra hundars stora önskan om att vara till lags, så kan vi sluta diskutera metoder och "gurus" och fokusera på att utvecklas med våra hundar istället! Igår klarade Lycka klass 1, så idag tog vi sikte mot klass 2! Vi åkte till Västerås BK och träffade Maria och dom sötaste bc-tjejerna jag känner. Vi gick igenom klass 2 momenten för en liten "formcheck" se hur vi ligger till och vad vi behöver lägga extra krut på! FF - Bara skönt att slippa kopplet! Läggande - Inga konstigheter. Inkallning - Inga konstigheter. Rutan - Funkade lite hit och dit. Något bra skick (se bild) och något där hon sprang 2m innan hon stannade och såg ut som ett frågetecken... Apportering - Funkade bra med träapporten (tränar oftast med metall). Hopp/sitt/hopp - Fint, men hon sätter sig lite långt åt höger. Vi får se om jag petar med mig eller nöjer mig med det som det ser ut. Fjärr - Funkar bra. Tidsvis kan stadgan falera, typ "flest skiften på kortast tid vinner" men för det mesta lyssnar hon på mig! En tävling inom snar framtid hänger alltså på rutan. För ungefär en månad sen hade hon en ganska fin ruta men det verkar son att den senaste månadens fokus på klass 1 momenten har fört rutan i glömska. Jag provar att backa några steg och hoppas att det boostar minnet, om inte är det möjligt att jag byter inlärningstaktik... Vi har fått blodad tand och vill tävla mer! :-) Morris fick också träna lite. Vi hann med lite fritt följ som inte var helt tokigt om än lite hög aktivitetsnivå, sen hann vi med en handfull skitsnygga rutor också! Sen blev det alldeles för mörkt för att träna på den tilltänkta apporteringsdirigeringen så vi packade ihop för dagen istället. Jag började också fundera på hur jag ska göra med tävlandet. Jag hade en liten tanke på att anmäla honom till en tävling om drygt en månad, men jag funderar på att vänta istället. Vänta tills allt verkligen verkligen sitter, och fokusera på Lycka's klass 2. När hon är klar där kommer det bli en lite längre paus för träning för hon är inte lika väl förberedd för klass 3 momenten. Jag har inte haft 2 tävlingshundar förut (Morris är ju min första!) men det känns som att anmäla båda till tävling samma helg blir lite stressande och det nog kommer funka för mig att sikta in mig på en tävling i taget... Vi får se hur jag bestämmer mig för att göra.
Idag var dagen D, jag har dragit lite på Lycka's lydnadsdebut för jag ville inte gå ut fören jag verkligen visste att hon var helt redo. Det känns som att det var helt rätt beslut! Hon var glad, engagerad och gjorde vad hon skulle! Betygen blev som följer; Platsliggning: 10 Tandvisning: 7 - Reser sig, flyttar sig. Glad! Linförighet: 8,5 - Släpper Läggande: 10 Inkallning: 9 - Hoppar på förare Ställande: 9 - Steg ställande Apportering: 10 Hopp: 9 - Hoppar på förare Helhet: 9,5 Resultat: 183.5p 1:a pris och klassvinst Något av det skönaste är att vi slipper göra om tandvisningen, det blev en mindre hångelfest med domaren ;-) Självklart filmades debuten och för dom intresserade läggar jag in den här! =) Klass 2 HERE WE COME! =D
Jag har varit lite omotiverad att träna med Morris, dels har vi stått och stampat lite och dels har jag fokuserat på Lycka dom senaste veckorna så han har hamnat lite i baksätet.
