Nu har Lycka tillhört flocken i lite över en vecka, och samtidigt som jag ibland kan slås av "Vad är det för en liten röd sak som står vid dörran bland mina hundar" så känns det som att hon har bott här hur länge som helst! Hon har funnit sig fint i den lilla flocken och i alla rutiner. Hon börjar allt mer kunna leka med Morris (han har varit lite rädd för henne innan ^_^) och hon och Embla håller ihop för det mesta. Vi har hunnit med en massa äventyr på den här dryga veckan sen hon flyttade hit. Hon har träffat nya människor, hundar, varit i en djuraffär, varit på brukshundklubben inte mindre än 3 gånger, åkt bil flera gånger, kissat på en gräsfläck på parkeringen på ica Maxi etc. Egentligen hade jag tänkt ta det väldigt lugnt i början och bara lära känna varandra lite men hon är himla tuff och klarar av allting, hon går in med glädje i alla situationer! Så då är det ju bara att ge sig ut och upptäcka världen! Det märks också att hon växer och mognar SNABBT! Nu vågar hon på ett annat sätt följa Embla och Morris på promenaderna och håller sig inte bara vid mig, och hon tar för sig mer och bjuder in till lek gentemot E och M ofta. Att hon växer snabbt märks på att hon inte längre kommer in under köksbänken där hon har huserat i början på förra veckan, när hon skulle in där igårkväll så gick det inte och hon blev allt lite sur på den förbannade bänken som inte släppte in henne... Så träningen då, till en början var det mycket namnträning, man måste ju veta vad man heter! Annars har det varit mycket lek med grejor, byta leksak mot leksak, att komma tillbaka med grejor. Vi har även tränat på att man faktiskt måste göra något för att få en belöning, det behöver inte vara något stort men något! Det har lett till att när vi kommer in från promenader så sätter hon sig i hallen och väntar på sin godis, himla klyftig och söt liten tjej! Ingångar till fot har vi börjat på också och hon börjar verkligen förstå det hela, jag gör självklart fortfarande kroken med armen men hon är helt med på att man ska sitta vid mattes ben och man ska sitta stilla och titta upp på matte. Idag började vi också på omvänd lockning och kloss. omvänd lockning var SVÅRT det är ju så hila gott ,med godis (hennes mat)!!! Klossen villa jag i största mån att hon skulle hitta på själv, och det gjorde hon! Det är bara det att när hon står på klossen så slänger jag iväg en godis för att hon ska börja om. Då kommer hon i full fart över köket och slänger upp frambenen på klossen och liksom glider en bit på klossen.... Tja det blir nog bra det också =)) En himla härlig tjej är det iallafall och jag ser fram emot kommande veckor när vi kommer kunna träna lite mer!!! =D Idag har det varit en stor dag för den lilla valpen. Hon har nämligen varit på äventyr!
Vi åkte bil bort till Josse som bor någon kilometer bort, väl där så fick hon träffa den söta Wachtelflickan Hedda. En relativt stor hund som springer fram för att hälsa på den söta lilla valpen, vad gör valpen? Jo hälsar tillbaka och börjar sen springa runt med ett löv. Hon hälsade på Josse också och tyckte att det var en himla rolig prick. Sen tog vi en liten promenad för att upptäcka den nya platsen innan vi gick in och den lilla huliganen fick gå lös på huset. Inomhus tröttnade Hedda lite på den dryga valpen som skulle stjäla gosedjur och bita hennes matte i händerna, och det är fullt förståligt! Det blev nästintill en heldag, vi var där från strax efter att Lycka hade ätit lunch tills det var dags att åka hem för att äta middag. Nu har jag en vääääääldigt trött liten valp som snarkar vid mina fötter <3 Men jag måste säga att hon hittills är väldigt enkel att ha och göra med och hon tar det mesta med en klacksapark och en gnutta glädje (+ lite attityd ;D Nu har Lycka varit hos oss i lite drygt 1 dygn, jag hade egentligen tänkt skriva igår när vi kom hem men tiden räckte inte riktigt till.
