Japp, igår kväll var det då äntligen dags att få kliva in på tävlingsplanen med Jippie vid min sida! Jag skriver äntligen men det var i själva verket lite skräckblandad förtjusning… Fram till ungefär lite över en månad sen kändes det smått hopplöst med den lilla damen. Hon gjorde skapligt fina moment men minsta störning fick henne att tappa det helt och det har hänt fler gånger än jag vill medge att hon helt enkelt sprungit iväg från mig när vi tränat. Men så med lite hjälp och kloka tips från duktigt hundfolk började jag få ordning på det. Och eftersom det är skapligt glest med tävlingar här i krokarna i början på sommaren föddes idén att jag skulle anmäla till tävling. Jag valde att anmäla mig till Surahammar BK´s årliga lydnadsvecka, två starter, på så vis skulle vi ha en chans till revansch om något strulat första dagen. Allt eftersom träningen fortlöpt har hon gjort framsteg i en rasande fart, även i form av att tåla störningar och att kunna jobba med folk/hundar runtomkring. Men jag var ändå galet nervös. Hur skulle det se ut på plats? Skulle det vara folk som värmde upp alldeles i närheten eller skulle det vara lite frizon? Jag var nervös så jag nästan mådde illa på dagen. När jag sen skulle åka till tävlingen drog jag på min tävlings-pepp-spellista på spotify för att tagga till men istället för att bli taggad kom det över mig med Lycka och jag började gråta istället – rätt värdelös uppladdning… Väl på plats kunde jag se klassen före, det var en väl tilltagen plan med band runt och det verkade lugnt runt om planen. Så nu kunde jag pusta ut lite. När jag satt och väntade på att gå och hämta Pippilotta sa jag till mamma att jag önskar att vi hade tränat mer – när gör man inte det? Även om det var gott om plats och startklassen höll till mestadels på motsatt sida mot publiken var det ändå en mycket svårare miljö än vi någonsin tränat på, det kändes som att det kunde gå hur som helst! Jippie blev helt i gasen av att dels vänta i bilen, dels träffa sina favoritmänniskor och dels av hela miljön. Jag hade innan bestämt mig för att göra som på träning och bara värma upp väldigt lite. Jag insåg att det skulle kunna innebära att hon var lite för het men jag resonerade att hellre det än trött och svårt för att fokusera. När det sen var vår tur kopplade jag loss, sträckte mig och Jippie kom som en raket in i utgångsposition – där visste jag att vi nog skulle reda det här! Hon var galet het, fotgåendet gick hon och trängde i alla fall första halvan rätt rejält, något hon bara brukar göra när hon inte fått värma upp… Men engagemang och följsamhet var det verkligen inget fel på! Alla ingångar till sidan blev en smärre flygtur för Jippie då hon kom i en rasande fart och skulle kasta sig in. Det var också spånmarkeringar på planen – en till grej vi missat att träna på. Jag var lite orolig att hon skulle lockas till att nosa på dom men hon brydde sig inte det minsta, däremot precis på slutet av sättandet så skulle man gå över ett sträck av sågspån, och det var man visst tvungen att hoppa över som syns på filmen, haha! I övrigt kändes det jättebra! Jag trodde att jag skulle behöva jobba hårdare men hon skötte verkligen sina uppgifter! Även mellan momenten och där vi var nära funktionärerna jobbade hon hela tiden för att vara rätt. Jag påminde henne med rutiner och hon skötte sina kort! Hon tappade lite fokus i kvarsittandena, där blev det alldeles för lockande att titta på publiken och hundarna, men så snart hon fick sina kommandon gjorde hon precis vad hon skulle. Den utvecklingen känns fantastisk och för nu är det fullt godkänt även om vi måste fortsätta jobba på det! När vi kom av planen konstaterade mamma att vi kanske faktiskt tränat lite ändå? Och Jippie fick full fest med presenter, godis och kel! Även om hon inte brukar vilja hoppa in i bilen efter träning var det extra motigt nu. Jag har även tränat in både lugna och heta sociala belöningar som hon tar väldigt fint. Men eftersom hon kändes lite som en spänd fjäder vågade jag inte göra något för att råka släppa lös den, jag körde därför istället nästan bara muntligt beröm – något som hon verkade uppskatta fint ändå. Det kändes oerhört lovande att hon höll så fin attityd rakt igenom, den har jag jobbat hårt för och kommer fortsätta prioritera! Men jag måste samtidigt komma ihåg att hon är en helt annan typ av hund än Lycka så jag måste tänka mig för så hon inte blir helt galet het på tävlingar, det får inte vara alldeles för skoj ;) Resultatet blev i slutänden 175 poäng och en 4:e plats av jag tror det var 16 startande. En mycket nöjd matte och liten hund kunde åka hemåt! Nu ska jag bestämma mig för om jag ska åka och tävla imorgon (revanschchansen) och göra något vettigt av det, eller om vi kanske ska göra upp en dejt med någon träningskompis och börja ordna upp klass 1 momenten istället! :D |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|