Här kommer mitt försök till årskrönika. Troligtvis glömmer jag en hel del men jag ska försöka ta med ALLT så ni får förbereda er på långläsning. Januari: Första helgen i januari tävlar jag och Morris lydnads klass 1 och märker att han tog åt sig av slagsmålet på platsliggningen på tävlingen i december = Han är orolig mednas vi ställer upp men lugnar sig ganska fint när vi väl stå på plats, i övrigt gick tävlingen ganska dåligt och vi fick 120p. Embla får livmoderinflammation, efter ett par vändor på strömsholm blir hon inlagd för att få dropp och intravenös antibiotika för att dagen efter klara av en operation. Februari: Ytterligare en klass 1 start med Morris, platsliggningen är den här gången jobbigare, jag var definitivt inget bra stöd tävlingen innan, jag insåg inte då att det hela berodde på osäkerhet utan snarare att det var busighet... Han skäller flera ggr tills jag kommit ut på avståndet och vänder mig om, då slappnar han av. Fram till den här tävlingen har jag läst Lyckas på tävling samt pratat med Niina Svartberg om mina hemska tävlingsnerver, jag kommer in på planen med en helt annan attityd och det skiner igenom på hela Morris också. En generellt sett fin tävling med 153,5 poäng (p.g.a platsliggningen klarade vi oss inte men det var en stor dag för mig eftersom det var första tävlingen helt utan 0:a!!!!!) Mars: Ny tävling! Vi tävlar i kungsörshallen, en uppvärmd hall och "dessvärre" var det sommarvarmt ute och Morris blev trött och loj av värmen, tandvisningen och platsliggning är sist på dagen. Jag inser att jag inte är i närheten av den nervositet jag haft eftersom jag för första gången tittar upp från golvet (som jag brukade stirra i på tävling) och upptäcker att det faktiskt är människor som tittar när man tävlar.. Who knew liksom ;-) Men VI KLARAR 1:a PRISET! En helt fantastisk känsla, det sprätter i hela kroppen och det känns som att det är jag och Morrmaskin mot världen! April: Vi går en endagskurs för Niina Svartberg och får massa hjälp på rutan problemen och ånga tankeställare på hur jag gör framförallt kring belöningar... Jag och Morris provar på freestyle på en 2 dagars tävling. Helt och hållet på måfå med någon timmes träning. Inga superresultat. Men jag har fått för mig att om jag tävlar "mindre värda" grenar (för oss!!) där jag inte har någon prestationspress på mig själv så kommer det hjälpa mig att bli bättre på att hantera tävlingsnerverna. Vi hade ganska kul ändå och det är en trevlig tävlingsform som vi säkerligen kommer komma tillbaka till =) Maj: Jag och Morris ska tävla appell spår, på Eskilstuna BK men på väg från bilen till spåret händer något och han börjar halta. Lite snopet får vi bryta tävlingen innan vi ens hunnit starta och åker till våran hemmaklubb för vårstädning istället. På kvällen upptäcker jag att han har skurit upp en trampdyna.. Vi debuterar lydnadsklass 2 och tävlar klassen 3 gånger, 3:e gången gillt principen använder vi oss för 1:a priset. Det känns ändå väldigt okej med 3:e gången gillt, det mesta handlar om att jag har svårt att hitta mig i klassen och på dom 2 första tävlingarna tjuvstartar han på apporteringen. Vi klarar 1:a priset med 171p Embla skadar sig på en agilityträning, det visar sig vara korsbandet som har gått av. Operation bokas in och hon lämnas in. Jag kan inte komma över en dålig magkänsla jag går med hela dagen och jag tycker att det tar lång tid innan dom hör av sig. Jag skulle ju få hämta henne på eftermiddagen! På eftermiddagen tar jag en långpromenad i skogen med Morris för att skingra tankarna lite, då ringer mamma och säger att hon har pratat med strömsholm. Ett misstag har begåtts och patellarsenan är avskuren. Embla ska gå med gips i minst 6 veckor och hon måste stanna inlagd i 3 dagar. Det känns som en gigantisk spark i magen, jag tappar luften och mer eller mindre trillar ihop där i skogen och gråter. Bara att skriva om det drar fram tårarna... Jag blir auktoriserad tävlingsledare i lydnad. Film på tävlingen där vi tog 1:a pris. Juni: Embla är gipsad så sommaren blir väldigt lugn och spenderas mest på en filt i trädgården. Juli: Vi går en 2-dagars kurs för Lillemor Edström och får en hel massa hjälp framåt i klass 3 träningen! Morris och jag debuterar i agility eller snarare hoppklass, dels har Morris varit rädd för balanshindren (men det börjar gå över) men jag har aktivt valt att inte träna på dom då det var på ett A-hinder Embla skadade knät. Första starten går vi i mål med 15 fel och en mindre hög tidsfel men vi gick i mål och blev inte diskade!!! Det var hela årets agilitymål och klarades av på första starten så det kändes helt okej! =)) Augusti: Rallylydnaden har slagit igenom ordentligt så självklart måste vi också testa. Det gör vi på en dubbeltävling i Fagersta