Jag tänkte att det nog krävs en liten förklaring till söndagens blogginlägg ( http://beagranlund.weebly.com/blogg/missyckande-pa-misslyckande#comments ) Väldigt många har hört av sig med stöttande och peppande ord - TACK för dom! Men jag inser att det jag skrev blev något vinklat och jag måste förklara den stora anledningen till varför det kändes så jobbigt... En del av det är att jag lägger prestationskrav på mig själv, med Lycka även tidspress. Men det har alltid funnits där, det har aldrig påverkat mig till att må dåligt utan snarare bara fungerat som en sporre. Jag måste börja lite från början. I tisdags var vi och tävlade också. I stegförflyttningarna bakåt klev jag på hennes svans. Jag lägger upp en film på det men där framgår inte riktigt hur förskräckt hon såg ut. Det ansiktsuttrycket skar i hjärtat på mig, hon såg ut som att hon tyckte att jag hade svikit henne å det grövsta och svarade sen med att tokfjäska både då och efter momentet (jag sa efteråt när vi pratade några stycken att hon verkade tro att jag bestraffade henne för något). Så på tävlingen i söndags kändes hon oengagerad och loj, när vi kom till stegförflyttningarna i fria följet var första stegen åt höger och så fort jag började gå åt sidan flög hon undan med svansen mellan benen... Jag tog in henne till sidan gick åt vänster och samma sak hände, tog in henne till sidan och började gå bakåt - samma sak hände. Vi avslutade momentet och jag fortsatte tävlingen med en ledsen och oengagerad tjej.
Jag gick och funderade på om jag skulle bryta och belöna någonstans (kanske hade många tävlingar på kort tid gjort att hon gått ner sig?) men jag valde att genomföra. Ungefär samma sekund som jag kom över plastbandet insåg jag varför hon var så konstig och obekväm - hon litade inte på mig........ Den insikten sved ganska rejält och jag kände mig totalt misslyckad som inte kunde insett det tidigare. Jag funderade på hur länge det skulle dröja innan hon skulle kunna vara i tävlingssituation utan att bli låg och ledsen. Direkt efter att jag hade publicerat blogginlägget åkte jag iväg och tränade, började med tävlingsmässig ingång på planen och fritt följ med stegförflyttningar, och där funkade det ganska okej. Jag valde sen att träna vidare på, och påbörja några elitmoment. Passande nog hade vi träning för Niina Svartberg i måndags och vi fick chansen till riktigt bra tävlingsträning. Lycka fick sitta kvar i bilen tills det var hennes tur, då gjorde vi tävlingsmässig ingång och körde fritt följ med kommendering, vid stegförflyttningarna ryggade hon lite och slängde undan baken men jag fortsatte gå sidleds åt höger till hon slöt upp vid sidan och då tokbelönade jag. Vi fick till 3 minipass med liknande träning under dagen och varje gång rann lite mer av det dåliga minnet av henne. Jag är medveten om att det är en bit kvar - så om någon vill vara med och köra träningstävling/tävlingsmässig situation är vi gärna med!! Men det känns inte alls lika hopplöst som det gjorde när jag skrev sist. Vi tränade idag med och en lite ledsen attityd till en början i fria följet men spännande övningar och mycket spring gjorde att hon kändes riktigt fin! Jag lovade att jag skulle skriva ordentligt om kursen jag och Lycka var på, så det här är mitt försök till att samla ihop tankarna lite. Kursen hette "Mot tävling" och innehöll en massa bra! Dels saker som jag inte har tänkt på men mest saker som jag vet om men som genom olika tankeställare och diskussioner utvecklades för min del! Torsdagen började med en snabb genomgång av vilka delar som dom ansåg vara viktiga för att få träningen mer tävlingsinriktad och lägga upp för att lyckas på tävling, t.ex: - Första försöket (Hunden har skitsnygga lägganden, men är det verkligen första försöket som är bäst?) - Tyst förare = Nöjd förare. Det här är jag redan noggrann med så det var inte nytt. - Se till att ha samma kroppsspråk på träning som på tävling - Tävlingsledare = Lätta uppgifter och wow-belöningar! Hur typiskt är det inte att "passa på" att göra en lång tävlingsmässig kedja bara för att man äntligen har tävlingsledare eller kanske till och med är på träningstävling, ska man tänka tvärt om för att få hunden i en fin attityd på tävlingsplatsen? - Övergångar mellan moment... Sen gled vi in på rutiner. Vad ska en rutin innebära, ska den vara tagen ur luften och inlärd eller ska det vara från momentet? Ska den vara muntlig, "fysisk" eller både och? Mellan momenten finns det ju 2 uppgifter: 1 - Ge hunden en bra känsla efter avslutat moment! 