Förra söndagen debuterade ju Morris i avancerad klass, det var en dubbeltävling och han blev godkänd på båda rundorna. Plötsligt vaknade tävlingsdjävulen i mig, nu var det ju bara 1 resultat kvar till uppflytt! Jag kikade runt efter en passande tävling, nästa som passade i avstånd och datum var inte förens i april... Jag chansade och skickade istället iväg ett mejl till Motala BK som skulle ha tävling idag. Den var full så vi fick en reservplats och så i fredags fick jag mejl om att vi kom med!! Idag bar det alltså av till Motala! Morris gjorde en helt okej men ofokuserad runda, det kändes mycket bättre förra veckan..! Men men, det räckte till 77p och en delad fjärdeplats (banan var nog så svår som jag tyckte ;-) ). Nu får alltså Morris lägga RLD A framför sitt namn och börja tävla i MÄSTARKLASS!!! :-D Indirekt har vi faktiskt debuterat för vi fick köra mästarklassbanan på dagens tävling medans det sista ekipaget stod i honnören, vi hoppade över en skylt men helt hopplöst var det nog inte ;-) Rundan blev filmad: http://youtu.be/ynebnWjlXhA Dom 3 första bilderna är tagna av Camilla Venerot och den sista av mamma :-)
Igår var det dags för Morris att debutera i Avancerad klass. Jag kände att våran träning har stannat av och mest fokus ligger på lillasyster, så för att bryta loss från det "gick jag bananas" och efteranmälde Morris till en dubbeltävling, trots att han precis hade börjat kunna gå på höger sida... När jag efteranmälde tittade jag snabbt på schemat och såg att jag var ledig från jobbet, jag missade bara att jag jobbade lördag natt 18-06... Jag kom hem från jobbet vid 6.30, promenerade med hundarna, gav dom frukost, sov på soffan i ungefär 40min sen bar det av till Norberg! Båda rundorna kändes helt okej! Morris har nog lite tävlingsabstinens och gick på klorna och hade latjo lajban! Första rundan lyckades jag dra på oss en -10 på fel övning när jag inte kunde räkna i "backa 3 steg", vi slutade trots det och andra missar och slarv på 78p! Andra rundan var han ändå mer på, gick rakt över en kon och vid ett sidbyte (syns på filmen) där vi skulle vända från varandra missade han mitt tecken och jag valde att gå vidare istället för att stanna och mala där = -10 fel övning. Men trots det, och lite annat förstås, fick vi behålla 84p. Nu är det bara ett kvalificerande resultat kvar innan han är i högsta klassen! Hurra för Morris!!! =D Nu har jag ju skrivit om att Lyckas fjärr äntligen har börjat bli just en fjärr och inte bara... KAOS och framflytt! Så det kanske är dags för filmbevis? Jag har ett ganska litet kök så jag står bara ca 4m ifrån henne. Skiftena är inte perfekta, men om ni hade sett hur det såg ut för bara en vecka sen så hade ni förstått varför jag är helt lyrisk! Hon har ju liksom (nästan iaf) förstått att baktassarna ska vara stilla! Dessvärre har jag ingen "före-film" därför att det var så eländigt att jag inte ville ha det på film, såhär i efterhand hade det faktiskt varit kul att visa förändringen på bara några dagar..! Om jag lyckas komma ut på 10m och hon bibehåller sina skiften på den här nivån så är det nog faktiskt dags att leta tävling :-D Häromdagen beklagade jag mig på facebook över att jag inte nådde fram till lycka gällande fjärren, hon förstod inte att hon skulle stå still, hon hade ett mysko tramp i ett av skiftena, hets och ofokus... Jag kände att en klass 3 debut låg väääldigt långt bort i tiden. Så träffade jag den härliga träningsgruppen i lördags, dom kom med mycket kloka tips, bl.a. att jag skulle strunta i det där trampet så länge och fokusera på att få till "allt annat" först. Det där trampet är det enda vi har tränat på gällande fjärr under några veckor och det har lett till frustration hos både mig och Lycka och till och med lite pip (HUA!). Så igår tränade jag fjärr och struntade i trampet, bytte rutin för att försöka lämna frustrationen bakom oss och tänkte om hur jag belönar, hör och häpna, den lilla tollaren förstod plötsligt!!! 3:e passet sen förändringarna gjordes nyss och på ca 4,5 meters håll gör Lycka en lugn, fin och koncentrerad fjärr, problemet i skiftet sitt -> stå (trampet) kvarstår men det skiter jag i nu! Nu satsar vi på helhetsträning och mot tävling! Det är väl det här som är det roliga med lydnadsträning, mitt i problemet inser man inte riktigt det roliga ;-) Men så plötsligt når man igenom och ser resultat, plötsligt trillar poletten ner (hos både matte och hund) och plötsligt känns det helt fantastiskt! :-D
Man brukar ju säga att saker tar den tid som man har avsatt för att få det gjort... Alltså om jag anmäler Lycka till en klass 3 tävling som är om ungefär en månad så kommer hennes fjärrdirigering vara tävlingsredo tills dess!?
Jag såg en rolig utmaning på instagram, man skulle skriva 15 saker om sin hund. Jag vill skriva om alla 3 så det kändes bättre att göra det i bloggen, anta gärna utmaningen du med! :-) Embla:
Morris:
Lycka:
Dom flesta har moment i lydnaden som dom tycker om mer eller mindre. Bortsett från gruppmoment tycker jag nog faktiskt om alla moment lika mycket. Men så har det inte varit, fjärren har varit ett riktigt ångestmoment med Morris för jag fick honom aldrig att förstå vad jag var ute efter. När jag till sist nådde fram och fjärren började fungera var det som en enorm lättnad! Men så var det dags för Lycka att träna klass 3 moment och den där fjärrångesten kom tillbaka... Hon har fått träna skiften sen valp och då har jag aldrig känt så, men nu när det plötsligt ska bli ett moment blir det inte av att vi tränar på det. Och så nu när alla klass 3 moment faktiskt börjar se ut som moment och det egentligen är dags att börja se sig om efter tävlingar så jar vi tränat så lite på fjärren att det inte är i närheten av tävlingsbart moment... Nu är det liksom dags att ta sig i kragen om vi ska komma dit jag önskar och vill, så jag bestämde mig för att köra en kampanj på fjärren! Så brukar jag göra med moment som inte riktigt vill "lossna" träna flera korta pass varje dag under ett par veckor. Idag har vi hunnit med 3 korta pass och alla 3 har varit jättefina..! Jag tror att våran lilla specialövning som grund till fjärren (som vi har fokuserat på ett par veckor) har gett en fin effekt! Hon hade rätt tanke, rätt aktivitetsnivå, fina skiften och fin stadga. Och när jag tittar på den här lilla tjejen som kan gå hur långt som helst inser jag plötsligt att det är jag och bara jag som kan se till att hon får visa det också. Från och med nu lovar jag att bli en bättre matte och sluta underskatta henne!
|
Archives
February 2020
Kategorier
All
|