Valpträning är ju något av det roligaste med att skaffa valp. Att få vara med och lära känna, och forma ett blankt blad. Se om man kan hålla fast vid de egenskaper som fanns från början samtidigt som man utvecklar andra. Visst kan det vara lite jobbigt och pusslande med en valp, men jag älskar verkligen valpträningen! Med Jippie har jag mest av allt fokuserad på att hon ska vara engagerad, att hon ska tycka att det är coolt att hänga med sin matte och att hon ska gilla sina belöningar. Men såklart har det blivit lite småpillande med annat också. Jag inser att jag skulle behöva ge henne en större repertoar, som det är nu bjuder hon nästan jämt på en ingång vid sidan eller några steg vid sidan - vilket är superhärligt! Men jag vill inte fastna där så vi ska se till att träna på mer saker. Det är lite svårt såklart att avgöra vad hon är redo för, dels ska kroppen hänga med på noterna, men även skallen. Jag försökte träna omvänt lockande för lite över en vecka sen, det var helt omöjligt, men häromdagen gick det plötsligt. En balansgång men en spännande sådan! Än så länge tycker jag att hon är oerhört fin i träningen, hon vill vara med mig och hon vill bara göra mer! Viktigt för mig alltså att begränsa mig (och henne) så det inte blir för mycket. Här är en film på vad vi gör hittills. Nu när hon leker fint har jag tänkt börja med byteslek för att kunna lägga grund inför apportering. Sen måste jag komma på vad mer hon ska få upptäcka :) Jag har varit jättesugen på att hitta en lämplig valp/unghundskurs men de jag hittat är antingen inte riktigt för oss eller så är det för dyrt för mig. Som det är nu inspireras jag mest av andra som har valpar och av böcker, inget fel med det såklart men jag gillar att gå kurs ;)
Apropå att inspireras av andra som har valp just nu så har jag tänkt lite på det. När Lycka var liten/yngre blev jag stressad över vad andra gjorde och hur långt de kommit (kanske mest för att hon var en väldigt svår unghund när det kom till träning). Det ska jag så långt det bara går hålla ifrån mig nu. Jag ska se våra framsteg och förtjänster och enbart se andra som inspiration - annars blir det alldeles för lätt för mig att hamna i en prestationsångestspiral som bara går nedåt och där ska vi inte hamna. Tankarna har slagit mig men jag håller de borta och fokuserar på min fina, duktiga och alldeles underbara valp! Jippie är redan en rätt så världsvan tjej eftersom hon får följa med i princip överallt. Idag kom mormor för att fira min syster som fyllde i fredags, och då skulle vi äta lunch på fina Kajplats 9 nere i hamnen. Såklart fick Jippie följa med! Jag hade bunkrat med en massa tuggben för att kunna trösta en rastlös valp. Direkt när vi kom ordnade servitören en vattenskål åt henne och hon låg och smaskade på sitt tuggben en stund. Efter en stund ledsnade hon och ville vara med i mittpunkten, som tur var satt jag i en liten soffa så det var inga problem för henne att sitta uppe hos mig. Dock hann hon just jämnt bara mysa lite med servitören och vi hann beställa innan hon lade sig till ro och sen sov hon tills efterrätten var uppäten och det var dags att åka hem. Att markisen fladdrade, hundar skällde och musiken spelade berörde henne inte, sov som en stock. En riktig stjärna om ni frågar efter min fullständigt objektiva åsikt ;)
Så... Jippie skulle ut på en kiss i regnet, halkar/snubblar på trappsteget ut och gör en krashlandning. Det har hänt ett par gånger att hon vurpat/krashat så jag tänkte inte mer på det. Förrän hon skulle gå därifrån och knappt ville använda ena frambenet. Panik är bara förnamnet! Jag kände igenom henne men kunde inte hitta något konstigt och hon verkade inte reagera på mitt klämmande. Jag tog upp den ledsna lilla valpen i min famn, gick in till soffan och hoppades att vila skulle hjälpa. Jag tänkte att om det inte är bättre efter att hon vilat så blir det poliseskort till djursjukhuset för röntgen och allt man kan tänka sig. Medan hon låg och sov på mig hann jag föreställa mig alla möjliga saker som kunde gått snett, operationer och rehab och och och... Så vaknade den lilla sjuklingen, ville ner på golvet och var helt återställd! Jag tvekar inte på att hon slog i benet/tassen och att det gjorde ont, men kanske fanns det inte riktigt fog för att vara blockhalt och skrämma upp sin stackars matte? Hon är lika pigg och glad som vanligt och vill leka/jäklas. Men lite i stillhet får det nog allt bli idag, för säkerhets skull.
