Nu har Lycka varit hos oss i lite drygt 1 dygn, jag hade egentligen tänkt skriva igår när vi kom hem men tiden räckte inte riktigt till.
Så vi får ta det nu istället! Hon var lite ledsen i bilen och pep ungefär halvvägs hem (vilket var ungefär 6-7 minuter eftersom jag har sådan tur att jag bor väldigt nära hennes uppfödare!) sen insåg hon att det var ganska spännande och började kika ut och tyckte att hon borde få klättra runt i bilen ^_^ När vi väl kom hem så fick hon utforska trädgården lite själv, det var nämligen lite läskigt så hon fick lugna ner sig lite innan hon fick träffa "vildarna". Först fick hon träffa Embla. Embla fick lukta lite på Lycka när hon satt i min famn sen satte jag ner henne på marken så fick dom lösa det själva. Lycka tyckte då att det var suveränt att kunna sitta under bilen och kolla in läget lite först, valpen som uppfödaren Heléna hade badat bara ett par timmar innan var nu randig av lera (från under bilen) men, men, sådana är väl valpar =)) Lycka var lite avvaktande men Embla skötte det hela jättefint. Hon satte sig med ryggen emot så Lycka skulle kunna lukta, hon gjorde små lekinviter och på ett par minuter så hade dom blivit rätt tajta och busat lite. Jag blev förvånad över hur snabbt Lycka släppte att det var lite obehagligt! Sen var det Morris tur. Jag misstänkte att han skulle bli tokglad, inte bara över valpen utan också eftersom dom hade varit ensamma hemma när vi hämtade Lycka och för att han blev lämnad inne när Embla fick komma ut. Och huvudet på spiken som man brukar säga. Jag fick ta upp Lycka i famnen och låta Morris "bralla" av sig lite och göra sig av med lite energi! Lycka tyckte inte så mycket om att träffa Morris, hon hoppade dock till när han skällde på henne men det är väl inte särskilt konstigt ;-) Jag var lite orolig över att Morris inte riktigt skulle kunna behärska sin glädje över den lilla valpen, och ute var det svårt! Men när vi kom in var det inga problem alls, han är förvånansvärt duktig med henne. Och nu har han ju också lärt sig att man ska uppföra sig likadant utomhus (men där är det lättare att det "råkar" bubbla ut en stoooor lekinvit). Jag måste säga att jag har blivit positivt överraskad över hur duktiga båda två har varit med Lycka men också hur fint Lycka har anpassat sig till det hela!!! Annars då, natten var lite orolig. Jag vågade inte ha henne i sängen för hon är inte direkt rädd om livet om man säger så... Så jag ställde fram hennes lilla säng precis bredvid min på golvet men den dög bara en stund. Sen tog hon sin lilla kyckling (ett gosedjur som hon hittade) och la sig på hyllan under vardagsrumsbordet istället. Hon vaknade en gång och ville upp i sängen men efter att hon hade bitit lite på mina fingrar så kom hon snabbt till ro igen. Nästa gång hon vaknade var klockan 6.30 och det var dags att kliva upp. Duktig tjej! Idag märks det att hon är lite tryggare och vågar springa iväg lite mer när vi är ute, mest håller hon sig dock till Embla =) Avslutningsvis så måste jag ju säga att vi faktiskt har tränat lite på namnet. Om man ska få friheten att gå på äventyr så måste man ju veta vad man heter! ps. troligtvis kommer det bli ganska enkelspåriga såhär-söt-är-Lycka-i |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|