Men igår fick han träna (om det kan kallas det när man mest springer runt på måfå och hoppas på att få en boll ;-) ). Men så idag åkte vi in till Västerås och tränade med Maria, och då fick Lycka sitta i bilen medans Morris tränade, ja tränade på riktigt! Vi började med apporteringsdirigeringen, numera kommer han ihåg konen om apporterna är utlagda när vi kommer fram, jag har inte tränat med att någon annan lägger ut apporterna men det börjar bli dags för det nu... Sen blev det metallapportering över hinder, första gången tänkte jag inte alls utan ställde upp och kastade apporten som landar typ 50 cm från en utlagd träapport (från dirigeringen), vad tusan tänkte jag, råkar han ta fel är väl inte det hela världen, så jag skickade honom. Han sprang fram och precis när han tänkte ta metallen såg han träapporten, stannade upp, såg konfunderad ut, men valde metallen, vilken kille! =D Efter det blev det en vittring, den gick kalasfint så jag nöjde mig med en repetition, jag har insett att jag inte ska göra om den efter ett lyckande, Morris tar det som att det blev fel första gången. Kanske något att träna på, vi får se hur jag gör med det... Det var jättekul med ett träningspass där det bara flöt på och där det kändes som att det fanns framsteg! Trots att han var lite överivrig även idag så känns det som att en träningspaus kanske var bra! =) Sen fick både Morris och Lycka agera "snälla främlingar" för Maria's söta 9 veckor gamla BC Ines, båda tyckte att hon var förskräckligt söt och har sen dess tjatat om att dom vill ha en sån i julklapp, dom säger att vi alla 3 kan dela, jo jo... ;-) Jag har varit iväg och tränat med hundarna, jag har insett att om Morris ska vara lydnadschampion innan Lycka är i elit är det nog dags att sätta fart ;-) När vi kom hem tog jag lite höstbilder på hundarna, eller samarbetet från Lycka var inte särskilt stort, hon hade fullt upp med att jaga löv som föll från träden ^_^
Kursen var som jag skrev oerhört givande! Men det var faktiskt också intressant hur Lycka klarade av att åka iväg utan Morris och Embla, sova på okänd plats och ändå vara fit for fight dag 2! Lycka är en väldigt trygg och självsäker tjej men samtidigt vet man aldrig hur det ska funka eftersom hon är så van att vara en del av en flock! Det var jättekul att åka iväg bara hon och jag eftersom dom sällan får ordentligt med egentid som hon fick nu. Men jag tyckte att det mest spännande skulle vara att se hur hon hanterade att sova på okänt ställe och ändå prestera dagen därpå, det är ju lite av en premiss för att man ska kunna åka någon annanstans och tävla! Att sova på en ny plats tog hon med ro! Hon undersökte nyfiket stället och sen fann hon sig tillrätta. Att det kom människor var bara skoj och spännande. Hon var dock jättetrött så efter lite mer träning och lite bus sov hon som en stock resten av kvällen :-) Sen var det slut på bilder från det här äventyret... :-)
Jag lovade att jag skulle skriva ordentligt om kursen jag och Lycka var på, så det här är mitt försök till att samla ihop tankarna lite. Kursen hette "Mot tävling" och innehöll en massa bra! Dels saker som jag inte har tänkt på men mest saker som jag vet om men som genom olika tankeställare och diskussioner utvecklades för min del! Torsdagen började med en snabb genomgång av vilka delar som dom ansåg vara viktiga för att få träningen mer tävlingsinriktad och lägga upp för att lyckas på tävling, t.ex: - Första försöket (Hunden har skitsnygga lägganden, men är det verkligen första försöket som är bäst?) - Tyst förare = Nöjd förare. Det här är jag redan noggrann med så det var inte nytt. - Se till att ha samma kroppsspråk på träning som på tävling - Tävlingsledare = Lätta uppgifter och wow-belöningar! Hur typiskt är det inte att "passa på" att göra en lång tävlingsmässig kedja bara för att man äntligen har tävlingsledare eller kanske till och med är på träningstävling, ska man tänka tvärt om för att få hunden i en fin attityd på tävlingsplatsen? - Övergångar mellan moment... Sen gled vi in på rutiner. Vad ska en rutin innebära, ska den vara tagen ur luften och inlärd eller ska det vara från momentet? Ska den vara muntlig, "fysisk" eller både och? Mellan momenten finns det ju 2 uppgifter: 1 - Ge hunden en bra känsla efter avslutat moment! 