Nu när Jippie passerat tävlingsmyndig och det riktigt kliar i tävlingsfingrarna började jag fundera lite över det här med nervositet, prestationsångest och tävlingsnerver.
Jag har sedan ett par år ansett mig vara förskonad från sånt, visst kan prestationsångesten ta överhanden ibland men nervös på riktigt var det väldigt länge sen jag var. Av ren nyfikenhet gick jag in på hunddata för att se, hur många starter har jag och Lycka gjort? Där syns bara officiella starter så Ungdoms-SM, SM samt allehanda inoff tävlingar utgår – men enligt SKK har vi gjort 126 officiella starter i olika sporter, jag har räknat med allt då, lydnad, doftprov, utställning, freestyle/HtM och rallylydnad. Tillkommer gör även MH samt FB-R som kanske kan liknas med något man skulle kunna få pirr i magen av? Låt säga att det totalt handlar om kanske 140 tillfällen, 140 tillfällen där jag fått lära känna Lycka, lärt mig hur hon fungerar, lärt mig att lita på henne och i det stora hela veta vart vi har varandra. Efter kanske start nummer 20 började jag känna mig bekväm, nerverna började fasas ut mot en härlig njutbar känsla, så efter sisådär 140 gånger som jag tittat henne i ögonen och klivit över plastbandet är det kanske inte så konstigt att jag inte blir nervös? Hon är ju fantastisk, ställer upp, gör sällan något helt otippat och vi trivs tillsammans. Men så kommer vi till nu. Jag ska inte sticka under stol med att jag lägger på mig en del värderingar utifrån som förmodligen inte finns. Många omkring mig har unga hundar (företrädesvis bc) och har börjat tävla med tokfina resultat. Det innebär ju att vi också måste göra det, vi måste också sätta det direkt och om vi inte gör det kommer det pekas, skrattas och njutas av att det går dåligt för oss… Eller? Det kan kännas så, och jag har hamnat lite i dom tankarna. Men på riktigt, hur troligt är det att någon skulle njuta av att det går åt helvete för oss? Och om någon gör det så är det väl deras problem och inte mitt? Jag har fastnat lite i negativa tankar, och samtidigt som jag längtar efter att få tävla med Jippie så ger bara tanken av det mig magknip och yrsel – men ge oss 20, 40, eller 100 starter så ska det nog inte vara några problem ;) Lycka är oerhört enkel att ha på tävling och har inga problem med fokuset – men så har det såklart inte alltid varit! Jag vet när vi skulle tävla vår första lydnadstävling, jag tänkte att om hon inte springer ifrån mig så kommer hon åtminstone resa sig på platsen… Det hände inte, och efter det har hon bara överbevisat mig. Jag kanske skulle försöka ha en annan inställning den här omgången, jag räknar med att det kommer gå bra fram tills det de facto skiter sig! :D |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|