Att tänka sig för innan man pratar, eller för den delen skriver, verkar vara något som är oerhört besvärligt för vissa. Jag tror att vi alla någon gång råkat säga en kommentar eller slänga ur sig något opassande, oftast helt utan ont uppsåt, ibland går bara munnen snabbare än hjärnan hinner med. Men något jag blev lite fundersam på i helgen när jag var och tävlade var kommentarer från höger och vänster som de flesta verkade tycka var helt ofarliga, kommentarer om mig och min hund eller vår prestation. Vi fick fantastiskt peppande och upplyftande kommentarer också! Dom blev jag jätteglad över, mer sånt till alla! Men jag fick även kommentarer som var ganska sänkande, jag tror inte att personerna (för det var flera olika) som sa det hade något som helst ont uppsåt, men bara för att det gick bra blev det plötsligt ”okej” att kläcka ur sig sådana, som att dom inte skulle svida för det gick bra för mig och min hund och jag skulle inte ha räknat med något annat. Som om bara för att det går bra så finns det ingen osäkerhet eller saker att jobba på. Jag ska tillägga också att jag har fått liknande kommentarer med Lycka, men där har jag inte riktigt tänkt på det lika långt som jag började göra nu.
Jag sliter som en tok med Jippies träning i form av att hon är otroligt störningskänslig, men det jobbet syns ju inte när vi går in på en tävling och hon briljerar med sin nyfunna koncentration. Det finns garanterat dom som har det lättare och dom som har det svårare med träningen, men det är otroligt få som får något gratis – något att fundera på nästa gång du funderar på att slänga ur dig en obetänksam kommentar. Min favorit som man ser ganska ofta är när någon riktigt duktig hundtränare inte lyckas med något, det finns alltid någon som skriver/säger ”Vad skönt att det kan gå dåligt för dig också”… Fundera lite på den ett slag. Fundera på all tid personen lagt ner, alla pengar, alla missade evenemang/tillfällen där hen istället varit och tränat med hunden för att uppnå ett mål. Sen når personen inte det målet och någon tycker att det är skönt för det blir en slags tröst för den personens eget misslyckande/tillkortakommande. Vad jag vill komma till är att vi alla gör vårt bästa, alla tränar och tävlar utifrån sina förutsättningar. Förminska inte vår prestation (eller någon annans) bara för att du själv inte har samma mål eller lägger ner samma tid. Och ursäkta inte ditt eget tävlande utan lägg förväntningarna på samma nivå som förutsättningarna så behöver det inte kännas så jobbigt om det inte går vägen. I det stora ska man strunta i vad andra tycker, men just i tävlingssituation kan det vara svårt att värja sig, så vi kan väl alla komma överens om att leva efter devisen ”har du inget snällt att säga behöver du inte säga något alls” och tänk ett litet extra varv innan du kommenterar någon annan. |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|