2 - Ge hunden en bra känsla inför kommande moment! Hur ofta har inte jag känt att "shit det där berömmet blev lite för beige för Morris" eller "Nej nu berömde jag för mycket och nästa moment är fjärren..." Tanken är då att rutinen ska komma in och ge en trygghet och koncentration, man ska berömma hunden på det viset som den behöver efter det avslutade momentet, och inte anpassa berömmet efter vilken tanke hunden ska ha till nästa moment, där tar liksom rutinen vid istället. Jag har till viss del använt rutiner med Morris men det har mest varit moment jag har känt att han behöver det, nu har jag tänkt om och lagt in det i alla Lyckas moment och tänker lägga in det i alla Morris moment. Sen var frågan, muntlig eller fysisk? För att rutinen ska kännas som en trygghet för mig, att jag ska kunna gå in i momentet och känna att "min hund vet precis vad h*n ska göra så nu sätter vi det här" så behöver jag ha någon form av reaktion från hunden på rutinen, det kommer inte duga med att säga "nu ska vi hoppa" gå mot hoppet och sen köra utan då skulle jag vilja säga "nu ska vi hoppa" och på det ska hunden titta ut vart hoppet finns och sen kör vi. Det kommer bli min prioritet i när jag väljer ut rutiner, om det blir muntliga eller ej känns oväsentligt! Vi pratade lite om omedvetna rutiner, alltså mönster i träningen som blir en rutin. Det har jag inte riktigt funderat så mycket över men jag ska försöka tänka på vad jag gör nu innan jag lägger på rutiner för Morris, vem vet vi kanske redan har rutiner utan att jag vet om det ;-) Efter föreläsning och diskussioner gick vi ut och tränade på det, jag valde då att lägga in rutiner för Ställande u. gång och läggande u. gång som jag känner att jag och Lycka precis hinner få kläm på innan det går troll i det igen... Jag började med rutinerna och efter det har hon gjort momentet ett 15-tal gånger utan ett enda misstag, jättekul att se att det hade så stor effekt!! Men lite pinsamt att jag inte har tänkt på det själv... Vi tittade också på vilka rutiner man hade för ingång på planen och hur hunden svarade på det. Morris har jag ju haft i "fotposition" (inte tävlingsfot men vid min vänstra sida) in på planen så med Lycka har det blivit samma. Men efter att ha kollat lite så var det nog inte optimalt utan hon kan få hänga längst ut i kopplet och nosa av planen för hon har så otroligt lätt till att hitta sin uppgiftstanke och gå in i arbete, medans om hon går fot in kräver det koncentration som är dumt att "slösa bort" på ingången till planen. Morris måste jag hålla lite strikt för om jag släpper efter lite där är det som att han bara måste "flamsa loss" innan han kan hitta till uppgiftstanken. Efter träningen gick vi in lite snabbt för att prata tävlingsmässiga belöningar. Där känner jag ändå att jag är ganska duktig, om jag lägger in externbelöningar i träningen så gör jag dom tävlingsbara ganska fort. Men vi pratade lite om hur man etablerar tävlingsmässiga belöningar hos hundar som kanske inte tycker om att man tar på dom etc. Vi pratade även om att det är hög inlärningseffekt av känslor, att man ska utnyttja det för att göra de tävlingsmässiga belöningarna mer värda. Sen gick vi ut för att testa av, vad har jag för sorts belöningar och uppskattar min hund dom verkligen? Lycka kan ha lite blaha inställning till mina tävlingsmässiga belöningar och istället vilja gå vidare till nästa moment för att ha en chans att få "en riktig" belöning, men jag gav mig bara den på att för att Lycka skulle få sin riktiga belöning så skulle hon först behöva hänge sig åt den tävlingsmässiga belöningen, det tog inte många repetitioner innan hon faktiskt genuint började uppskatta dom och slutade ha så bråttom till nästa moment. Ett otroligt stort steg framåt för våran träning!! Sist på dagen pratade vi om hur man ska hantera sina tävlingsnerver, det pratade vi om länge och där har jag massor av tankar så jag tänker faktiskt inte skriva om det, däremot var det ett citat som fastnade hos mig! "Om din hund kunde prata, vad skulle den säga om din insats på tävlingsdagen?" Det känns relativt självklart att man såklart vill att hunden ska ha en positiv bild av tävlingsdagen inte minst inför nästa tävling! Men just det citatet fastnade och det tänker jag verkligen ta fasta vid när jag tävlar (och tränar för den delen), jag tror att mina hundar har en ganska positiv bild av mig, men som sagt, jag ska verkligen fundera över det nästa