2 - Ge hunden en bra känsla inför kommande moment! Hur ofta har inte jag känt att "shit det där berömmet blev lite för beige för Morris" eller "Nej nu berömde jag för mycket och nästa moment är fjärren..." Tanken är då att rutinen ska komma in och ge en trygghet och koncentration, man ska berömma hunden på det viset som den behöver efter det avslutade momentet, och inte anpassa berömmet efter vilken tanke hunden ska ha till nästa moment, där tar liksom rutinen vid istället. Jag har till viss del använt rutiner med Morris men det har mest varit moment jag har känt att han behöver det, nu har jag tänkt om och lagt in det i alla Lyckas moment och tänker lägga in det i alla Morris moment. Sen var frågan, muntlig eller fysisk? För att rutinen ska kännas som en trygghet för mig, att jag ska kunna gå in i momentet och känna att "min hund vet precis vad h*n ska göra så nu sätter vi det här" så behöver jag ha någon form av reaktion från hunden på rutinen, det kommer inte duga med att säga "nu ska vi hoppa" gå mot hoppet och sen köra utan då skulle jag vilja säga "nu ska vi hoppa" och på det ska hunden titta ut vart hoppet finns och sen kör vi. Det kommer bli min prioritet i när jag väljer ut rutiner, om det blir muntliga eller ej känns oväsentligt! Vi pratade lite om omedvetna rutiner, alltså mönster i träningen som blir en rutin. Det har jag inte riktigt funderat så mycket över men jag ska försöka tänka på vad jag gör nu innan jag lägger på rutiner för Morris, vem vet vi kanske redan har rutiner utan att jag vet om det ;-) Efter föreläsning och diskussioner gick vi ut och tränade på det, jag valde då att lägga in rutiner för Ställande u. gång och läggande u. gång som jag känner att jag och Lycka precis hinner få kläm på innan det går troll i det igen... Jag började med rutinerna och efter det har hon gjort momentet ett 15-tal gånger utan ett enda misstag, jättekul att se att det hade så stor effekt!! Men lite pinsamt att jag inte har tänkt på det själv... Vi tittade också på vilka rutiner man hade för ingång på planen och hur hunden svarade på det. Morris har jag ju haft i "fotposition" (inte tävlingsfot men vid min vänstra sida) in på planen så med Lycka har det blivit samma. Men efter att ha kollat lite så var det nog inte optimalt utan hon kan få hänga längst ut i kopplet och nosa av planen för hon har så otroligt lätt till att hitta sin uppgiftstanke och gå in i arbete, medans om hon går fot in kräver det koncentration som är dumt att "slösa bort" på ingången till planen. Morris måste jag hålla lite strikt för om jag släpper efter lite där är det som att han bara måste "flamsa loss" innan han kan hitta till uppgiftstanken. Efter träningen gick vi in lite snabbt för att prata tävlingsmässiga belöningar. Där känner jag ändå att jag är ganska duktig, om jag lägger in externbelöningar i träningen så gör jag dom tävlingsbara ganska fort. Men vi pratade lite om hur man etablerar tävlingsmässiga belöningar hos hundar som kanske inte tycker om att man tar på dom etc. Vi pratade även om att det är hög inlärningseffekt av känslor, att man ska utnyttja det för att göra de tävlingsmässiga belöningarna mer värda. Sen gick vi ut för att testa av, vad har jag för sorts belöningar och uppskattar min hund dom verkligen? Lycka kan ha lite blaha inställning till mina tävlingsmässiga belöningar och istället vilja gå vidare till nästa moment för att ha en chans att få "en riktig" belöning, men jag gav mig bara