LyckaJa Lycka... Vi gjorde några HtM starter i början av året men lyckades inte ta det sista åtråvärda certet. Sen bestämde jag mig för att satsa på Rallyn, lägga fokus på att kvala till SM, och precis innan första tävlingen vi var anmälda till så blev Lycka sjuk. Som dom flesta säkert vet vid det här laget så har hon Addison, det innebär att efter diagnosen går hon på daglig medicinering och får inte delta på tävlingar. All tid sedan diagnosen har gått ut på att hitta rätt dosering av medicin och se till att hon mår så bra det bara går. Det har varit lite upp och ner och vi har testat oss fram. Nu har vi bytt medicin sedan ca 1 vecka samt gått ner i dosering och jag tycker att hon är gladare än på länge, ligger inte lika mycket för sig själv utan är gärna med mig och Jippie mer och myser och busar - känns hemskt lovande och jag hoppas verkligen att det får fortsätta så här! <3 JippieEfter Lyckas diagnos kände jag mig så otroligt glad att jag hade Jippie, om jag inte haft mitt lilla framtidshopp när alla framtidsplaner med Lycka skrotades vet jag inte riktigt vad jag skulle gjort. Vi började 2018 med att gå kurs för Världsmästaren Valentina Balli och även om det var tufft med den kursen (ärligare människa har jag nog aldrig mött!) så fick jag med mig väldigt mycket bra tips! Vi har även gått några heldagar för Niina Svartberg som vanligt och lyckades också få bokat en privatlektion med Michelle Holmlund. Michelle har verkligen varit ett fantastiskt bollplank när jag stötte på patrull med lydnadstävlandet i somras och jag är så oerhört tacksam för det! Hoppas på att få till fler träningar för henne under kommande år! Och så tävlandet... Jippie utvecklade under våren en osäkerhet runt andra hundar, eller typ en osäkerhet blandat med vallbeteenden. Detta gjorde att om andra hundar tränade runt oss så kunde hon inte fokusera utan ville rusa fram dit eller så bara låste hon sig på det och levde rövare. Jag undrade mer än en gång om vi någonsin skulle lyckas komma ut på en tävlingsplan eller om det var lika bra att ge upp. Nog har det inte varit spikrakt men vi har uppnått så mycket som jag knappt en kunnat drömma om! I våras tänkte jag att jag skulle vara nöjd om vi i alla fall skulle lyckas med en startklass i år. Jag anmälde till en träningstävling i rally och efter att den gått oerhört bra (med tanke på rörig miljö/fokus) så bestämde jag mig för att anmäla till en startklass. Efter det har det rullat på, vi hade en dipp i slutet av sommaren när vi skulle testa på klass 1 men det har vi jobbat med under hösten och tävlingen igår var ett fint kvitto på att vi är på rätt väg! Jippie har sedan tävlingsdebuten i slutet av Maj lyckats med: Uppflyttningspoäng i startklass 1:a pris i klass 1. 3 x Kvalificerande i nybörjarklass rallylydnad = RLD N 3 x Kvalificerande i fortsättningsklass rallylydnad = RLD F 3 x Kvalificerande i avancerad klass rallylydnad = RLD A Och utöver rosetter och resultat har hon utvecklats så fint, det känns verkligen som att vi börjar bli sammansvetsade och jag längtar, längtar, längtar efter vad mer vi ska få vara med om! Lyckas diagnos har både gjort att jag mer uppskattar att Jippie är frisk och mår bra, att vi faktiskt har möjligheten att drömma, tävla och sikta framåt! Men det har också gjort mig livrädd att det ska hända något med henne också, att jag måste skynda mig för att hinna med så mycket som möjligt innan något oundvikligen går snett... Inte det lättaste att hantera. Mitt käraste minne från i år är när vi åkte på en bilresa ner genom Sverige med Josefine och Siri, vi tältade och det mesta som kunde gå åt skogen gjorde det. Men det var så himla mysigt att tälta med hundarna och att ta dagarna som de kom, det bästa var dagarna på Öland med massa bad i det ljumna havet, galna hundar som sprätte sand överallt och bara alltigenom fantastiska dagar! Tack!Avslutningsvis vill jag bara säga ett stort tack till alla som både hejar på oss via sociala medier och alla som hjälper oss med allt från att bolla tankar till träningar och allt däremellan! Känner mig så oerhört tacksam för att jag är omgiven av så mycket positiva och stöttande människor, både vänner och sådana som jag knappt känner, tack!
|
Archives
February 2020
Kategorier
All
|