Nu måste jag bara köpa en storpack bubbelplast att slå in henne i så ska det nog bli bra! För övrigt blir den lilla donnan 9 veckor idag! Vi kan ju konstatera att hon på en vecka lyckats stjäla mitt hjärta rejält. Jag kunde också konstatera att första gången hon inte fick en present sen hon flyttade hem var igår, annars har hon skämts bort av mig, mina föräldrar och mina fina vänner. Så kanske behöver hon ingen 9-veckors present? Vi får nog fundera lite på saken ;) Idag åkte vi till den lokala kennelklubben för lydnadsträning med Maria och bc-tjejerna. Den ena av Marias flickor har samma pappa som Jippie, och de är rysligt lika varandra! I övrigt var praktikanten mest en störning, gick på våra fötter när vi byggde planen och skrek rakt ut när Maria och Inez gjorde coola saker, och direkt när de var klara rusade hon dit för att kolla vad det var de höll på med. Känns lovande att bara bygga upp en känsla av att häftiga grejer händer när man kommer till en appellplan! När Jippie hade tittat och sen tagit en siesta i bilen fick hon också göra lite. Hon kan egentligen inget och vi jobbar mest på att bygga en relation och på att få in fina belöningar. Men väl att hålla sig till mig, leka medan en annan hund tränar bredvid, göra små ingångar när någon annan tränar och komma varje gång jag ropar - även när både människa, hundkompisar och deras leksaker lockar, ja det kallar jag en väl godkänd praktikdag! Hon är så härlig att ha och göra med! Som Maria så fint påminde mig ska jag se till att njuta av valptiden för den går snabbt, men åh vad jag längtar till hon är en "riktig hund"! Och även om hon är väldigt i gasen och på så har hon hittills en fin förmåga att slappna av. Eller också tyckte hon bara att det var tråkigt att lyssna på vårt pladder ;) Efter vi sagt hej då till Maria och tjejerna åkta jag till min syrra som är husvakt hos mamma och pappa. Vi behövde fylla på med mush (och stora förrådet har vi i mamma och pappas frys) så skulle jag hämta lite träningsleksaker som Lycka inte är överdrivet förtjust i, och som därför stuvats undan, men som jag tror att Jippie verkligen kommer gilla.
När jag och min syrra satt i gräset och pratade passade de här gullfiorna på att snooza...zzzzz... Igår var vi och hämtade hem lilla Jippie. Världens härligaste lilla valp (helt objektivt alltså)! Det var en lång biltur upp från Växjö men lilla fröken skötte sig med bravur och sen sov hon hela natten igenom. På morgonkvisten gick vi ner till brevlådan då jag misstänkte att paketet från dogmania med de nya träningsleksakerna skulle ligga där, och det gjorde dom! Jag hade ändå tänkt träna med Lycka idag inför helgens tävling så då fick Jippie testa att komma till en ny gräsplan och leka med balla grejer! Jag har ingen stor plan på hur jag ska lägga upp någon träning såhär tidigt, just nu är bara målet att lyfta fram de fina egenskaper hon redan har, få henne att tycka att jag är rolig att hänga med, och leka, leka, leka - både med och utan leksak! Hon har väldigt fin kamplust i sig, det har hon haft hela tiden. Men hon är även social och gillar att jag berömmer och klappar, det är något jag verkligen vill utveckla! Självklart lyste de små ögonen upp även när hon skull få lite torrfoder som belöning. Efter ett par minuters bus var det dags att avsluta, ingen slask träning utan bara så länge så att hon har fullt fokus även när vi avslutar. Så jag ställde upp Lyckas hage, packade in Jippie och slängde in lite mat och så skulle jag träna den lilla rallybana jag byggt till Lycka. Lycka skötte sig fint, vi fortsatte jobba på konskicken och lite allmänna lyssna-övningar. Den lilla valpen gjorde sig hörd så vi skulle veta att hon ansåg upplägget oerhört orättvist. Det tog dock inte alltför lång stund innan hon blev tyst. Det berodde dock inte på att hon sansat sig utan hon hade helt enkelt rymt från sitt fängelse... Vi försökte göra lite småövningar men tillslut fick jag inse att det inte var helt enkelt att lösa, vi fick helt enkelt packa ihop allt och mysa lite istället. Och jag får se till att träna med tålmodiga träningskompisar som kan vara barnvakt när jag och Lycka tränar. Nu är vi hemma igen och jag lade ut en filt på gräsmattan så vi kan sitta ute och njuta av det fina vädret medan valpen sover middag.
|
Archives
February 2020
Kategorier
All
|