gång vi tävlar! På fredagen började vi med att prata störningar. "Intryck i tränings- eller tävlingssituation som gör det svårare för hunden att utföra sin uppgift" Börja med att suga lite på den meningen och vilka tankar den väcker... Bara det skulle kunna bli ett långt blogginlägg ;-) Vi fortsatte med att prata om vilka sorts känslor olika störningar väcker, och hur det är svårt att träna på störningar som ger hunden en negativ känsla eftersom du då faktiskt med flit måste frambringa negativa känslor hos hunden under träning. Men när man tänker efter är det allt som oftast en positiv känsla som gör något till en störning, t.ex: -Nyfikenhet -Lekfullhet -Hunger och en hel radda till. Vi pratade också om att det kan vara något i omgivningen som är en störning men lika väl ditt eller hundens tillstånd i form av t.ex. tävlingsnerver, sjukdom, löptid hos hunden. Sen gick vi över till hur man ska tänka när man tränar störningar. -Skaffa kunskaper! Vad stör din hund? -Sätt mål i störningsträningen (inte bara i momentinlärningen) och jobba mot dom. T.ex. bland vittringspinnarna ska det kunna ligga en tennisboll men min hund ska ändå utföra uppgiften. -Gör störningsträningen till en vana ("dagens störning") för att göra hunden tålig mot all världens störningar. -Ha inlevelse i hundens uppfattningsvärld och utgå från den när du lägger upp störningen och träningen. -Var försiktig med att träna på negativa störningar... -Stör med måtta! Målet är att hunden ska lyckas med övningen (men det får inte vara för lätt heller ;-) ) För stor vana i störningar kan göra dom till en hjälp! Om en störning blir till en rutin kan träningen få motsatt effekt och hunden får istället svårt för att jobba när störningen inte finns där. Något som jag är väldigt noggrann med är att belöningen ska matcha ansträngningen, eller nja, jag kan ge för stor belöning för enkla uppgifter ibland. Men när hunden har gjort något svårt/stort/läskigt/jobbigt brukar jag matcha belöningen med vad hunden har åstadkommit, och det pratade vi om; att en hund som kämpar med en störning och övervinner den ska få en belöning som är lika stor som störningen var svår! Sen blev det praktisk träning på tema störningar. Vi skulle ju lägga oss på en lagom nivå men jag tänkte vad tusan jag utmanar henne (och mig själv) lite! Tanken vi skulle ha med oss in i övningen var att det låg på hunden att komma tillbaka i belöningsläge efter att ha störts ut. Hunden måste alltså utan påminnelse från föraren hitta tillbaka till uppgiftstanken. Med det i tankarna är det omöjligt att träna med alltför stor störning! Dom störningarna jag valde att träna på var: 1 - Kraftiga kommenderingar från tävlingsledare i stadga 2 - Massa applåder och jubel mellan och under moment Jag lämnade Lycka för en inkallning, det kom en kraftig kommendering, Lycka tittade snabbt med minen "du var allt en konstig en" men gick tillbaka till arbete direkt! Efter den första repetitionen reagerade hon inte alls. När applåderna och jublet kom mellan momenten tyckte Lycka att det var latjolajban, applåder och jubel var jättekul! När vi sen skulle prova att lägga in det under moment blev jag lite rädd att hon skulle ta det som beröm och att momentet var slut, men icke! Hon växte 2dm sträckte på ryggen och fick en jäkla attityd! Lycka måste alltså bli en riktigt duktig lydnadshund så hon kan få ordentligt med applåder när vi tävlar =)) Efter det gick vi in för ytterligare ett teoripass, nu gällde det generalisering av signaler. Syftet var att man ska vänja hunden vid att jag kan gå konstigt, uppträda konstigt, betona annorlunda, ha konstig röst eller vad som, utan att jag faktiskt menar något annorlunda med det! Sen följde en himla skoj övning. Vi var i 2 grupper, så skulle vi välja 2 handikapp att träna med. I min grupp valde vi handikapp åt varandra för att man inte skulle välja något man kände sig bekväm med. Jag blev tilldelad att ha vänsterarmen i mitella och sen ha tejp för munnen. Momenten vi valde att utföra var linförighet och inkallning! Sen pratade vi överträning och att öka medvetenheten i träningen. Vi pratade om träningsdagbok, måste man ha det? Jag återkommer till det hela tiden då "alla" verkar ha det men jag lyckas aldrig upprätthålla det. Nu har jag dock en väldigt enkel modell som jag tänker utgå från så får vi se om jag kan hålla liv i dagboken!
