Ja att lyckas ta ett förstapris i lydnadsklass 1 är väl inte århundradets bedrift direkt, men det känns nästan som det. Jippie har, som jag skrivit om förut, haft bekymmer med störningar. Vi gjorde två försök på klass 1 i somras men båda dom tävlingarna var kvitton på att hon inte riktigt var redo för så svårt. Efter en gnutta övertalning kom jag fram till att vi skulle ta ett litet tävlingsuppehåll. Vi har alltså inte tävlat lydnad sedan i somras utan istället sett till att träna, på svåra och roliga grejer, få in ett helhetskoncept, ordentliga transporter och framför allt se till att få större ansvar på hennes axlar. Det har varit en riktigt givande träningshöst! Såklart blev jag då sugen på att testa på tävlingsvingarna igen. Idag var det en dubbelstart i Gävle så den anmälde jag, då skulle vi ju ha en chans till om något skulle strula. Väl på plats var det en lite speciell ingång då man skulle genom lite korridorer och uppvärmningen gjordes i rummet där alla tävlande satt och väntade - trångt och halt golv... Undrade om Jippie skulle falla redan på uppvärmningen. Men så när det var dags att värma upp kändes det hur bra som helst, hon var helt fokuserad på mig och verkade inte bry sig om varken hundar eller folk! SÅN JÄVLA VINST SÅ NI FÖRSTÅR INTE! Det fanns ingen möjlighet att värma upp i hallen utan man gick rakt in på planen, men de var schyssta och lät alla som ville kolla in hallen lite, så den chansen tog vi och jag gick ett minilitet fotgående innan jag gick till startpunkten. Efter det rann det bara på. Hon var lite het och på grund av det trängde hon och slarvade med ingångarna... Men inga som helst problem i övrigt! Jag var lite nervös över rutan, inte först men det var många som hade problem med den. Som ni kan se på filmen är rutan diagonal och det är stora markeringar på mattan som hade förvillat flera hundar. Jag var alltså lite nervös när jag ställde upp för rutan men jag kände att hon borde fixa det. Hon skötte hela sitt jobb galant, jag behövde inte påminna, tjata eller kämpa - vilken känsla! Hon tog de tävlingsmässiga belöningarna jättefint, skötte transporterna och var sen med och redo inför varje moment. En helt otrolig skillnad från i somras! Nu har jag klippt bort transporterna från klippet för att spara tid, men kan hända att jag klipper ihop en film av bara dom och lägger ut på instagram (@lycka_jippie), om det finns någon nörd som uppskattar sånt lika mycket som jag gör ;-) Jag har sagt länge att jag ska bli bättre på att njuta av framsteg och delmål, men nu bara längtar jag efter att anmäla till en klass 2 och satsa vidare. Planen för 2019 är lagd och jag känner mg så redo! Men först ska jag njuta, minst 24 timmar, sedan drar vi upp ärmarna och börjar slipa på klass 2 momenten! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|