Jag tror att alla som tävlar har någon gång varit med om att bli feldömda, man har känt "där satt den" men domaren har inte hållit med. Du har åkt hem med en bitter smak i munnen och mumlat domardjävel under ett andetag. Jag erkänner att det har hänt mig mer än en gång i olika sporter.
Jag tror att det är just den vetskapen, den känslan och den bitterheten som gör mig till en bra domare. Jag vill alltid vara påläst, jag vill kunna reglerna, veta vad som är okej och inte och jag vill kunna varenda fast betyg som ett rinnande vatten - för jag vill inte att någon ska åka från en tävling och känna sig felbedömd av mig. Jag tror även att jag tar ordet ur mun på majoriteten av alla sorters domare när jag säger att när jag dömer vill jag inget hellre än att det ska gå bra för de som tävlar! Helst skulle jag vilja ge alla förstapriser och se att de åkte hem nöjda, stolta och mer redo för nya utmaningar än någonsin. Tyvärr så är ju inte riktigt verkligheten sådan, shit happens så att säga. Men när det går snett tycker jag att det är min skyldighet som domare att veta vad det finns för fasta betyg i regelboken, vad det står för "fria" avdrag och när jag måste ta till min erfarenhet och eget resonemang för att täcka för det regelboken inte täcker, allt för att kunna ge de tävlande en så jämn och rättvis bedömning som möjligt. Och en bedömning som de faktiskt nästan själva hade kunnat läsa sig till och förutspå. För där kommer det fina i kråksången, i lydnad finns inga hemliga domarböcker eller avdragslexikon, domarna dömer utifrån exakt samma regler som de tävlande själva kan (och enligt reglerna ska) läsa. Vad vill jag då komma till? Jag har dömt i ett par år, och några tävlingar nu med de nya reglerna. Och flera gånger (antingen om jag får höra det på plats i bakgrundsbruset eller i efterhand) har tävlande ansett att de blivit felbedömda. Att ifrågasätta sånt som faktiskt står i boken som ett fast betyg tycker jag är lite märkligt, då alla kan läsa reglerna, men jag förklarar gärna! Att ifrågasätta sånt som inte är fasta betyg utan där det är ett stort spann, t.ex frasen "bör återspeglas i betyget" eller där boken inte ens täcker utan jag med min domarerfarenhet får sätta ett betyg, ja det förstår jag fullständigt - men jag förklarar gärna! Ofta när man dömer kan man stå och väga lite på en halva, jag friar hellre än fäller och kan ofta gärna sätta det lite högre betyget. Jag kanske ger en 5 för något som en annan ger 0, och tvärtom. Men jag har en tanke och ett resonemang bakom varje betyg, något som jag gärna delar med mig av om någon skulle undra. Måhända att vissa uppfattar mig som hård, jag tycker såklart att jag dömer efter regelboken, och jag överväger varenda betyg jag sätter. Men helt ärligt, vill man ha en 10:a man inte förtjänat? Och om jag ger en 10:a till någon med lite småfel, vad ska jag då ge den som utför momentet så nära perfekt som det går? Min vädjan är till alla: *Läs reglerna så du vet hur du ska föra dig, vad som förväntas, och vilka avdrag som finns. *Ta inte åt dig alltför hårt av betyg och kommentarer, en domares bedömning definierar inte din träning och hund. *Våga fråga! Det finns säkert undantag, men de allra flesta domare förklarar gärna! Undrar du varför du fick ett visst betyg eller en viss kommentar, fråga domaren som vet istället för att fråga någon annan eller helst dina fb-vänner.. Avslutningsvis så vet jag att en bedömningssport är en bedömningssport. Vi alla kommer tolka regelboken olika och därmed inte döma lika på alla punkter, jag köper det. Men domare är också människor som försöker göra sitt bästa, ingen gillar att bli baktalad oavsett vilken "post" man har. Kan vi inte bara komma överens om att vi förutsätter att alla försöker göra sitt bästa, och när vi är oense så tar vi det på en gång, raka rör, istället för att prata om varandra så pratar vi med varandra? Jag älskar att döma lydnad, jag tycker att det är intressant och det finns inget roligare än att få slänga upp 10:an till ett fint utförande. Men jag är bara människa och att lägga en stor del av sin fritid (både för att döma, utbilda sig och hålla sig uppdaterad i regelverket) är inte särskilt roligt om man blir baktalad och inte får en chans att förklara hur man tänkte. Jag kanske tänkte fel, men hur ska vi kunna veta det om vi inte tar diskussionen? Ibland kan jag vara en sån där rysligt dålig hundtränare. Ni vet en sån som när man ser dom på håll så får man lite rysningar över att de inte förstår bättre och undrar varför de inte tänker om. Japp, det händer att jag är en sån.
Närmare bestämt så kan jag ofta tänka "Meeen Lycka det här kan du, nu kör vi en gång till så sätter du det", och så kör vi en gång till och det blir ytterligare ett platt fall (nåja, nästan i alla fall). Eller kanske när man testar något lite nytt och tror att det första misslyckandet var otur så man kan inte låta bli att testa en gång till, och hör och häpna, det var inte otur. Senaste veckorna har jag tagit tag i det här på träningen, för jag vill inte vara en dålig hundtränare. Och det enklaste att ändra på när träningen inte funkar är ju en själv. När något blir fel försöker jag aldrig igen utan jag utgår från att det finns en anledning till att det gick snett, kör en snabbanalys och testar sen ett nytt sätt. Ingen mer orättvis det-här-kan-du-attityd utan rakt igenom en det-här-hjälper-jag-dig-med-attityd. Svårt att fullständigt utvärdera efter bara några veckor men jag tycker att det känns bra mycket mer rättvist, och jag har enklare att hålla styr på mina känslor och inte få in ett unns av besvikelse i träningen, och bara det är ju hemskt trevligt! Igår åkte vi till Jönköping sådär lite snabbt över dagen. Vi åkte med några kompisar ner för att ha HtM-uppvisning i lydnadsringen under lunchen. Bäst av allt var att jag hann se (nästan) alla lydnadsekipage, tyvärr missade jag dock nästan hela rallyfinalen... Vår uppvisning gick helt ok men Lycka blev lite publikblyg när hon plötsligt såg alla månniskor som tittade på henne, i det stora hela är jag dock väldigt nöjd! I övrigt träffade vi en hel massa människor som man träffar alltför sällan, vi myste och fikade på läktaren och shoppade lite nya leksaker. Konstigt nog listade alla ut att de var rosa innan jag ens visat dom.. ;) Lycka var nog också rysligt nöjd med att mingla runt och skaffa massa nya kompisar, både två- och fyrbenta. Känner mig lite smått lydnadsinspirerad och SM-sugen (fast i rally), det känns som en utmärkt utgångspunkt för att sluta lata sig och börja träna lite mer fokuserat igen! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|