Så vi får ta det nu istället! Hon var lite ledsen i bilen och pep ungefär halvvägs hem (vilket var ungefär 6-7 minuter eftersom jag har sådan tur att jag bor väldigt nära hennes uppfödare!) sen insåg hon att det var ganska spännande och började kika ut och tyckte att hon borde få klättra runt i bilen ^_^ När vi väl kom hem så fick hon utforska trädgården lite själv, det var nämligen lite läskigt så hon fick lugna ner sig lite innan hon fick träffa "vildarna". Först fick hon träffa Embla. Embla fick lukta lite på Lycka när hon satt i min famn sen satte jag ner henne på marken så fick dom lösa det själva. Lycka tyckte då att det var suveränt att kunna sitta under bilen och kolla in läget lite först, valpen som uppfödaren Heléna hade badat bara ett par timmar innan var nu randig av lera (från under bilen) men, men, sådana är väl valpar =)) Lycka var lite avvaktande men Embla skötte det hela jättefint. Hon satte sig med ryggen emot så Lycka skulle kunna lukta, hon gjorde små lekinviter och på ett par minuter så hade dom blivit rätt tajta och busat lite. Jag blev förvånad över hur snabbt Lycka släppte att det var lite obehagligt! Sen var det Morris tur. Jag misstänkte att han skulle bli tokglad, inte bara över valpen utan också eftersom dom hade varit ensamma hemma när vi hämtade Lycka och för att han blev lämnad inne när Embla fick komma ut. Och huvudet på spiken som man brukar säga. Jag fick ta upp Lycka i famnen och låta Morris "bralla" av sig lite och göra sig av med lite energi! Lycka tyckte inte så mycket om att träffa Morris, hon hoppade dock till när han skällde på henne men det är väl inte särskilt konstigt ;-) Jag var lite orolig över att Morris inte riktigt skulle kunna behärska sin glädje över den lilla valpen, och ute var det svårt! Men när vi kom in var det inga problem alls, han är förvånansvärt duktig med henne. Och nu har han ju också lärt sig att man ska uppföra sig likadant utomhus (men där är det lättare att det "råkar" bubbla ut en stoooor lekinvit). Jag måste säga att jag har blivit positivt överraskad över hur duktiga båda två har varit med Lycka men också hur fint Lycka har anpassat sig till det hela!!! Annars då, natten var lite orolig. Jag vågade inte ha henne i sängen för hon är inte direkt rädd om livet om man säger så... Så jag ställde fram hennes lilla säng precis bredvid min på golvet men den dög bara en stund. Sen tog hon sin lilla kyckling (ett gosedjur som hon hittade) och la sig på hyllan under vardagsrumsbordet istället. Hon vaknade en gång och ville upp i sängen men efter att hon hade bitit lite på mina fingrar så kom hon snabbt till ro igen. Nästa gång hon vaknade var klockan 6.30 och det var dags att kliva upp. Duktig tjej! Idag märks det att hon är lite tryggare och vågar springa iväg lite mer när vi är ute, mest håller hon sig dock till Embla =) Avslutningsvis så måste jag ju säga att vi faktiskt har tränat lite på namnet. Om man ska få friheten att gå på äventyr så måste man ju veta vad man heter! ps. troligtvis kommer det bli ganska enkelspåriga såhär-söt-är-Lycka-i Så idag kom vi äntligen till skott och gjorde en friskvårdkoll hos Stefan Rosén på ReDog.
Utlåtandet lyder: Rör sig bra i skritt och trav. Morris har en fin rygglinje med bra svikt. Han har torra benleder och normalt rörelseomfång i samtliga benleder. Inga tecken på inflammation eller problem i någon led. Torra leder med fin ledglidning. Jämnt musklad och likvärdig muskeltonus mellan alla benmuskelparen. 4Leg Check (våg som mäter hur hunden procentuellt belastar sina ben) Höger fram: 31,25% Vänster fram: 29,05% Höger bak: 20,28% Vänster bak: 19,43% Mycket jämna och fina belastningar som överensstämmer med behandlingsundersökningen. Morris var enligt Stefan i oförskämt bra kondition och det var bara för oss att köra på som innan. Det känns jätteskönt att han är i god form, i och med Embla's skada (och det faktum att det verkar som att var och varannan hund skadar sig) så känns det viktigt att hålla koll så det kommer bli minst 1 sådan här genomgång per år från och med nu! =) |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|