Igår var det rallylydnads-KM på Västerås kennelklubb. Jippie fick starta, helt utan förväntningar utan bara för att det var ett enkelt sätt att få till träningstävling. Hon skötte sig förhållandevis bra men jag förde henne lite dåligt och vissa aspekter i miljön var svåra för henne – men hon hanterade det över förväntan även om jag insåg att vi har en bit kvar att jobba innan det blir någon lydnadstävlingDet räckte dock till en tredjeplats, även om det bara var 7 deltagare var jag nöjd med hennes insats och hon nöjd för hon vann både snask och leksak!
Efter att tävlingen var klar fick Lycka gå ett varv, kul för henne tänkte jag att ändå få känna lite tävlingsnerv. Vi gick ett varv på banan och Lycka var fantastisk. Hon var uppmärksam och skötte sig utmärkt, sken upp över applåderna från vår lilla hejarklack och festade på köttbullar. Lycka tyckte att det var superkul. Men jag blev mest bara ledsen, ledsen igen över att aldrig få tävla, över att hon förra året växte till den tävlingshund jag kämpat att hon skulle bli, och ledsen över att hon allt för sällan får känna så bara för att jag har svårt att hitta motivation att träna med henne… När sedan dagens minne på fb dök upp och det var från förra årets KM där Lycka vunnit (med ett större startfält) på 99 poäng blev det inte bättre ska jag säga. På något sätt trodde jag att jag skulle ha lagt det hela åt sidan eftersom jag vet att det inte finns någon chans till dispens, men det lilla varvet på banan igår rev upp alltihop. Jag vet att det är en gnutta orimligt, och att jag borde vara tacksam över att hon mår bra (vilket jag såklart är!) men det känns så jäkla sorgligt ändå. Jag tänkte ganska direkt ”tänk om vi bara kunnat få en sista tävling”. Ni vet en tävling som man vet är den sista så man kan passa på att njuta ordentligt! Den tanken har faktiskt gjort tävlandet med Jippie och hantering av mindre lyckade tävlingar enklare – för jag går in med tanken att det kan vara vår sista tävling och den vill jag bara minnas med värme. Inget ont som inte för något gott med sig, antar jag. |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|