och 2 starter resulterar i 2 godkända resultat. Många missar från mattes håll eftersom jag inte har läst reglerna eller tränat på sporten, men Morris skötte sig fin-fint! Vi åker till Gotland i nästan en hel vecka, STORT TACK till Pernilla för att vi får bo hos dig och för att du står ut med oss!!! <3 Vi turistar runt lite men mest tar vi det lite lugnt och semestrar. På fredagen är det SBK-utställning där Morris dessvärre bara får Very Good, men han gör också sin exteriörbeskrivning och blir godkänd! =D Nu har även Malin och Pia kommit med sina BT-brudar så det är full stuga hos Pernilla! Trevligt hade vi det helt klart även om det var intensiva och uttröttande dagar! På söndagen ställer jag Morris på SKK int. och han slutar som 2:a bästa hane med R-CACIB och jag känner mig helt klart nöjd med det resultatet, även om jag inte kan låta bli att tro att vi hade tagit bästa hane om bara inte hans halsband hade gått upp mitt i när vi sprang... Shit happens så att säga =)) September: Ännu en rallylydnadstävling med en riktig kaosdag! Vi åker totalt vilse och kommer till platsen ca 1 timme efter första start, men tack vara snäll arrangör och telefonkontakt får jag och Morris starta sist så vi har gott om tid på oss. Det spöregnar så vi sätter upp ett utställningstält nere vid planen, det tältet glömmer vi sen eftersom "Äsch det kan stå kvar under prisutdelningen..." Hur som så blev det ännu ett godkänt resultat med en titel som heter RLD N. Embla's knä vill inte bli bra så hon opereras på nytt och man tar bort en ståltråd. Jag och Morris provar på appell spår igen, inga direkta förhoppningar på gott resultat om jag ska vara ärlig! Spåret gick rent ut sagt dåligt! Jag som är helt orutinerad förstörde det mesta, jag hade för kort lina första halvan av spåret, första pinnen tar Morris upp och kommer med men släpper en bit framför mig. Jag kommenderar "ta den" men han fortsätter spåra istället och dum som jag är trodde jag att den pinnen nu var borta att hunden helt enkelt var tvungen att fullfölja sin markering, så var visst inte fallet! Dom andra två pinnarna tar han också jättefint och nu är jag mer vaken och rusar fram när han tar upp en pinne. Poängen på spåret lyder 5,5 och 6,0. För att ens ha en chans på uppflytt så måste vi alltså få bra poäng på budföringen som han 2 dagar innan när vi tränade knappt kom ihåg och definitivt inte alls skulle in i fotposition. Nu kommer tankarna på om jag ska bryta och åka hem istället, för dessutom är klockan ca 10.00 och lydnaden beräknas dra igång 13.00, är det värt en hel dags väntan bara för att det ska skita sig direkt på budföringen!? Mamma övertalar mig att jag ska köra på, det kan ju gå! Efter många timmars väntan och litee budföringsträning på parkeringen är det dags för lydnaden, först platsliggning och sen budföring. Platsen ligger han fin-fint som jag trodde att han skulle. Dags för budföring (som jag inser på utgångspunkten att vi aldrig har blivit kommenderade på!) och det går så klockrent som det bara kan, 10-10 blir betyget och chansen till uppflyttning tillkännager sig! Vi har startnummer 2 så det blir snart våran tur och när vi kommer av lydnadsplanen med ett helt okej program så står mamma och Emelie med telefoner och bruksappen i högsta hugg. Vi hoppade över framförgående som vi inte tränat på alls så chansen till uppflytt känns minimal, men båda fånler och säger att vi har fått 237,75 poäng och är alltså uppflyttade! FANTASTISKA HUND! =D Oktober: Väldigt få (knappt någon) vet om att en speciell liten röd dam föddes i slutet av september, nu när dom är 2,5 veckor gamla så får vi komma och hälsa på i valplådan, därefter följer 1 besök i veckan (även leveransveckan för annars hade det gått alldeles för många dagar mellan pussarna!) för fotografering, valpbus och bara allmän livsglädjepåfyllnad! Vi provar på Lydnadsklass 3 med ytterst blygsamma resultat och jag inser att jag måste bli mer rutinerad i klassen och kedja bättre innan vi ger oss på tävling igen. November: Ytterligare en kurs för Lillemor, massa bra tips och en hel del påminnelser om saker som jag har börjat fuska med. Mer detaljträning! Morris gör sitt MT på värmdö BK med 403 poäng blir han KORAD! Lycka flyttar hem till oss och blir en högt älskad familjemedlem! Embla's knä vill fortfarande inte riktigt bli bra och det blir ny operation. Den här gången tar dom ut all ståltråd och alla skruvar... Fortsättning följer... December:
Den senaste månaden har spenderats med valpträning, valpsocialisering och knappt någon regelrätt träning alls. Men det kommer det bli skillnad på från och med nu när träningsinspirationen har kommit tillbaka. Men mer om nästa års mål i morgondagens inlägg! =) |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|