Ibland kan jag vara en sån där rysligt dålig hundtränare. Ni vet en sån som när man ser dom på håll så får man lite rysningar över att de inte förstår bättre och undrar varför de inte tänker om. Japp, det händer att jag är en sån.
Närmare bestämt så kan jag ofta tänka "Meeen Lycka det här kan du, nu kör vi en gång till så sätter du det", och så kör vi en gång till och det blir ytterligare ett platt fall (nåja, nästan i alla fall). Eller kanske när man testar något lite nytt och tror att det första misslyckandet var otur så man kan inte låta bli att testa en gång till, och hör och häpna, det var inte otur. Senaste veckorna har jag tagit tag i det här på träningen, för jag vill inte vara en dålig hundtränare. Och det enklaste att ändra på när träningen inte funkar är ju en själv. När något blir fel försöker jag aldrig igen utan jag utgår från att det finns en anledning till att det gick snett, kör en snabbanalys och testar sen ett nytt sätt. Ingen mer orättvis det-här-kan-du-attityd utan rakt igenom en det-här-hjälper-jag-dig-med-attityd. Svårt att fullständigt utvärdera efter bara några veckor men jag tycker att det känns bra mycket mer rättvist, och jag har enklare att hålla styr på mina känslor och inte få in ett unns av besvikelse i träningen, och bara det är ju hemskt trevligt! |
Archives
February 2020
Kategorier
All
|