Idag har jag och Lycka varit till Arboga för att tävla rally. Det här var vår reservtävling om vi inte hade lyckats ta championatet på förra tävlingen. Eftersom vi var anmälda och jag tävlingssugen var det ju bara att tuta och köra! Första starten gick fint, Lycka gick och vindade något i skogen (eventuellt ett badvänligt dike, men det var så många som vindade så jag undrar...) Men hon gjorde vad jag bad om. Vi belönades med 96 poäng och en tredjeplats! När det började närma sig start nummer 2 började jag plötsligt må dåligt... Jag hade mått lite småilla hela dagen, men medan jag filmade Jossan och Siri som startade lite före oss blev jag plötsligt yr och alldeles skakis och svag i kroppen. Jättekonstigt, har aldrig varit med om det men misstänker att kombon att sova dåligt, dricka dåligt och inte äta, inte direkt var ett vinnande koncept i värmen... Jag funderade på att stryka oss men så tänkte jag att så illa kan det väl inte vara. Sa dock till mamma att om jag svimmar måste du ta hand om Lycka, prioriteringar vet ni ;) Det hade blivit tokvarmt och även om jag både hade kylväst på Lycka och vi höll oss i skuggan hjälpte det inte. Första skylten som var ett hopp kraschade hon nästan in i, sen var hon loj och lite uppe i det blå resten av banan, och jag med. Jag borde egentligen passat på att belöna på planen men jag skyller på tillfällig sinnesförvirring. Vi hade vår vanliga mysstund efter så jag hoppas att hon inte märkte att jag var lite konstig. Hon var ändå glad och gjorde mycket bra med tanke på hur påverkad hon var. 82 poäng men framförallt väl kämpat för hon som är så värmekänslig såhär i början av säsongen <3 Apropå inläggets titel.
Jag har lite svårt för banvadringarna i rallyn. Jag kan ha svårt att fokusera, släpper in onödiga saker i huvudet och kan gå runt och irritera mig på folk. Jätteonödigt så inspirerad av en klok kompis skulle jag testa att lyssna på musik medan jag banvandrade. Jag tog en riktigt peppig och upplyftande låt på repeat, vräkte på volymen och bara körde! Jag kunde verkligen bygga in en härlig känsla och börja skapa en bubbla att ha tills det var dags (åtminstone till första starten). Jag måste säga att det kändes klockrent! Jag var också lite "fräck" och tog yttervarv när det dök upp bromsklossar. Men så mycket bättre känsla fick jag efter banvandringen! Jag kommer definitivt fortsätta! Efter tävlingen åkte vi för att äta direkt, det hjälpte inte utan jag har fortsatt känt mig lite svag och nästan som att jag haft ett filter ut mot världen. Jag hoppas att lite sömn ska göra susen. Imorgon börjar ju en ny vecka med sikte på nya tävlingar! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|