Poängen med föreläsningen var att vi hela tiden ska tänka utanför reglerna "Sluta träna efter reglerna". Hur svårt är egentligen svårt? När hunden kan en svårighet ska vi då helt enkelt höja ribban? Och att komma ihåg att överträning kommer när hunden "kan" momentet och inte under inlärning! Efter det gick vi ut och tränade moment där vi förde logg över: Vilket moment tränar vi? Hur tar hunden rutinen? När och hur kommer belöningar? Behövde du göra om momentet? Vad var bra? Vad var mindre bra? Och med hjälp av dom enkla punkterna snabbt och enkelt öka medvetenheten i träningen! Jag valde läggande, inkallning och ställande och jag valde att göra en tävlingsmässig kedja. Det gick toppen, speciellt eftersom det gick precis som jag trodde! Vi skulle sen göra om samma kedja tävlingsmässigt, eftersom jag redan hade gjort en tävlingsmässig kedja lade jag istället till 2 moment och la in en extra belöning mitt i kedjan. Efter det blev det ytterligare ett teoripass, nu med fokus på nackdelen med belöningsträning - Att den uteblir på tävling! När hunden inte får förväntad belöning kommer troligtvis en eller flera av dom här känslorna: -Besvikelse (slutar kämpa, uttråkad) -Frustration (stressad, skall, gnäll, biter) -Ängslan (passiv, tveksam, låg kroppshållning) Och det är det här som gör att utförandet på tävling blir sämre än på träning... Hunden kan ju också helt enkelt av erfarenhet lära sig när det är tävling (=Ingen belöning) och när det är träning (=belöning). 4 tips för att komma tillrätta med det: 1 - Balans mellan prestation och belöning!!! Överbelönad hund (belöningar i tid och otid) -> Större risk för någon av de 3 känslorna ovan och alltså större risk för sämre utförande på tävling. 2 - Bara belöna när hunden tänker på uppgiften, på så sätt kommer man undan belöningsfrustrationen. Hunden vet att för att ha chans på belöning måste den tillbaka till sitt uppgiftstänk! 3 - Variera belöningstillfällena. 4 - Länka flera moment och belöna hunden med en ny uppgift, lär hunden att det är en belöning att bara få fortsätta jobba. Det var det sista riktiga teoripasset... Efter det hade vi en liten pratstund med tankar som väckts och sen fick vi några sista kommentarer och tips (men dom tänker jag behålla för mig själv =) ) Sen var det bara att inse att den suveräna kursen var slut och det var dags att åka hem, men självklart tog jag ett liiiitet liiiiitet träningspass innan vi åkte hemåt! =) Det här är långt ifrån allt men jag var tvungen att redigera mig själv så att man skulle orka läsa allt =) PS. BRA JOBBAT till er som faktiskt orkade läsa allt ;-) DS. Jag och Lycka har varit hos Niina och Kenth på kurs under tors-fre. Vi har lärt oss otroligt mycket och jag har hur många tankar som helst som snurrar... Jag tänker inte blogga om kursen nu, det är jag för trött för! Men jag vill också hinna samla tankarna lite. Ett "ordentligt" inlägg med roliga filmer kommer nog under helgen =) Däremot tänker jag bjuda på en liten film på ett av kursens teman. Kursen gick på Olandstraktens BK men jag och Lycka bodde hos Niina och Kenth i deras fina pentry till hallen som var hur bra fixat som helst. När vi väl var där passade vi självklart på att träna lite i hallen! Ett krux med det var att (som även var anledningen till att kursen inte gick i hallen) hallen just nu är en byggarbetsplats eftersom den håller på att isoleras. Tema på torsdagen var rutiner, tävlingsmässiga belöningar och att hantera tävlingsnerver. På fredagen skulle det vara Störningsträning, överträning och kedjor. Vad är då bättre än att börja med störningsträningen redan på torsdagen? ;-) Det är svårt att tro hur lilla lyckoruset kan ligga så stilla och så fint så himla länge, men det kan hon! Lite snett uppsättande men det är verkligen en petitess i sambandet. Synd på ställandet, annars hade jag varit nöjd!! Och stackars Lycka med klantig matte på hoppet, ni kommer förstå när ni tittar ;-) Jag har bestämt mig för att bli duktigare på att träna sånt som jag gärna glömmer bort, t.ex. ingångar på planen =) |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|