den på att för att Lycka skulle få sin riktiga belöning så skulle hon först behöva hänge sig åt den tävlingsmässiga belöningen, det tog inte många repetitioner innan hon faktiskt genuint började uppskatta dom och slutade ha så bråttom till nästa moment. Ett otroligt stort steg framåt för våran träning!! Sist på dagen pratade vi om hur man ska hantera sina tävlingsnerver, det pratade vi om länge och där har jag massor av tankar så jag tänker faktiskt inte skriva om det, däremot var det ett citat som fastnade hos mig! "Om din hund kunde prata, vad skulle den säga om din insats på tävlingsdagen?" Det känns relativt självklart att man såklart vill att hunden ska ha en positiv bild av tävlingsdagen inte minst inför nästa tävling! Men just det citatet fastnade och det tänker jag verkligen ta fasta vid när jag tävlar (och tränar för den delen), jag tror att mina hundar har en ganska positiv bild av mig, men som sagt, jag ska verkligen fundera över det nästa gång vi tävlar! På fredagen började vi med att prata störningar. "Intryck i tränings- eller tävlingssituation som gör det svårare för hunden att utföra sin uppgift" Börja med att suga lite på den meningen och vilka tankar den väcker... Bara det skulle kunna bli ett långt blogginlägg ;-) Vi fortsatte med att prata om vilka sorts känslor olika störningar väcker, och hur det är svårt att träna på störningar som ger hunden en negativ känsla eftersom du då faktiskt med flit måste frambringa negativa känslor hos hunden under träning. Men när man tänker efter är det allt som oftast en positiv känsla som gör något till en störning, t.ex: -Nyfikenhet -Lekfullhet -Hunger och en hel radda till. Vi pratade också om att det kan vara något i omgivningen som är en störning men lika väl ditt eller hundens tillstånd i form av t.ex. tävlingsnerver, sjukdom, löptid hos hunden. Sen gick vi över till hur man ska tänka när man tränar störningar. -Skaffa kunskaper! Vad stör din hund? -Sätt mål i störningsträningen (inte bara i momentinlärningen) och jobba mot dom. T.ex. bland vittringspinnarna ska det kunna ligga en tennisboll men min hund ska ändå utföra uppgiften. -Gör störningsträningen till en vana ("dagens störning") för att göra hunden tålig mot all världens störningar. -Ha inlevelse i hundens uppfattningsvärld och utgå från den när du lägger upp störningen och träningen. -Var försiktig med att träna på negativa störningar... -Stör med måtta! Målet är att hunden ska lyckas med övningen (men det får inte vara för lätt heller ;-) ) För stor vana i störningar kan göra dom till en hjälp! Om en störning blir till en rutin kan träningen få motsatt effekt och hunden får istället svårt för att jobba när störningen inte finns där. Något som jag är väldigt noggrann med är att belöningen ska matcha ansträngningen, eller nja, jag kan ge för stor belöning för enkla uppgifter ibland. Men när hunden har gjort något svårt/stort/läskigt/jobbigt brukar jag matcha belöningen med vad hunden har åstadkommit, och det pratade vi om; att en hund som kämpar med en störning och övervinner den ska få en belöning som är lika stor som störningen var svår! Sen blev det praktisk träning på tema störningar. Vi skulle ju lägga oss på en lagom nivå men jag tänkte vad tusan jag utmanar henne (och mig själv) lite! Tanken vi skulle ha med oss in i övningen var att det låg på hunden att komma tillbaka i belöningsläge efter att ha störts ut. Hunden måste alltså utan påminnelse från föraren hitta tillbaka till uppgiftstanken. Med det i tankarna är det omöjligt att träna med alltför stor störning! Dom störningarna jag valde att träna på var: 1 - Kraftiga kommenderingar från tävlingsledare i stadga 2 - Massa applåder och jubel mellan och under moment Jag lämnade Lycka för en inkallning, det kom en kraftig kommendering, Lycka tittade snabbt med minen "du var allt en konstig en" men gick tillbaka till arbete direkt! Efter den första repetitionen reagerade hon inte alls. När applåderna och jublet kom mellan momenten