Häromdagen beklagade jag mig på facebook över att jag inte nådde fram till lycka gällande fjärren, hon förstod inte att hon skulle stå still, hon hade ett mysko tramp i ett av skiftena, hets och ofokus... Jag kände att en klass 3 debut låg väääldigt långt bort i tiden. Så träffade jag den härliga träningsgruppen i lördags, dom kom med mycket kloka tips, bl.a. att jag skulle strunta i det där trampet så länge och fokusera på att få till "allt annat" först. Det där trampet är det enda vi har tränat på gällande fjärr under några veckor och det har lett till frustration hos både mig och Lycka och till och med lite pip (HUA!). Så igår tränade jag fjärr och struntade i trampet, bytte rutin för att försöka lämna frustrationen bakom oss och tänkte om hur jag belönar, hör och häpna, den lilla tollaren förstod plötsligt!!! 3:e passet sen förändringarna gjordes nyss och på ca 4,5 meters håll gör Lycka en lugn, fin och koncentrerad fjärr, problemet i skiftet sitt -> stå (trampet) kvarstår men det skiter jag i nu! Nu satsar vi på helhetsträning och mot tävling! Det är väl det här som är det roliga med lydnadsträning, mitt i problemet inser man inte riktigt det roliga ;-) Men så plötsligt når man igenom och ser resultat, plötsligt trillar poletten ner (hos både matte och hund) och plötsligt känns det helt fantastiskt! :-D
|
Archives
February 2020
Kategorier
All
|