Jag har en himla tur med människor omkring mig som ställer upp och har hand om tjejerna både när jag jobbar och när jag once in a blue moon hittar på något "icke hundigt". Det är ju perfekt! Tyvärr har det inneburit att Jippie aldrig varit ensam hemma och jag har inte tagit tag i hennes ensamhetsträning. Mest för att hon har ju inte behövt kunnat vara ensam, men också för att jag misstänkt att om hon blir uttråkad så kan det hända att hon så att säga sysselsätter sig själv...
Men för ungefär en månad sen kände jag att det var hög tid att ta tag i saken. Jag gjorde som man gör, började med korta stunder och sen utökade. Så ikväll har hon varit ensam (tja, med Lycka som sällskap såklart) sitt längsta hittills. Jag skulle iväg och äta middag med min syster så hundarna fick vara själva i ungefär 3 h. När jag kom hem möttes jag av två glada flickor och ett hus som såg ut precis så som jag lämnade det! Bravo Jippie! Jag har en övervakningskamera så jag kan kika på dom när jag inte är hemma. Hittills ligger de nästan jämt och sover på sina vanliga platser. Idag försvann de ur bild en stund och båda kom tillbaka med öronen på sniskan så jag skulle tro att det blev en improviserad brottningsmatch ;) Jag ropar inte hej än, allt kan hända med en ung och påhittig hund. Men ett litet förisktigt hurra över hur bra hon skött sig hittills :) |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|