tyckte Lycka att det var latjolajban, applåder och jubel var jättekul! När vi sen skulle prova att lägga in det under moment blev jag lite rädd att hon skulle ta det som beröm och att momentet var slut, men icke! Hon växte 2dm sträckte på ryggen och fick en jäkla attityd! Lycka måste alltså bli en riktigt duktig lydnadshund så hon kan få ordentligt med applåder när vi tävlar =)) Efter det gick vi in för ytterligare ett teoripass, nu gällde det generalisering av signaler. Syftet var att man ska vänja hunden vid att jag kan gå konstigt, uppträda konstigt, betona annorlunda, ha konstig röst eller vad som, utan att jag faktiskt menar något annorlunda med det! Sen följde en himla skoj övning. Vi var i 2 grupper, så skulle vi välja 2 handikapp att träna med. I min grupp valde vi handikapp åt varandra för att man inte skulle välja något man kände sig bekväm med. Jag blev tilldelad att ha vänsterarmen i mitella och sen ha tejp för munnen. Momenten vi valde att utföra var linförighet och inkallning! Sen pratade vi överträning och att öka medvetenheten i träningen. Vi pratade om träningsdagbok, måste man ha det? Jag återkommer till det hela tiden då "alla" verkar ha det men jag lyckas aldrig upprätthålla det. Nu har jag dock en väldigt enkel modell som jag tänker utgå från så får vi se om jag kan hålla liv i dagboken!
Poängen med föreläsningen var att vi hela tiden ska tänka utanför reglerna "Sluta träna efter reglerna". Hur svårt är egentligen svårt? När hunden kan en svårighet ska vi då helt enkelt höja ribban? Och att komma ihåg att överträning kommer när hunden "kan" momentet och inte under inlärning! Efter det gick vi ut och tränade moment där vi förde logg över: Vilket moment tränar vi? Hur tar hunden rutinen? När och hur kommer belöningar? Behövde du göra om momentet? Vad var bra? Vad var mindre bra? Och med hjälp av dom enkla punkterna snabbt och enkelt öka medvetenheten i träningen! Jag valde läggande, inkallning och ställande och jag valde att göra en tävlingsmässig kedja. Det gick toppen, speciellt eftersom det gick precis som jag trodde! Vi skulle sen göra om samma kedja tävlingsmässigt, eftersom jag redan hade gjort en tävlingsmässig kedja lade jag istället till 2 moment och la in en extra belöning mitt i kedjan. Efter det blev det ytterligare ett teoripass, nu med fokus på nackdelen med belöningsträning - Att den uteblir på tävling! När hunden inte får förväntad belöning kommer troligtvis en eller flera av dom här känslorna: -Besvikelse (slutar kämpa, uttråkad) -Frustration (stressad, skall, gnäll, biter) -Ängslan (passiv, tveksam, låg kroppshållning) Och det är det här som gör att utförandet på tävling blir sämre än på träning... Hunden kan ju också helt enkelt av erfarenhet lära sig när det är tävling (=Ingen belöning) och när det är träning (=belöning). 4 tips för att komma tillrätta med det: 1 - Balans mellan prestation och belöning!!! Överbelönad hund (belöningar i tid och otid) -> Större risk för någon av de 3 känslorna ovan och alltså större risk för sämre utförande på tävling. 2 - Bara belöna när hunden tänker på uppgiften, på så sätt kommer man undan belöningsfrustrationen. Hunden vet att för att ha chans på belöning måste den tillbaka till sitt uppgiftstänk! 3 - Variera belöningstillfällena. 4 - Länka flera moment och belöna hunden med en ny uppgift, lär hunden att det är en belöning att bara få fortsätta jobba. Det var det sista riktiga teoripasset... Efter det hade vi en liten pratstund med tankar som väckts och sen fick vi några sista kommentarer och tips (men dom tänker jag behålla för mig själv =) ) Sen var det bara att inse att den suveräna kursen var slut och det var dags att åka hem, men självklart tog jag ett liiiitet liiiiitet träningspass innan vi åkte hemåt! =) Det här är långt ifrån allt men jag var tvungen att redigera mig själv så att man skulle orka läsa allt =) PS. BRA JOBBAT till er som faktiskt orkade läsa allt ;-) DS. |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|