I onsdags var jag och Jippie till Örebro för att göra vår debut i lydnadsklass 1. Det känns som att hennes utvecklingskurva gått stadigt uppåt under sommaren så en klass 1 tävling var inte alls orimligt att vi inte skulle skämma ut oss på. Hon har gjort stabila moment under hela sommaren även om vi fortfarande jobbar på att klara av störning av andra hundar som tränar/leker så kändes hon mogen. Vi har tränat bredvid agilityplan och hon har klarat det fint! Väl på plats och precis innan vi skulle in på planen kommer hunden som startade innan oss framrusande, ganska odramatiskt egentligen då jag petade bort den innan den hann fram, men Jippie är väldigt mjuk och det var nog för att göra henne lite osäker och framförallt nog för att få henne att tappa koncentration och lite fotfäste precis när vi hittat in i bubblan och gjort oss redo att kliva in på planen. Efter att vi tagit någon minut extra egentligen mest för att leka och ruska av oss händelsen gick vi in på planen. En bit bort körde startklassen, en vanlig dag hade hon klarat den störningen med de kunskaper hon har nu, men jag tror att den inledande utstörningen gjorde att hon inte riktigt lyckades landa och fokusera fullt ut igen och därför fick hon svårt att koncentrera sig med startklassen vid sidan. Generellt i momenten skötte hon sig bra men det blev ett stort missförstånd på läggande under gång där hon inte var med i transporten och verkade inte riktigt med på att momentet börjat utan gick plötsligt ur position, och på rutan där hon gick fel men imponerade stort på mig när hon tog mina dirigeringar så skickligt som hon gjorde trots att vi egentligen inte tränat på det (på träning brukar hon springa rakt till rutan ;)). Även fjärren där hon bara halvlade sig på mitt ligg men eftersom vi har frambensfjärr och hon lägger sig bakåt var det omöjligt för mig att se... Men min känsla när jag klev av planen var helt usel, det kändes som att hon gått mig helt ur handen och bara hela tiden strävade framåt och att jag fick tjata för att få henne med mig. Nu ikväll tog jag tag i att titta på filmen... Och vad tusan, så jäkla hemskt ser det inte ut. Visst var hon lite ur hand mellan momenten men nu när jag tittar på filmen känns det som att det var mer för att jag inte var som jag brukar, efter rutan och hoppet där jag var mer som vanligt sköter hon sig ju fint... Suck! Nåväl, tur att jag hade filmen! Jag har däremot börjat träna på transporterna på ett bättre sätt, jag inser att jag tränar alltför tillrättalagt med korta transporter så vi tar tag i det nu, sätter ett kommando med tydliga kriterier och satsar till vår revanschtävling som jag redan anmält till! Känslan förresten... Jag tror att anledningen till att det kändes bra mycket värre än det ser ut är att Jippie i vanliga fall är väldigt lätt att leda runt, hon vill så mycket och gillar att gå med mig att jag aldrig riktigt behövt jobba med det på det här viset. Den här gången krävdes det mer av mig och det var nog egentligen mest ovant egentligen än dåligt. Ännu ett bevis på att den där känslan är svår att lita på, nästa gång ska jag titta på filmen snabbare istället för att gräva ner mig i ett hål! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|