Jag tänkte att det nog krävs en liten förklaring till söndagens blogginlägg ( http://beagranlund.weebly.com/blogg/missyckande-pa-misslyckande#comments ) Väldigt många har hört av sig med stöttande och peppande ord - TACK för dom! Men jag inser att det jag skrev blev något vinklat och jag måste förklara den stora anledningen till varför det kändes så jobbigt... En del av det är att jag lägger prestationskrav på mig själv, med Lycka även tidspress. Men det har alltid funnits där, det har aldrig påverkat mig till att må dåligt utan snarare bara fungerat som en sporre. Jag måste börja lite från början. I tisdags var vi och tävlade också. I stegförflyttningarna bakåt klev jag på hennes svans. Jag lägger upp en film på det men där framgår inte riktigt hur förskräckt hon såg ut. Det ansiktsuttrycket skar i hjärtat på mig, hon såg ut som att hon tyckte att jag hade svikit henne å det grövsta och svarade sen med att tokfjäska både då och efter momentet (jag sa efteråt när vi pratade några stycken att hon verkade tro att jag bestraffade henne för något). Så på tävlingen i söndags kändes hon oengagerad och loj, när vi kom till stegförflyttningarna i fria följet var första stegen åt höger och så fort jag började gå åt sidan flög hon undan med svansen mellan benen... Jag tog in henne till sidan gick åt vänster och samma sak hände, tog in henne till sidan och började gå bakåt - samma sak hände. Vi avslutade momentet och jag fortsatte tävlingen med en ledsen och oengagerad tjej.
Jag gick och funderade på om jag skulle bryta och belöna någonstans (kanske hade många tävlingar på kort tid gjort att hon gått ner sig?) men jag valde att genomföra. Ungefär samma sekund som jag kom över plastbandet insåg jag varför hon var så konstig och obekväm - hon litade inte på mig........ Den insikten sved ganska rejält och jag kände mig totalt misslyckad som inte kunde insett det tidigare. Jag funderade på hur länge det skulle dröja innan hon skulle kunna vara i tävlingssituation utan att bli låg och ledsen. Direkt efter att jag hade publicerat blogginlägget åkte jag iväg och tränade, började med tävlingsmässig ingång på planen och fritt följ med stegförflyttningar, och där funkade det ganska okej. Jag valde sen att träna vidare på, och påbörja några elitmoment. Passande nog hade vi träning för Niina Svartberg i måndags och vi fick chansen till riktigt bra tävlingsträning. Lycka fick sitta kvar i bilen tills det var hennes tur, då gjorde vi tävlingsmässig ingång och körde fritt följ med kommendering, vid stegförflyttningarna ryggade hon lite och slängde undan baken men jag fortsatte gå sidleds åt höger till hon slöt upp vid sidan och då tokbelönade jag. Vi fick till 3 minipass med liknande träning under dagen och varje gång rann lite mer av det dåliga minnet av henne. Jag är medveten om att det är en bit kvar - så om någon vill vara med och köra träningstävling/tävlingsmässig situation är vi gärna med!! Men det känns inte alls lika hopplöst som det gjorde när jag skrev sist. Vi tränade idag med och en lite ledsen attityd till en början i fria följet men spännande övningar och mycket spring gjorde att hon kändes riktigt fin! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|